Jag märker att det blir mindre och mindre inlägg här förutom när jag summerar ihop min träning och jag vet inte om jag ska säga bu eller bä till denna utveckling. Det har varit svårt att hitta inspiration och motivation till att skriva något annat då det är mycket just nu men förr eller senare kommer inspirationen tillbaka. Det börjar dessutom närma sig Stockholm Marathon så snart blir det nya inlägg i tävlingskategorin. I dagens fredagsmys (fys) blev det i alla fall ett högt och bra tempo på träningen. Kan ha att göra med att jag laddade på med lite fler kolhydrater idag och hade bra bränsle att köra på. Kände dessutom att jag behövde ta lite rejält fredagsmys idag så har moffat i mig lite naturgodis. Kommer att arbeta två dubbelpass (dvs. 15 timmar både lördag och söndag) så det gäller att ladda upp både mentalt och fysiskt för helgens nöje. Det kommer att bli tungt och hårt och jag kommer att hålla hårt på kosten nu de sista två veckorna så jag ligger på topp inför maran.
Crosstrainer 4 min
Runda 1 Hopp i armhävningsposition 10st Armhävningar 10 st
60 sek vila efter 5 minuter
Runda 2
Kålmasken 10st Knäböj 20st
60 sek vila efter 5 minuter
Runda 3 Kettlebellsvingar 10st (16kg) Medicinbollskast 10st
60 sek vila efter 5 minuter
Resultatet denna vecka var mycket lovande och jag kunde se en rejäl ökning i allt. Visst blev det två varv mindre på runda 1 men istället för att gå ned på knä efter första rundan gjordes alla armhävningar på tå. Märkte att det kom att påverka antalet varvtal för resten av rundorna samtidigt som jag var mycket tröttare idag än för sju dagar sedan. Fem varv blev det då som sagt på runda 1 och armarna darrade precis sådär lagom mycket för att runda 2 skulle bli vidrig.
På runda 2 slutade jag på fyra varv, lika många som förra veckan, vilket känns helt godkänt då jag gått ut hårdare på runda 1. Kämpade å andra sidan extra hårt för att komma upp i minst lika många varvtal så jag känner att utvecklingen går åt rätt håll.
Ökade på kettlebellvikten med 4 kg vilket gjorde att jag levererade en halv runda mindre än förra veckan. Dock en stark avslutning med 6,5 varv med flämtningar på golvet och handleden höll passet igenom även fast den var öm sedan onsdagens platta fall på rumpan när jag skulle köra yxsparkar. Två veckors träning kvar av det här passet och lika många veckor kvar till Stockholm Marathon. Tiden börjar rinna ut och det är dags att ge det där lilla sista inför formchecken. Det är nu allvaret sparkar in.
Armarna skakar av ansträngning och det är knappt så att jag kan skriva ned detta inlägg utan att hela tiden gå tillbaka och rätta alla felstavade ord. Fingrarna är som två klumpiga pinnar men det var det banne mig värt. Det var terminens sista box-pass på friskis och något sådant får man ju bara inte missa. Samtidigt har jag mina träningspass och mitt schema att följa så det kan jag inte heller tulla på. Med andra ord fick det bli två riktigt äckligt jobbiga pass idag. Dessutom är jag på väg mot slutet av detta tolv-veckors schema så snart är det dags för formcheck, utvärdering och fotografering.
Superset 1 Bulgarisk knäböj 6×4 (30kg x 30kg x 30kg x 30kg) Hoppande knäböj 4×4
60 sek vila
Superset 2
Armhävning 10×3 Armhävning med klapp 6×3
60 sek vila
Superset 3 Inventerad rodd 10×4 Medicinbollskast 6×4
60 sek vila
75 min BOX
Tog mig ned till friskis senare än planerat för att försöka att tima in gympasset med boxpasset. Vill inte sitta i evigheter på friskis och vänta in runda två samtidigt som jag inte vill ha dem allt för tätt inpå varandra. Runt 18-tiden svängde jag in på friskis med andan i halsen efter en snabb cykeltur. Kände mig så uppvärmd att jag gav mig på första setet omgående. Två 15kg viktskivor i varje hand, svenska Thrash metal bandet The Law i hörlurarna och varje fiber i musklerna redo för att kämpa lite extra. Fick in bra djup på den bulgariska knäböjen och då vi inte har någon box att hoppa upp på utnyttjade jag trappan.
Superset två var lika tung som förra veckan. Armhävningarna sitter men att lägga till klappen tar hårt på både energin och handlederna så det blir alltid någon sekund extra där jag tar ett extra andetag för att kunna trycka upp mig själv med lite spänst i kroppen. Klapparna är för jävliga att få till ibland och så fort tröttheten smyger sig på blir det platt fall på bröstet.
Älskar verkligen superset tre. Ta en ledig smithmaskin, rigga stången på lagom höjd, göra inventerad rodd, ha medicinbollen nära till hands för att drämma i golvet och se reaktionen. Vadå? Om folk ska vara envisa och köra bicepscurls i racket för knäböj då kan jag minsann ta deras jäkla smithmaskin och köra inventerad rodd. Sedan vet jag att medicinbollen låter en del när den slängs i golvet men lite ljud får man faktiskt tåla, det är ju friskis jag tränar på och inte Planet Fitness.
