Det är inte bara Fransesco Totti (Spotti) som delar ut loskor på sina motståndare. Utan det händer även på bandybanan, och det hände mig!

Händelsen ägde rum för ett par år sedan då vi spelade skol – Sm i Lidköping. Vi, vadsbogymnasiet mötte De La Gardie Gymnasiet ifrån just Lidköping. Matchen hade pågått ett tag när jag fick min stora chans. Inte chans till att göra mål eller att slå någon snygg passning. Jag fick min chans att köra på en viss spelare. Jag nämner inga namn, men de flesta vet vem jag menar. Just denna spelare brukade gå hårda matcher mot Otterbäckens backlinje och tonerna brukade inte alltid vara så lättsamma.

Jag tog vara på chansen och delade ut en rejäl bröstvärmare, tacklingen var helt juste och resulterade bara i ett ofarligt frislag utanför mittcirkeln. När väl spelaren rest sig upp från isen där vi båda hamnade så kom en rejäl blaska farandes emot mig. Det var en spottloska av yppersta klass, turligt nog fick jag inte så mycket på mig. Domaren uppmärksammade tryvärr inte detta, och det ska nog personen som delade ut den vara glad för. Jag la ingen större vikt vid händelsen utan jag mådde mest ”gött” för själva tacklingen i sig. Jag hoppas numera att spelaren har lärt sig att hålla sina kroppvätskor i styr så man inte råkar ut för några mer otrevliga överraskningar. 

Den 18:e mars 2006 är en dag som jag och troligtvis många andra sent kommer att glömma. Det var dagen då den så kallade gyllene generationen äntligen fick sitt Sm – Guld. Lilla Otterbäcken var helt plötsligt bäst i Sverige.

Åren 2002 och 2004 hade vi stått på studenternas i Uppsala som förlorare med silvermedaljer runt våra halsar. 2003 och 2005 nådde vi semifinal trots att stora delar av laget var minst ett år för unga, många även två. Inför säsongen 2006 fanns bara en sak i våra huvuden, att bli svenska mästare. Vi hade tränat hårdare än någonsin och när väl serien skulle dra igång var förväntningarna höga.

Efter två förluster på de första tre matcherna såg våra drömmar om guld ut att vara långt borta. Men vi tog oss i kragen och de resterande 13 matcherna gick vi obesegrade. Vi vann serien och ställdes nu mot Sirius i kvartfinal. Laget som hade förstört våra drömmar om guld år 2002, då med en viss Daniel Berlin i laget. Vi började på bortaplan, och de som såg den matchen kan nog instämma att det var nog den bästa match vårat lag någon gång presterat. Vi körde över Sirius med 12-1, och på olika håll började det genast snackas om Sm – guld. Returen spelade vi av och vann komfortabelt med 9-6.

Nu väntade tuffast möjliga motstånd, Sandvikens AIK. Det lag som två år tidigare ännu en gång hade gjort oss till silvermedaljörer. Även här började vi med en tuff bortamatch. Inte nog med att Sandviken stod på andra planhalvan utan vi möttes också utav ett riktigt snöovöder. Vi var uträknade efter 20 minuter då vi redan låg under med 3-0. Men som så många gånger förr lyckades vi komma igång och göra några mål innan halvtid. Andra halvlek blev en böljande historia med mål åt båda håll. När domaren blåste för slutsignal stod resultattavlan på 8-7, med fördel Sandviken. Ett resultat som vi var mer än nöjda med. Sju mål på bortaplan är bra att ha med sig hem i bagaget.

