Root to rise

Kände mig stark idag redan från stunden då jag vaknade vilket var före klockan men ändå inte så hemskt farligt. Där låg jag med öppet fönster och njöt av fågelkvittret och irriterade mig på en geting som var för dum för att hitta ut. Det är imponerande hur högt ett sådant litet kryp kan låta när det väl sätter igång. Blev nästan spökligt tyst när den for ut genom fönstret och jag kunde dra mig i 10 minuter till innan klockan ringde. Solen och ljuset gör livet underbart just nu, det är en fröjd att gå upp på morgonen och känna sig helt utvilad. Kanske kommer fröjden också av att träningen flyter på så bra just nu. Maten är rätt, pumpet är rätt och resultatet är rätt. Jag tappar fettet och bygger volymen och kan inte låta bli att titta lite extra på latsen i spegeln. Jag ser även sakta hur ådrorna börjar resa sig under huden och sakta sakta tar sig upp för armen. Nu är det mest vid handryggen och handflatan det börjar synas men en åder har redan krupit upp några centrimetrar och om några veckor kanske jag äntligen kan få en till fin åder som visar sig.

Det blev en tre timmars tenta på universitetet idag, sedna hem för att kolla på ”Over the limit” från helgen. Tre timmar av skön wrestling även om en del matcher skippades då de var för tråkiga. Var dock grymt imponerad av Cm Punk och Daniel Bryan. Tekniskt underbar match och grym inspiration. Tack WWE för att ni föder energin till mitt tränande.

Men plötsligt hade jag en timma över utan något att göra innan jag skulle iväg till träningen. Hur skulle jag fylla den? Slösurfa lite kanske? Kolla på TV? Nä, jag drog en powerwalk till F&S istället och tog 6,5 km på en timma vilket kändes helt okej. Var tvungen att stanna upp och hjälpa en kille som trillat med cykeln men annars var det bra fart med mina korta ben. Väl framme var det snabbt byte och ned i yogasalen som gällde. Det var riktigt knökfullt då dagens yogapass var en specialare där vi skulle fokusera på teknik tillsammans med utbildningsansvarige Carina Sjöberg från Stockholmsföreningen. Rätt teknik kan få ett yogapass att bli riktigt äckligt grymt och det kändes i varje muskel när vi skulle utföra olika kundalini positioner. Jag var säker på att jag hade fått in en bra teknik men tji fick jag när jag stof plågad i en krigarposition. Men det jag kommer att ta med mig från passet var något underbart som Carina sa; ”root to rise”, jorda dig för att kunna växa.
Vilket underbart utryck och så enkelt och rätt. Det handlar inte alltid om att kunna sträcka till yttersta läget och komma in i fel teknik eller göra de mest komplicerade övningarna på gymmet, det handlar om att jorda dig i nuet och få in en bra teknik. Du ska kunna gå tillbaka till grunden för att däreifrån kunna utvecklas. Vilket också beskriver min dag, allt har varit så back to basic att allt har fungerat så mycket bättre. Jag är stark för jag kämpar från ruta ett trots att jag låg på ruta tre, men denna gång ger jag lite mer och är lite bättre. Denna gång utvecklas jag till det jag vill och inte det jag hoppas på. Och med detta som avslutande ord begav jag mig upp i receptionen och tog en halv kopp kaffe för att sedan snöra mina spinningskor och inte spinningsalen.

Spinn intervall med Ann blev det vilket går ut på att man cyklar i intervaller med vila emellan som sedan blir kortare och kortare tills mjölksyran får en att gråta. Ann har grymt bra musik som verkligen får pulsen att höjas i takt och när The Poodles ”Made of Steel” klingar ut genom högtalarna är det svårt att hålla tillbaka. Som näst sista låt gav det mig orken att jobba på 91% av min maxpuls och snacka om att jag var snurrig när vi skulle varva ned. Musiken ökar prestationsförmågan, Ann har musik jag gillar… you do the math. Benen värkte och för säkerhetens skull hade jag plockat med middagen till träningslokalen. Satt i receptionen och slängde i mig min gröna ärtor,sojabönor och tonfisksallad innaj ag planerade en plågsam powerwalk hem. Som tur var fick jag skjuts hem av verksamhetsansvarige och redaktionschef Peer vilket gör att jag nu har haft tid att spåna på detta inlägg.

Vi ses imorgon på träningsgolvet om inte förr. Keep on rocking brothers and sisters!