Efter detta blev det två koppar kaffe i receptionen (fördelen med att arbeta på friskis) och så låg det en marabou chokladkaka framme som försvann helt spårlöst. Jag har ingen aning om vart de sista rutorna choklad försvann men jag har hört ryktesvägen att de har omvandlats till träningsbränsle
Med en kvart tillgodo traskar min träningskamrat Ida in på friskis och efter en kort uppdatering börjar den mentala förberedningen inför boxningen. Fighterface på, mittsar i högsta hugg och taggade nävar klädda i vadering. Det är underbart skönt att slåss mot någon som är på samma nivå både psykiskt och i hjärtat. Idas kämpaglöd är kärlek och inspiration då hon inte bara slåss mot mig utan även sin sjukdom SLE (engelska: Lupus). Efter att förra gången ha gått en rond mot en före detta kampsportare har jag nu börjat att kura ihop och skydda kroppen bättre vilket känns. Det är mer ansträngande att boxas samtidigt som jag känner mig sådär lite småproffsig. Lyckades dock med konststycket att fälla mig själv under en yxspark och landa på sittfläsket.
Tur att man har kvar lite av rumpan och en heder som tål ett fall eller två. Mot slutet kände jag att dreglet hängde i mungipan och Ida tog obarmhärtigt och peppade mig vidare. Mot slutet ville jag bara krypa därifrån men efter nedvarvning och stretch kände jag mig ändå harmoniskt lugn och redo för en cykeltur hem.
Idag är en sådan där dag när man önskar att dygnet hade fler timmar som gick att utnyttja men då sömn är en viktig del av träningsprocessen gäller det att få sig en blund då och då. Detta skrivs i sista minuten innan det är dags att förbereda morgondagen och slagga. Engelskauppsatser har rättats tills jag nästan kräks på dem och det är fortfarande tio kvar men har man en duktig klass som skriver mindre noveller när de får en uppgift så är det bara att tacka och ta emot. Tre lektioner och de har jobbat med flitens lampa brinnande över huvudena. otroligt inspirerande och precis vad jag behövde för att dels varva upp inför träningen och sedan använda träningen som nedvarvning.
Crosstrainer: 10 min
Cirkelpass
Skivstångsrodd x 6 (22kg) Frivändning x 6 (22kg) Stötpress x 6 (22kg) Utfall x 6 (22kg) Knäböj x 6 (22kg) Räckhäv mixat grepp x 10 (blev istället 10, 6, 6, 5, 5)
Rundor: 5 Vila: 60 sec
Tog samma vikter som förra veckan och kände att jag kunde dra upp på intensiteten. Det sved rejält i låren och rumpan när jag kämpade med frivändningarna men det var räckhävet med mixat grepp som tog död på mig. Förra veckan satsade jag på att göra 10 stycken varje set vilket slutade med att jag var tvungen att vila en del i själva rundan istället för mellan rundorna. Så istället för att dela upp räckhäven i mindre omgångar tog jag så många jag orkade på raken och sedan fick det vara nog. Kände att taktiken funkade bra då jag kunde utnyttja vilan bättre och köra mer explosivt under övningarna. Efter femte och sista rundan spände det skönt i underarmarna som blev enormt blodfyllda. Alltid lika kul att se ådrorna börja komma fram på armarna. Vissa mornar har jag dessutom så tur att jag vaknar med en 2-3 synligt bultande ådror som slingrar sig som små maskar längst handlederna. Det om något är pure damn motivation!
Kampen om ägandeskapat av Stockholm Wrestling har nu pågått under flera galors tid med oviss utgång varje kväll. Det har fuskats, skrivits på falska kontrakt, hyrts in farliga ryska superatleter och folkets egna älskade wrestlare har piskats ned av teaterns finkultur (som för övrigt inte passar i ett riktigt brottarförbund). När vi lämnade wrestlarna under förra galan (Recap: Hostile Takeover) hade Messiah Hallberg tagit en gisslan vilket tvingade Dramatens Nils Poletti att ingå ett avtal där brottarförbundet, Sthlm Wrestling, satts på spel under kvällens gala. De olika sidorna i slaget är samlade och nu har det varit upp till respektive general att värva sina soldater och placera sina spelbrickor. Dramatens Nil Poletti har haft det hyfsat enkelt för sig även om Döden vägrade att ta hans parti [LÄNK]. Messiah Hallberg har däremot fått göra en sockersöt helomvändning från diktator till sympatisk kapten för att över huvud taget få wrestlarnas uppmärksamhet.
Zerxes VS Värmland Nils Poletti vill bjuda Messiah hallberg på en aptitretare inför kvällen och även om denna match inte räknas in i kampen om brottarförbundet är det lika väl en match där de olika sidorna får chans att psyka motståndaren. Poletti slänger in sin egna Zerxes för att sedan plocka upp en stackars pojk från publiken som tydligen ska ha varit väldigt verbal på ett negativt sätt under förra galan. Vi i publiken gör oss beredda på att få se en match där den unga mannen med Värmlands-tröjan snabbt kommer att elimineras och härda ut tills de riktiga brottarna ska in i ringen. Men där blev vi alla lika chockat överraskade som Zerxes. Tydligen är Värmland (från och med nu heter han detta för att underlätta för läsare) någon form av mästare i undergroundscenen i sin hemtrakt så istället för en kort ensidig match bjuds vi på ett atletiskt spektakulärt nummer i ren X-Division anda. Dock lyckas Zerxes ta hem segern och även om Dramaten inte har tagit en fysisk poäng så har de tyvärr tagit en psykisk sådan.