Nu väntade retur inför ett fullpackat Otterstrand. En match som kom att gå till historien som en av de mest dramatiska matcher som någonsin spelats på Otterstand. Värt att tillägga är att Sandviken inför denna match fått förstärkning av Daniel Berlin, som några dagar tidigare åkte ut Sm med Sandvikens a-lag. Matchen var jämn hela vägen, och det var tuffa tag som gällde. Vi spelade med en otroligt välorganiserad defensiv, som gjorde livet surt för stjärnorna i SAIK. Vi låg under med 1-0 och 3-2. Tony Eklind kvitterade med ca 10 minuter kvar. När 7 minuter återstod lyckades Henrik Larsson peta in 4-3 målet, vilket också blev slutresultatet. Trots en enorm anstormning från SAIK så lyckades vi knyta ihop säcken och gå till vår tredje Sm – final, tack vare mer mål gjorda på bortaplan.

Efter att slagit båda de lag som krossat våra drömmar om Sm-guld tidigare fanns nu bara ett lag kvar att möta, Västerås SK. De lag som år 2005 slog ut oss i semifinalen. Detta var vår stora chans, och våran sista för många av oss gjorde vårt sista år som junior. Läktaren var välfylld av blå/vita supportrar. Nästan hela orten fanns på plats för att följa denna föreställning. Och vilken föreställning det blev! Vi rivstartade matchen och ledde tidigt med 2-0. Det gick nästan för lätt, men sedan hände något. Västerås gjorde fem raka mål! och helt plötsligt hade vi en stor uppförsbacke att försöka bestiga. Henrik Larsson gjorde det viktiga 3-5 målet precis innan paus, som återigen gav oss hopp. Det var ingen dans på rosor i omklädningsrummet i paus direkt. Få gånger har vi blivit mer utskällda än just då.

Utskällningen skulle förhoppningsvis ge oss mer kraft och mer skärpning i laget. Men det första som hände i andra halvlek var att Västerås gjorde 6-3. Nu var det många på läktaren som trodde att det skulle bli ytterligare en finalförlust. Men vi ville annat. Efter lite ändringar i laget och större disiplin börjar vi den klassiska upphämtningen. Martin Larsson gör nu tre raka mål, det sista när 10 minuter återstår av matchen. Publiken slits mellan hopp och förtvivlan och när endast tre minuter återstår så gör Tony Eklind 7-6, ur ingen vinkel alls. Vi har gjort det igen , vänt ett tufft underläge till vinst. När slutsignalen ljuder är lyckan total! Lättnaden  och glädjen går inte att beskriva. Publiken gråter av lycka vissa spelare också. Att tillsammans med de andra i laget få äntra podiet för att ta emot våra guldmedaljer inför en euforisk publik är helt magiskt. ”lilla” Otterbäcken är nu bäst i Sverige, och den gyllene generationen har äntligen fått sitt Sm – guld!

Otterbäckens BKs Karl Bergman fyller idag 25 år. Han kom till klubben förra året från Elles IF.

 Karl fick delar av säsongen förstörd på grund av ett brutet nyckelben. Men när han väl var frisk och hel så höll han tätt i försvaret. Vi kan också tillägga att det faktiskt var Karl som vann Otterbäckens utvisningsliga i år. Men vi hoppas nu när han blivit äldre och mognare att det ska minska lite på den fronten

Som 25åring i OBK kommer Karl nu höra till det rutinerade gardet i det annars väldigt unga OBK. Jag vill nu passa på att  från hela OBK önska Karl Bergman en riktigt trevlig födelsedag. Grattis på 25års dagen Kalle!!!

Igår så gick äntligen det första försäsongspaset av stapeln. Ett nästan två timmars långt pass med löpning styrka och innebandy på schemat.

Vi var ynka nio spelare från två lag som hittade till årets första barmarkspass. En siffra som är alldeles för låg om det i år ska kunna bli något bra. Vi får hoppas att fler själar hittar till Otterstrand kl 17:00 på söndag, för då är det dags igen.

Passet igår innehöll löpning 3 km ca 50 – 60 % , sen begav vi oss in i idrottshallen i Gullspång för innebandy och styrka. På grund av det låga antalet tränande så blev det jobbigare än väntat. Jag kan inte påstå att man är i sin livs bästa form för tillfället, men det ska det snart bli ändring på. Vi fick nästan spela non stop , med ynka en avbytare på två lag. Jag kan meddela att detta känns i både i lår och bak idag. Jag har svårt att sitta , gå och stå. Trots att vi alla hade gemensam stretch i 15 minuter efter träningen. För övrigt tyckte jag att passet var väl disponerat och den nya tränartrion skötte sig alldeles utmärkt.