/Cecilia

Veckans debatt: försvara din stolthet

Åter igen kommer det bli mindre debatt av olika träningstyper och myter utan snarare debatterande av ett generellt fenomen som gör mig riktigt förbannad. Detta eviga behov av att utrycka sin åsikt i tid och otid, detta patetiska försök att trycka dit människor som är engagerade och framförallt detta extrema oförstånd till vad som sårar och svider. Jag ska måla upp några scenarion för er läsare så får ni själva avgöra.

X har gått ned 30 kg och kämpat mot sin övervikt i hela sitt liv. Efter tre års kamp har nu de där 30 kg varit borta och X känner sig äntligen så säker i sig själv att X med gott samvete kan säga att X klarade det. X kommer inte gå tillbaka till det där livet innan utan X har nu skaffat sig en hälsosam livsstil. Y kommer över för att gratulera X och X blir såklart jätteglad till dess att Y säger följande; ”vad bra att du gått ned så mycket i vikt, bli nu inte en anorektiker bara”.

Y var väldigt smal under sin uppväxt och genom mobbing hamnade Y i ett ätstörningsbeteende som gjorde att y utvecklade bulimi. Y var så otroligt smal att Y hamnade på sjukhuset och fick stanna där i flera veckor. Efter det bestämde sig Y för att ta tag i sitt liv och har nu äntligen gått upp till en hälsosam vikt. Efter två år träffar då Y sin gamla kompis X som självklart blir jätteglad av att se att Y har klarat sig. Sedan säger X; ”vad bra att du har gått upp i vikt, bli nu inte överviktig bara”.

Nu frågar jag er läsare, tycker ni detta var schysst agerat av Y och X i respektive scenario? Var det snällt av dem att säga så till någon som kämpat hårt för att komma någonstans? Förmodligen säger ni nej, det är ju riktigt sårande att tro att bara för att människor tar tag i sitt liv kommer de vara så dumma/svaga/fanatiska/desperata etc. att de kommer gå över till det motsatta. Det är en förolämpning mot inte bara personen och dess kropp utan mot hela ens ego och stolthet. Däremot är det helt okej att säga så om folk som tränar. Hur många gånger får inte tjejer kommentaren ”vad kul att du gymmar, träna dig inte för stor bara (alt. bli inte en man bara)”. Varför säger folk såhär? Varför kan folk inte se att man sårar och förolämpar en människa som har tärningen som en passion i livet.  Måste en kille häva ur sig sina åsikter för att visa att han är man och måste kvinnor säga samma sak för att trycka ned andra kvinnor. För tro inte att detta fenomen är uteslutet till bara män, kvinnor är minsann lika oförskämda och om inte ännu mer giftiga när det kommer till träning och muskler. Och när man själv sedan försöker förklara för båda könen att deras åsikt inte är önskad, när man försöker förklara att man blir förolämpad och att träningen är ens liv… ja då får man höra att man tar allt på för stort allvar, att man är för seriös.

De som har sett Spiderman vet att Peter Parkers far säger ”with great power comes great responsibility” och det stämmer faktiskt väldigt bra. I Sverige har vi förmånen av att få tycka och tänka precis vad vi vill. Det fria språket gäller och jag har all rätt att häva ur mig vad jag vill. Tyvärr har vi på senaste tiden börjat förknippa detta med att vi inte bara får tycka hur vi vill utan vi får även informera vår omgivning om det när vi vill. Vi behöver inte ta respekt för andra eftersom detta är ett ”fritt” land utan vi kan gladeligen trycka till den där människan som tror att den är något. Samtidigt skulle vi aldrig själva tåla någon kritik för då är det personligt påhopp och mobbing. Det är kanske dags att lära sig att kunna stänga igen munnen när ens åsikt inte behövs för tro det eller ej, vi människor är inte så extremt unika och speciella att alla måste veta vad vi tycker och tänker varje sekund. Tala är silver men tiga är guld. Och istället för att försöka sätta dit alla människor med vad DU tycker är bäst så kanske det räcker med att ge en komplimang, ett tips på vägen och sedan inte skriva mer. Du gör kanske mer nytta genom att inte hela tiden ta striden för att dina argument ska bli hörda och istället respekterar att alla tycker olika. Tänk framförallt på att det du säger till andra ska du även tåla att säga till dig själv i likartad form. Vi må kommunicera via en dator som inte har känslor men det betyder inte att vi inte kan vara lika för jävliga och värre än när vi står öga mot öga med någon.

Och till er som råkar ut för det här: ge dom ett helvete genom att försvara det du är stolt över. Klarar dom inte av det har dom inget med dig att göra. Våga stå på dig för du är mer än sådan småsinthet. Du är styrka, vilja och stolthet hela vägen.

/Cecilia