((Tekniskt sett var det en otroligt bra match, det måste jag vara väldigt ärlig om. Det var action som gick fram och tillbaka och det bjöds på riktiga cirkuskonster. Men problemet är att det blev inte mycket mer. Det blev show mer än story och när det inte är en tydlig berättelse i en wrestlingmatch så vet inte publiken vem de ska hålla på. I detta fall slutade det med att alla vrålade och applåderade så fort någon av wrestlarna gjorde något stilfullt. Det är inget fel med det men wrestling bygger på att det ska finnas en berättelse att följa så att publiken nästan omedvetet tvingas att ta sida. Det ska vara gott mot ont i en evig kamp. Nu blev förvirringen stor så det slutade med att publiken helt enkelt inte hejade alls på Värmland som skulle representera Sthlm Wrestling. Sedan tycker jag att matchen drog ut för mycket på tiden för att vara icke-officiell i poängräkningen mellan Dramaten och Sthlm Wrestling. Min insider-källa berättar att denna match helt var fixad av Dramaten och den tog tyvärr för mycket tid av kvällens program.))
Stanislaw VS Ryss Först ut att drabba samman i ringen är Stanislaw (Team Messiah Hallberg) och en av de ryska superatleterna (Team Nils Poletti) som följs av sin lika ryska manager. Stanislaw spatserar stolt in mot ringen i sina nya brottarkläder som Messiah har skänkt honom som betalning för att slåss. Han är rejält uppeldad och att döma av den lite mer uppbulkade kroppshyddan har han förmodligen börjat använda kreatin som groggvirke. För vad skulle allas våran favorit-svartarbetande polack vara om han inte svepte minst en vodkaflaska innan slagsmålet? Ja, han skulle ju faktiskt vara nykter… hemsk tanke…
Mot sig har han en slätstruken (om dock väldeffad) ryss och en lika slätstruken rysk manager som smyger runt i ringens utkanter och basunerar ut order. Stanislaw tar i alla fall initiativet och är lika ful i mun som han är i ringen vilket är helt till publikens förtjusning. Så fort polacken får möjlighet drar han tag i ryssens röda balaklava vilket temporärt förblindar honom. Polska okvädesord ringer i lokalen och självklart vrålar hela publiken med när Stanislaw får oss att bokstavera B-I-G-O-S samtidigt som han levererar en spark i bröstet på ryssen för varje bokstav. Med ett ”tout, tout” knockar han nästan ut ryssen i en ringhörnan men därefter vänder det. Det är tydligt att ryssen är ute efter att bryta reglerna och testa domarens tålamod. Det är regelrätta strypningar och fulspel från den spinkiga managern som tassar runt utanför ringen. Precis när vi tror att Stanislaw ska lyckas ta sig tillbaka in i ringen innan domaren har räknat ut honom har den ryska managerna slängt sig runt hans ben och hoppet är förlorat. Stanislaw har räknats ut och Dramaten har tagit hem den första poängen i kvällens batalj.
((Det här är var jag kallad riktigt wrestling! Story, mimik, humor, sorg, rädsla, fulspel och en väldigt ovis utgång. Det är kul att se att wrestlarna satsar på att biffa upp sig lite och Stanislaw utvecklas hela tiden tekniskt. Jag tycker och kommer alltid att tycka att Stanislaws starkaste sida är hans humor och hans ansiktsmimik. Att spela på en stereotyp och göra den trovärdig samtidigt som den precis balanserar på gränsen till överdriven är inte allt för lätt så mycket kredd ska gå till killen för det. Han får också med sig publiken och möts ikväll av en publik som är både starkare och mer engagerad en förra galan. Jag tycker att matchen var gedigen med några få pointers men vad den vinner på är samspelet mellan publik och wrestlare. Man vill heja på Stanislaw och man vill vråla ”tout, tout” så högt man bara kan. Hans match skapar helt enkelt engagemang bland publiken.))
TNT VS Steinbolt Mr Dynamite himself ska upp i ringen och läxa upp Dramatenaporna. Även om TNT och hans lillebror Hardcore Hampus har haft stora problem med Messiah Hallberg har de inget annat val än att slåss för honom. Messiah är den enda som kan lösa de ekonomiska problemen som gör att bröderna har förlorat sin gård. TNT wrestlar ikväll själv då Hampus väntar i backstagen på sin match. Mot sig har han Götebrogs mästare Steinbolt, muskelpaketet med lite väl mycket testosteron i kroppen för sitt egna bästa. Jag förstår att Messiah är arg, Steinbolt har alltid slagits på hans sida. Nu däremot har Dramaten rekryterat detta berg av kött och oddsen ser tyvärr väldigt dåliga ut för folkets krutdurk, TNT. Folkets kämpe är atletisk, de ondas kämpe är stark. Steinbolt tar dock tidigt i matchen och dominerar vilket varken gynnar oss eller stackars TNT’s rygg. Steinbolt förnedrar sin motståndare genom att göra armhävningar med klapp ovanpå en knockad kämpe. TNT bygger dock upp för en offensiv genom att med hjärtat på rätt ställa sparka ur alla pinfalls för att sedan både leverera dropkicks, knän mot skallben och en riktigt fin armbåge från översta repet. Efter en hård match möter han dock sin överman och Steinbolt ger Dramaten ett svidande övertag.
((Den här matchen var på tok för kort, jag hade gärna sett att den matchtid som aptitretare matchen mellan Xerxes och Värmland fick hade bytts ut mot den som gavs i denna. Jag förstår att Steinbolt ska vara väldigt dominant men jag tycker det dödar lite av TNTs momentum när man ser tillbaka på hans historia. Han har besegrat Twister Retard som är i en tyngre viktklass än Steinbolt och TNT är den wrestlare i Sthlm Wrestling som är det närmaste man kan komma en high-flyer kille. Att han skulle förlora matchen var däremot givet, annars hade det inte blivit spännande men jag tror att båda wrestlare hade tjänat på en längre match där de hade fått möjlighet att visa upp mer av sin arsenal. Kanske hade de då kunnat utvecklat en aningens bättre kemi då jag kände att matchen saknade lite av detta.))