Jag hoppas verkligen att fler spelare dyker upp på träningarna framöver. Jag har varit med såpass länge att jag vet att det blir mycket roligare om man är fler än 10 styken på träningarna. Så kom igen nu alla latmaskar, det är dags att förflytta sig från soffan och datan och istället börja vara med. Jag hoppas vi ses på söndag,och jag ber att träningsvärken gått över tills dess.

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg angånde den skrotinsamling som Otterbäckens BK startat. Den börjar nu att avta och resultatet har blivit riktigt lyckat.

Tonnvis med skrot har under den sensate månaden lämnat Otterstrand för att sedan skeppas vidare. Många konteinrar med skrot har fyllts och tömts. Folk rumtom i kommunen har varit generösa med sina skrotgåvor. Ove Lindh och Tyrone Andersson har under några hektiska veckor flängt fram och tillbaka för att inhämta skrot. Och deras skörd är imponerande. De har lagt ner ett enormt arbete och det har verkligen givit resultat.

Insamlingen har enbart fört positiva vibbar med sig. Både bland folket och framförallt i kassan. Insamlingen har gått såpass bra att klubben kunnat lägga undan en klumpsumma som sedan skall gå till träningsbidrag för a-lags spelarna. Så är det iallla fall tänkt och vi får hoppas att så blir fallet. Det glädjer mig mycket att denna insamling har gått bra och jag hoppas att klubben kan spinna vidare på detta. Det känns som klubben andas positivism just för tillfället och vi får hoppas att det fortsätter på detta spår.

Otterbäckens BK talangfulle Cristian Gylldenlöve har under ett halvårs tid studerat på idrottshögskolan i Århus. Om 12 dagar slutar han skolan men frågan är om han kommer tillbaka till sverige?

Cristian har under flera säsonger varit en av OBK:s allra bästa spelare. Han är väldigt alround och kan nästan användas på vilken position som helst. Det är alla tränares dröm att ha en sådan spelare i truppen. Han avslutar sina studier om mindre än två veckor. Tiden i Århus har satt sina spår hos Cristian, han trivs väldigt bra och vill gärna bo kvar i Danmark. Han säger dock att suget för bandyn finns där men hur det blir vet han inte.

Han har nu börjat leta runt efter jobb, och han hoppas givetvis att någon är intresserad av de tjänster han har att erbjuda. Får han inget jobb är det troligaste att han bara stannar några veckor till i Danmark med sin bror. För att sedan återvända hem över sundet och komma tillbaka till Sverige. Jag har varit och hälsat på honom, och jag kan medddela att han stormtrivs. Men jag hoppas verkligen att han återvänder hem. Både jag och Otterbäcken kommer att sakna honom annars.

Laget ser annars ut att kunna bli riktigt intressant i år och alla håller vi tummarna  för att få se den vindsnabbe nummer 6 på Otterstrand i vinter igen. Förra säsongen var han en av de genomgående bästa spelarna. Jag önskar honom alltid lycka till med allt i livet men han får gärna misslyckas med att hitta ett jobb. =) Vi får hoppas att hans blå/vita hjärta klappar hårdare än hans röd/vita. Hur denna historia slutar vet vi inte ännu…men vi hoppas på ett lyckligt slut.

Vart man än kom i vintras så hade alla, ALLA, lag  en  klack med  lite drag och sköna ramsor i. Alla lag utom Otterbäckens BK, det  var bortasupportrarna som hördes mest på Otterstrand i vintras, hoppas att det inte blir likadant i vinter.

