Tröjan klibbar, svetten rinner, hjärnan jobbar på övervarv och pennan är nästan söndertuggad. Veckor av stress och ångest har nu samlats i det avgörande slaget och med 1,5 timma kvar tills provtiden är slut ligger tentan framför mig. Den är kall, obarmhärtig och saknar alla former av känslor. Jag plintar ned den sista kråkan, går igenom allt en gång till och lämnar in alla papperna. Snabbt plockar jag ihop mina saker och lämnar salen. När dörren sedan har slagit igen bakom mig andas jag ut, djupt och lättad med vingar på skorna beger jag mig hemåt. På Roslagsbanan till Mörby Centrum slår det mig, jag är av med stressen. Äntligen är den där malande oroliga känslan borta. Nu är tentan inlämnad och och jag kan inte göra något mer än att vänta och njuta av ledigheten och gå in med all sinnen i träningen igen.
När jag kommer upp för rulltrappan ser jag ett litet Coffee House cafe på min vänstra sida. jag går in och beställer den största varma chokladen jag har råd med. ”Grädde eller marshmallows?” Jag tar båda plus två små bitar mörk choklad för att sedan i lugn och ro läsa tidningen. Chokladen går ned ganska snabbt så jag beger mig in på ICA och köper mig en påse naturgodis. På vägen till F&S njuter jag av sockret, godiset och chokladen. Jag låter dem kittla mina smaklökar och låter solen smeka mitt ansikte.
Så kommer tankarna smygandes, undrandes… hur många kalorier är det jag sätter i mig? Hur länge måste jag träna för att få bort dem? Borde jag verkligen tagit såhär mycket godis? Var den där chokladen verkligen något jag skulle ha köpt? Jag stannar, andas och paketerar alla tankarna till en kompakt studsboll. Sedan använder jag all min tankekraft för att slänga den där studsbollen flera mil bort ut i evigheten. Där kan den stanna och studsa vidare i i glömskan.
Nu kommer nästa tanke; ”varför tänkte jag sådana där negativa tankegångar?”. Handlade det om dåligt samvete för att jag unnade mig något gott? Var det skräcken att inte kunna lyfta skrot på gymmet om jag satte i mig socker? Skulle byxorna spricka av en påse godis? Sedan slår det mig, det handlar inte om allt ovan utan det handlar om förbud. Det handlar om att endast unna sig något gott när man varit duktigt, att ha tankegångar som säger att man inte får äta vad man vill om man inte har gjort något speciellt. Förbuden, ordet ”inte” som våra hjärnor inte kan registrera och framför allt skräcken om att en dags njutande kan förstöra månader av träning. Förbudet är första steget mot ätstörningar, det har jag redan sett så många gånger i min bekantskapskrets. Så därför tänker jag inte sätta förbud utan unna mig allt jag vill ha. För när det inte finns några förbud, när jag säger till mig själv att jag får äta vad jag vill… ja, då finns det plötsligt inget behov av att bryta reglerna. Då kan jag gå förbi godishyllan utan att sockerdemonen sätter sina klor i mig. Då är jag min egen herre och gör det jag vet är bra för just mig.
/Cecilia