Trym VS Zerxes VS Twisted Retard De senaste galorna har nog både jag och resten av publiken suttit och funderat på när Trym, Sveriges svar på Mick Foley, ska explodera och slänga den maktmissbrukande PT åt faderns. Hur mycket mer förnedring och svek kan en människa ta innan den helt enkelt inte står ut längre? Man anar hela tiden i promosorna och på varje gala att det är något som ligger och pyr under Tryms yta. Han biter tillbaka sin ilska men den sipprar snart ut genom porerna på honom. Inför denna match har det varit svårt att avgöra vilken sida han står på och jag kan förstå om Messiah är nervös då Dramaten bara är en poäng ifrån att ta över ägandet över förbundet. Nils Poletti sätter in Zerxes varvid Trym nästan leker med honom. Zerxes flyger i mattan som en trasdocka och är helt oförmögen till att leverera en offensiv. Men ve och fasa! Poletti och PT signalerar att Trym ska lägga sig i matchen och ge Dramaten segern men där vänder äntligen Trym och med all den uppdämda energin han haft levererar han en sista förödande attack innan han plockar hem poäng. 1,2,3 och… klockan har inte ringt, det har officiellt inte varit en match! Nu är fläsket stekt, eller snarare, nu kommer Twisted Retard in och levererar stekt fläsk. Poletti har värvat det fruktade monstret från mentalsjukhuset och när klockan ringer kan man fråga sig själv om det är den trötte Tryms begravningsvals vi ska få bevittna. Trym är slutkörd men uppbådar sina sista krafter för att kunna mäta sig mot den större wrestlaren. Retard som är utvilad har övertaget men Trym ger sig inte. Efter en match som går fram och tillbaka mellan dessa giganter och med en publik som har hjärtat i halsgropen tar Trym i slutändan hem spelet. Hans kropp är skadad men hans heder är återställd och han har lyckats leverera en regelrätt smocka till PT som förmörkat hans tillvaro samtidigt som han gett en poäng till Team Messiah Hallberg.
((Det är kul att se en mer aggressiv Trym även om jag fortfarande är en aningens frustrerad över att han inte har tokexploderat än. Det hintas hela tiden om att det finns aggressivitet där under ytan och ikväll när en del av det började sippra fram blev matchen plötsligt väldigt mer intressant. Jag har enda sedan Tryms debut tyckt att han varit lite för emotionellt bristande, jag har inte sett passion eller en tydlig karaktär men de senaste två galorna märker man en skillnad. Matchen blir så mycket roligare när man ser att han kan bli förbannad och jag längtar verkligen efter nästa gala då jag misstänker att bomben äntligen smäller. Matchupplägget i sig var rätt så tydligt. Trym är förbannad och PT som är värvad av Dramaten vill att Trym ska gå en läggmatch. Trym som däremot börjat tröttna på PT (som publiken hatar med mord i blicken) tar självklart Messiahs parti och drar hem en poäng till rätt lag. So far and so predictable. Twisten med att matchklockan inte hade ringt var däremot intressant och jag hade inte ens registrerat det vilket kom som en överraskning. När det kommer till själva brottande var det två stora grabbar som manglade varandra. Det var inte menat att visa upp teknisk praktfullhet och det satsades inte heller på att visa upp det.))
Conny Mejsel VS Don Kalif om Sthlm Wrestlings mästarbälte I pausen mellan matcherna hade Conny Mejsel gått ut och frågat ledningen om de kunde få göra om matchen till en Falls Count Anywhere match där tillhyggen är regel snarare än undantag. Både Poletti och Messiah gick med på detta och när timmen väl var slagen bjöds det inte på en fight, det bjöds på en massaker. Conny Mejsel, Sverige mest meriterade wrestlare slåss för Messiah Hallberg och Don Kalif slåss för Dramaten. En showdown av episka proportioner. Det blir också snabbt tydligt att ringen inte kommer kunna hålla dessa slagsmålskämpar utan fighten spiller snart ut utanför repen. De slänger de varandra fram och tillbaka där publiken blir det enda stoppet mellan deras huvuden och det obarmhärtiga golvet. Kvinnorna skriker av förtjusning när Don Kalif slängs i deras knän men skriker av skräck när Conny Mejsel slänger sig efter honom. Snart försvinner de båda upp på läktaren och 2/3 av publiken får lyssna till vrålen från den 1/3 av publiken som nu ser spektaklet vid sina fötter för att kunna gissa sig till vad som händer. Vi är dock höjda i dunkel om slagsmålets utgång och det är först när de båda kämparna åter tar sig till ringen som vi blir medvetna om vad som händer. Stolar används, kämparna sparkar ur varandras pinfall men till sist står Conny Mejsel som segrare och ny mästare i Stockholm Wrestling. Med bältet höjt över huvudet har han inte bara plockat hem guldet, han har jämnat ut poängsättningen så nu är det lika mellan Dramaten och Sthlm Wrestling. Det är dags för det avgörande slaget!
((Det här är två meriterade och erfarna wrestlare vilket märks på sättet de brottas. Väldigt proffsigt gjort och jag märkte inga större problem med matchen. Dessa två har mött varandra förut och kemin funkar väldigt bra mellan dem. De spelar båda starka karaktärer som går hem både som face(god) och heel(ond). Den största överraskningen jag fick var av positiv karaktär och det är att Don Kalif kändes mycket mer mogen. Förut har han greppat sitt egna skrev var och varannan minut samt att de förolämpningar han slängt ur sig har varit på väldigt barnslig nivå. Nu kändes han mer vuxen och framför allt mer farlig. Det var mindre bitsk småhund som skäller och mer aggressiv pitbull som bits. Det jag inte gillade med denna match var att stora delar av den skedde på läktaren/balkongen. Det funkar jättebra när de brottas utanför ringen men fördelsvis runt den. Nu när de for upp på läktaren kunde som sagt nästan 2/3 av publiken se så även om de få som såg matchen var supertaggade tappade resten av publiken intresset på en ganska kritisk nivå. Grabbarna lyckades rädda detta i ringen men det känns som om publikens entusiasm fick sig en lite väl stor törn.))
Wrangel, Varja och Hardcore Hampus VS Ryss, PT och Ken Malmsteen Nils Poletti har värvat Messiah Hallbergs forne vän Ken Malmsteen, ett svek som jag berättade om redan under förra galan. Nu hade det kommit till den sista drabbningen om ägandeskapet av Stockholm Wrestling vilket skulle avgöras i en Tripple Tag-Team match där den siste att bli eliminerad vinner poäng för sitt lag. För Dramaten slogs ryss nummer ”någonting-ni-ser-nästan-alla-likadana-ut-med-era-röda-ballaklavor”, Vasastans egna snorvalp Ken Malmsteen och den hemska personliga tränaren PT. Mot sig hade de den sista karolinern Wrangel, feministen Varja och den övertända lilla hardcore brottaren Hardcore Hampus. Hampus for in som en virvelvind och i tumultet lyckades den lilla slå den stora och Hampus eliminerade ryssen. Snabbt taggade han in Varja som här gjorde sin debut i wrestlingringen. Dock möttes hon sin gamla nemesis PT och med sin erfarenhet lyckades han besegra henne genom att strypa ut henne. Det stod nu två lika mellan lagen och Hampus tog vid där Varja åkte ut. Mot sig fick han Ken som tog hjälp från PT när domaren tittade bort. Hampus slogs med hjärta men det var dåraktigt av honom att försöka vinna allt själv och inte tagga in Wrangel. Flera öppningar till en tag gavs men Hampus fortsatte att kämpa tills det rann blod ur masken på honom. Gång på gång reste han sig upp så att till och med Poletti började vråla åt honom att ge upp för sin egen hälsas skull. Hur mycket hjärta Hampus än hade kunde han till sist inte sparka ut och där stod nu plötsligt Wrangel ensam mot två kombattanter. Han hamnade snabbt i underläge och det såg ut som om Dramaten skulle plocka hem segern. PT gjorde sig redo för det avgörande slaget och skulle till att tagga in Ken när Ken plötsligt hoppade ned från ringen och inte ville ha något att göra med matchen (!). I PTs förvirring hinner han knappt vända sig om innan Wrangel plockar ut honom och jämnar ut matchen till 2-2. Till sist tar sig Ken in i ringen, knockar ut Wrangel men se och hör! Ken lägger sig och Messiah drar Wrangels livlösa ovan på Kens så att Messiah Hallbergs lag vinner. Messiah har slagit Dramaten och wrestlingförbundet är åter igen i eldsjälarnas ägo.
((Det var en riktigt intressant match, inte kvällens bästa men långt ifrån den sämsta. Rolig action och jag själv satt som på nålar och ville bara vråla åt Hampus att tagga in Wrangel. Den snabba elimineringen av Ryssen gav känslan av att de goda hade en chans samtidigt tyckte jag att Varja fick på tok för lite tid i ringen. Åter igen, jag håller med storyn om att hon ska bli eliminerad av PT så att de kan fortsätta att ge sig på varandra i framtiden och bygga upp Varja som en stark karaktär. Men jag hade precis som i matchen TNT VS teinbolt velat se lite mer av hennes arsenal. Hon verkar dock riktigt lovande och det är kul att se fler kvinnor i branschen. Hampus säljer alla attacker som en mästare och far runt som en liten trasdocka. Publiken gillar wrestlare som är dedikerade till sina karaktärer och därför vinner Hampus plats i publikens hjärta. Det var intressant att de spelade på detta, eller tja, jag misstänker att de spelade på detta och därför taggade aldrig Hampus in Wrangel. Stort hjärta som vill bevisa mycket eller bara lite boning envishet, hur som haver ger det reaktion från de som tittar. Slutklämmen var riktigt bra och det känns skönt att vi nu kan avsluta detta kapitel. Det har varit kul att ha Dramaten på Sthlm Wrestling men det känns som om det är dags att avsluta den här stoyn på topp.))
Avslutning! I efterdyningarna av vinsten proklamerar Messiah Hallberg sin kärlek till sina wrestlare och sin publik men anar vi ändå inte lite sarkasm under den där rosa kostymen. Han kallar i alla fall upp Conny i ringen och så står de där; Wrangel, Ken och Conny. De tar emot publikens jubel medan Messiah säger några väl valda ord till Wrangel och prisar hans storhet. Men sedan lyser den illmariga ondsinta delen av Messiahs karaktär igenom och han knockar ut Wrangel genom att slå honom i huvudet med mästarbältet. Sedan med en sekunds varsel vrålar han att Conny ska gå en titelmatch mot Ken Malmsteen precis nu och när Conny vänder sig om kolliderar hans ansikte med Kens känga varvid snorvalpen från Vasastan blir den nya mästaren i Stockholm Wrestling. Hoppet är dock inte förlorat och Conny tar i ren vrede och klår upp Messiah samtidigt som han utropar sin rätt till en returmatch. Med andra ord låter det som om det vankas guldmatcher till nästa gala!
Vaknade upp tidigt trots att jag mörklagt rummet och inte kom i säng förns vid tolvtiden igår. De senaste månaderna har jag kommit in i rutinen att komma i säng ungefär vid nio-tiden och inte senare än kl 10 på kvällen men då det var Stockholm Deathfest på kulturhuset igår kom jag inte hem förns vid tolv-tiden. Då hade jag också gått tidigare från mini-festivalen då jag helt enkelt inte orkade titta något mer. De första banden var lite långtråkiga och det var först efter ca 4 timmar som ett riktigt bra band klev upp på scen; Diabolical. Men då satt jag redan och gäspade mig igenom alla framträdanden så efter denna kanonakt begav jag mig hemåt. Därför blev det till att ligga och dra sig i sängen, dricka lite vätskeersättning, fylla på energiförråden och sedan under tidigt eftermiddag bege mig till Friskis&Svettis för att bränna lite svett. Ikväll är det Stockholm Wrestlings gala ”Survival” och då gäller det att vara uppvärmd inför kvällens drabbningar.
Crosstrainer 10 min
Runda 1 Hopp i armhävningsposition 10st Armhävningar 10 st
60 sek vila efter 5 minuter
Runda 2
Kålmasken 10st Knäböj 20st
60 sek vila efter 5 minuter
Runda 3 Kettlebellsvingar 10st (12kg) Medicinbollskast 10st
60 sek vila efter 5 minuter
Hitils har det varit riktigt roligt att gå in i den sista perioden i detta träningsprogram och dagens konditionspass var inget undantag. Jag var väl inte helt på topp eftersom jag hade sovtider som jag är ovan med med annars var det kul att kämpa idag. Dessutom har jag äntligen kommit på hur man använder nedräkningsfunktionen på mobilen så jag slapp kolla på klockan hela tiden.
Runda ett gick bra även om den bjöd på hårt motstånd i form av alla dessa hopp i armhävningsposition. Det är verkligen en övning som tar all energi hur hela kroppen och det var bara första varvet som jag lyckades köra de nästföljande armhävningarna på tå. De övriga varven fick jag gå ned på knä men i slutändan blev det sju rundor totalt innan de fem minuterna var avklarade och det blev en 60 sekunders vila.
Runda två var inte jobbigare än runda ett men innehöll fler repetitioner så ett varv tog aningens längre tid vilket gjorde att jag slutade på fyra varv. Kålmasken är något jag alltid har haft lätt för då jag fick träna på den redan vid elva års ålder på judon. Minns hur vi nötte den övningen tills vi nästan kräktes men det har gett resultat. Knäböjen var dessutom så lätta så jag lade till lite armar och gjorde det till airsquats [LÄNK].
Runda tre var den som var mentalt svårast. Inte för att övningarna i sig var krångliga, snarare tvärt om, det var väldigt simpelt och bra. Men att slänga en medicinboll i golvet låter en hel del så jag blev rejält uttittad. Faktiskt så uttittad att jag skämdes lite där i fri vikts/stretchrummet. Nästa gång ska jag gå in i lilla salen och hålla mig för mig själv så att jag inte stör även om det bara handlar om fem minuters aktivitet. Avslutade även denna runda på sju varv men känner att jag hade kunnat trycka ur mig åtminstone två varv till om jag varit lite piggare i knoppen.
Ibland slår inspiration till på de mest tänkbara platser och ibland smyger den sig fram på små tår och chockar en med en varm känsla i bröstet. Först en manifestation mot SLE (engelska nämn är Lupus) igår där jag fick se underbart vackra människor kämpa med att få ut meddelandet om deras sjukdom. Min vän har denna sjukdom och jag har den senaste tiden proklamerat hur mycket hon har inspirerat mig genom att kämpa vidare och alltid ge järnet. Jag vill vara samma inspirationskälla för andra genom den här bloggen och jag skulle inte kunna vara det om jag inte blev inspirerad av er läsare och andra i min omgivning som kämpar vidare i livet. Inspiration är något som ges och tas, delas och beundras, förgyller och förstärker.
Men det var inte bara under denna manifestation jag sveptes om av den där varma känslan i bröstet utan det var även på hårdrocksfestivalen Stockholm Death Fest senare på kvällen. Något så fantastiskt som att en gammal vän helt slutat med socker och nu tappat nästan hela sin kagge samtidigt som ett gammal ex som var djupt nedgången i depression nu har gjort en helomvändning och tagit tag i sitt liv. Så många människor som genom både stora och små förändringar kan inspirera andra.
Den senaste tiden känns det som om alla i min omgivning gör både stora och små saker som skänker glädje, energi och liv till andra. En gammal barndomskamrat har det tufft men hon möter livet med en känga och är en underbar mor till sin son. Min mamma har sänkt sina blodsockernivåer genom att ändra om i kosten, likaså pappa som har smalnat av och blivit piggare.
Tack till er alla för att ni finns, kämpar och lever vackra liv. Det om något är den största inspirationskällan för mig. Ta hand om er!
Sista dagen på praktiken denna vecka då vi får ett minilov över Kristi himmelsfärd och veckan ut. Känns skönt att ta lite mental vila och bara pusta ut. Det är hela tiden en viss ansträngning i att bli bedömd i allt du gör när du är ute på den praktiska delen av lärarutbildningen. Hur du pratar, agerar, uttalar ord, involverar eleverna, skriver på whiteboarden, hittar på uppgifter och kanske framförallt det viktigaste; att leda. det blir till att improvisera ganska ofta och anpassa lektionen efter läget vilket jag har både lumpen och träningen att tacka för. På vilket vis? Jo, både inom det militära och på gymmet kan du bli tvungen att improvisera för att genomföra det du hade tänkt. Idag på gymmet blev det just en sådan dag.
Crosstrainer 10 min
Superset 1 Bulgarisk knäböj 6×4 (30kg x 30kg x 30kg x 30kg) Hoppande knäböj 4×4
60 sek vila
Superset 2
Armhävning 10×3 Armhävning med klapp 6×3
90 sek vila
Superset 3 Inventerad rodd 10×4 Medicinbollskast 6×4
90 sek vila
Latsdrag 5×3 (23,5kg x 23,5kg x 23,5kg)
60 sek vila
Vadpress 15×3 (30 kg)
60 sek vila
Stretching 20 min
Tjatar vidare om den eviga uppvärmningen på crosstrainern (enformigt men effektivt) men ska man få resultat utan skador ska man vara uppvärmd med smorda leder. Eftersom vi inte har en box eller liknande redskap på Friskis&Svettis Täby blev jag en aningens konfunderad över hur jag skulle lösa det första supersetet. Det fanns ju ingen annan stans där jag kunde klämma in en skivstång på ryggen förutom på fria vikter-delen av gymmet men där kunde jag åh andra sidan inte bygga upp någon form av fungerande box att hoppa upp på. Till sist slog det mig att man kan ju faktiskt göra bulgariska knäböjs utan en skivstång på ryggen. Fiskade upp två 15 kgs viktskivor, ställde mig vid en av trapporna, placerade en 15kgs skiva i varje hand och började köra knäböjsen. Sedan lade jag ned skivorna försiktigt (man dunkar INTE vikter med full kraft i golvet, då har man lastat för tungt), tog spjärn och upp for jag jämfota för att landa några steg upp i trappan. Fyra omgångar av det där och det brände skönt i rumpan då jag ”glömde” att stretch igår.
Superset 2 var lite enklare att administrera över då det inte krävdes någon extra utrustning. Ned i stretchrummet, bit ihop, spänn core och kör. De tio armhävningarna klarade jag i ett kör varje set men armhävningarna med klapp fick jag splittra upp antingen 3×3 eller 2x2x2.
Nästa utmaning var att se ifall jag kunde toppa mina inventerade roddar och istället för att köra till max köra efter ett bestämt antal. Jag är grymt nöjd med hur bra det gick och växlade mellan underhandsgrepp och överhandsgrepp mellan de olika seten. Medicinbollskast är inte någon raketforskning så detta set var dagens lättaste superset att svarva ihop.
Kände att jag behövde få ur mig den sista lilla energin inför morgondagens lediga återhämtningstimmar så satsade både på latsdrag och vadpress. Klämde mer vikt idag än igår på latsen och fler repetitioner på vadpressen. Trots den ökade mängden reps på vadpressen fick jag inte samma darrningar i benen som igår. med andra ord är det dags att slänga på lite mer vikt.
Väl hemma har jag lyckats med konststycket att slå sönder min favorittallrik som var fylld med dagens middag och inte bara grisa ned mig själv utan även hela köket. Känns lagom kul att ligga på golvet och skrapa upp grönsaker och BBQ sås men nog tusan är golvet rent. Vilket man inte kan säga om min morgonrock som åkte på akut avsköljning i duschen. Saknar fortfarande min djupa keramiktallrik då den var precis lagom stor för frukost och middag samt att man kunde ha den i mikron. Men, nu vet jag i alla fall vad jag ska köpa till mig själv som belöning efter Stockholm marathon; TVÅ djupa tallrikar man kan ha i mikron!
Igår examinerades jag som engelskalärare på min praktik och det var även då jag fick den explosiva huvudvärken som kom att göra mig på dåligt humör resten av kvällen. Anledningen var att det blev ett enormt strul där ansvarig lärare från universitetet inte kom, inte meddelade mig och en annan lärare som lyckligtvis råkade vara i krokarna kunde rycka in. Jag var så att säga ”on edge” hela den lektionen och känner att jag inte presterade mitt bästa. Mina handledare får säga vad de vill om att min nervositet inte syns på utsidan men inuti kan jag ibland känna mig en aningens skakis. Som tur var blev jag godkänd och kunde idag med mindre nervositet i hjärtat leverera en kanonlektion jag är väldigt stolt över. Jag har haft turen att få vara lärarpraktikant i tre klasser med underbara elever och i slutändan är jag verkligen stolt över hur hårt de har slitit samt den respekt de har visat mig. Däremot lyckades jag med praktexemplaret att inte ladda ordentligt med energi så det var en utpumpad kropp som slet sig igenom övningarna. Men det är så livet är ibland.
Crosstrainer: 7 min
Cirkelpass
Skivstångsrodd x 6 (22kg) Frivändning x 6 (22kg) Stötpress x 6 (22kg) Utfall x 6 (22kg) Knäböj x 6 (22kg) Räckhäv mixat grepp x 10
Rundor: 5 Vila: 60-90 sec
Vadpress Max i tre set, minst tio rep per set (30 kg)
Tog mig en klassisk uppvärmning med en snabbare runda på crosstrainern innan jag började stapla upp allt jag behövde för cirkelpasset. Jag kände att detta cirkelpass skulle ta upp lite väl mycket plats och tid i gymmet så jag förflyttade mig till friträningsrummet. Väl där lastade jag på 20 kg på stången som i sig själv väger 2 kg. Med andra ord nöjde jag mig med att jobba igenom övningarna med 22 kg. Så som min kropp mådde energimässigt var det ett klokt val. Att jobba med skivstången var väl inte det jobbigaste även om jag hade andan i halsen så fort jag drog upp tempot. Det var snarare räckhävet med mixat grepp som slet mest energi ur kroppen. Lyckades inte med ett enda set där jag klarade av att göra 10 räckhäv på raken utan som max klämde jag fyra. Det sköna med denna runda är dock att den är så lätt att komma ihåg, efter första genomkörningen satt alla övningar i minnet och jag kunde öka på tempot och intensiteten.
När jag sedan såg mig i spegeln var det med nya ögon. Som många vet så blir man rätt så blind för sin egen utveckling när man ser sig varje dag i spegeln. Nu när jag stod på samma plats som när jag tog formbilder för 16 månader sedan (gud vad tiden går fort) så var det första gången på ett år som jag faktiskt kan erkänna för mig själv att jag har förändrats. Min kropp har förändrats och växt, svarvats och kämpat sig till nya nivåer. Jag har svårt att fota mig själv i reguljära formcheckar eftersom jag nästan tycker det blir lite fånigt när man postar bilder hela tiden med bara någon veckas mellanrum. Ja menar, så mycket växer man ju inte på så kort tid. Detta har smittat av sig på hela mitt tänk så jag har lite svårt för att plocka fram kameran och posera framför spegeln (när man var 15 år var det dock en annan femma ). Detta har också lett till att jag inte har full koll på min utveckling utan jag kör bara och är lycklig vad som än händer. Men nu, nu börjar jag faktiskt bli en aningens sugen på att ta lite formbilder eftersom det gått så lång tid sedan sist.
Man kan ju alltid önska….
Vad jag också noterade i spegelbilden var att jag har fina vader men de är löparvader dvs. smala och smärta. Jag är en sådan som tycker att stora muskulösa vader kan vara riktigt snyggt så jag ska prova de närmaste veckorna och se hur vaderna svara på benpressen. Antingen har jag genetiken för bra vader eller så har jag det inte. Vad jag vet är att de set jag gjorde i vadpressen efter cirkelpasset fick mig att darra rätt så rejält i benen. Fortsätter jag såhär kanske jag kan få låna en rullator från jobbet
Fredagen den 10 Maj är det internationella SLE dagen och det ”firar” vi genom att hålla en manifestation på Mynttorget klockan 15.30-17.30. Man får gärna bära lila då det är färgen för SLE (systemic lupus erythematosus). Även om man inte deltar i manifestationen kan man uppmärksamma internationella SLE genom att bära någonting lila på sig under fredagen eller en fjäril.
Det är relativt få personer som vet vad SLE är och ännu mindre hur sjukdomen fungerar. Därför genomförs denna manifestation för att öka kunskapen om sjukdomen.
Manifestationen arrangeras privat av människor med SLE där ekonomiskt stöd har getts av reumatikerförbundet. Alla pengar går till ett event som hålls hela helgen för personer med SLE och deras anhöriga. Manifestationen är en del av detta event. Manifestationen är öppen för alla att delta i som vill öka kunskapen om SLE eller kanske öka sina egna kunskaper om sjukdomen.
Kort fakta om SLE SLE är en kronisk autoimmun reumatisk sjukdom som kan drabba olika organ i kroppen. Vid SLE blir immunförsvaret av okänd orsak hyperaktivt och attackerar den egna vävnaden. Idag är SLE väldigt sällan dödligt då det finns effektiva mediciner. Däremot får de flesta patienter leva med perioder av smärta, trötthet och andra symtom. Solljus riskerar aktivera och förvärra sjukdomen.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Jag kommer att närvara på denna manifestation då en kär vän till mig lider av denna sjukdom. Jag är grymt stolt över henne då hon trots sin sjukdomsbild alltid har haft skinn på näsan och kämpat vidare. Vi tränar tillsammans från och till och det är alltid ett underbart nöje och väldigt inspirerande att få träna med denna underbara människa. Vi ses på fredag!
/Cecilia
Tog mig ned till friskis senare än planerat för att försöka att tima in gympasset med boxpasset. Vill inte sitta i evigheter på friskis och vänta in runda två samtidigt som jag inte vill ha dem allt för tätt inpå varandra. Runt 18-tiden svängde jag in på friskis med andan i halsen efter en snabb cykeltur. Kände mig så uppvärmd att jag gav mig på första setet omgående. Två 15kg viktskivor i varje hand, svenska Thrash metal bandet The Law i hörlurarna och varje fiber i musklerna redo för att kämpa lite extra. Fick in bra djup på den bulgariska knäböjen och då vi inte har någon box att hoppa upp på utnyttjade jag trappan.
Vaknade upp tidigt trots att jag mörklagt rummet och inte kom i säng förns vid tolvtiden igår. De senaste månaderna har jag kommit in i rutinen att komma i säng ungefär vid nio-tiden och inte senare än kl 10 på kvällen men då det var Stockholm Deathfest på kulturhuset igår kom jag inte hem förns vid tolv-tiden. Då hade jag också gått tidigare från mini-festivalen då jag helt enkelt inte orkade titta något mer. De första banden var lite långtråkiga och det var först efter ca 4 timmar som ett riktigt bra band klev upp på scen; Diabolical. Men då satt jag redan och gäspade mig igenom alla framträdanden så efter denna kanonakt begav jag mig hemåt. Därför blev det till att ligga och dra sig i sängen, dricka lite vätskeersättning, fylla på energiförråden och sedan under tidigt eftermiddag bege mig till Friskis&Svettis för att bränna lite svett. Ikväll är det Stockholm Wrestlings gala ”Survival” och då gäller det att vara uppvärmd inför kvällens drabbningar.