Att spela bandy inför mycket publik och personer som skriker och hejar på en är en fantastisk känsla men lika fantastiskt tråkigt är det när det är lite folk på läktarna och  de som står där vägrar öppna truten. Som spelare skämdes jag faktiskt i vinter, och det var jag inte ensam om i laget. Vi är från ett samhälle med 800 personer och i hela kommunen bor det cirka 5000 invånare. Kan man då inte kräva att det kommer folk och tittar på allsvensk bandy. 100 personer är alldeles för lite, alla som nu spelar i laget är fostrade här eller kommer ifrån närliggande klubbar då tycker jag man kan kräva att mer folk kommer och tittar. Och framförallt hejar på! Det är inte farligt att öpnna munnen ock skrika, inget man ska skämmas för. Vi på planen uppskattar det otroligt mycket och det ger ett enormt stöd. Så kom och skrik!

Jag har hört lite rykten om att det kanske ska startas en supporterklubb till OBK, och det är inte en dag försent. Jag tror verkligen på detta och är övertygad om att en hel del folk kommer att bli medlemmar. Det är dags att organisera upp en ordentlig klack på matcherna, för jag vet att både spelare och folk i orten har saknat just detta de senaste åren. Nu är Per Bertillson tillbaka i Otterbäcken och då kan vi nog räkna med att få höra hans fader Tomas på läktaren igen. Här har vi den ultimata hejaklacksledaren och jag hoppas många sluter upp på matcherna i vinter och hejar och skriker. Jag lovar att med er hjälp så kommer vi vinna de där matcherna som är jämna och tajta, och förhppningsvis plocka lite värdefulla poäng.

Vi ses i Vinter.

Så var det äntligen klart. De tre allsvenska serierna är nu fastställda och man kan nu börja spekulera över hur det kommer att sluta. Så här ser de ut:

Norra (10): Falu BS/BK, HaparandaTornio BF, Kalix Bandy, Karlsborgs BK, Ljusdals BK, Nyborgs SK, Skutskärs IF/BK, SSK Sundsvall Bandy, Söderfors GoIF, UNIK Bandy 

Mellersta (10): BS BolticGöta, BK Derby BK, Finspångs AIK, Gustavsbergs IF, Helenelunds IK, Katrineholm/Värmbol BS, Köpings IS, Slottsbrons IF, Tillberga Bandy, Västanfors IF/BK 

Södra (10): Ale/Surte BK, Blåsut BK, Frillesås BK, Gais Bandy, Jönköping Bandy, IF Stjärnan, Tjust Bandy, Lidköpings AIK, Nässjö IF, Otterbäckens BK 

Nya lag i vår serie(allsvenskan södra) är IF Stjärnan och Blåsut BK. Det kommer bli en intressant serie, förhoppningsvis med många bra och jämna matcher. Jag kommer även snart att försöka mig på en tippning av vår serie.

Daniel Svedberg från  Boltic har under ett flertal säsonger kopplats ihop med Otterbäcken, men det har aldrig blivit någonting av. Rykten säger nu att Svedberg skall vara intressarad av spel i Otterbäcken nästa säsong.

Daniel Svedberg är en mycket duktig bandyspelare och att Otterbäcken är intresserade av honom är inte direkt någon överraskning. Ove Lindh har vid ett flertal tillfällen försökt få hans signatur på kontraktet. Men alla bitar har inte lyckats falla på plats. Enligt rykten sägs det nu att Svedberg själv skall ha kontaktat Ove Lindh om nästkommande säsong, vilket antyder på att spel i Otterbäcken inte är helt omöjligt.

Daniel Svedberg har de senaste säsongerna spelat i Boltic, innan dess spelade han i Vetlanda. Boltic ser ut att tappa en hel del nyckelspelare till nästa säsong, och ekonomin är långt ifrån den bästa. Så en flytt låter faktiskt inte helt orimligt i mina öron. Vi kan ju bara hoppas att detta rykte stämmer och att en övergång blir verklighet.

Med Svedberg i laget skulle OBK växa ett par centimeter, och tillsammans med Per Bertilsson skulle Otterbäcken helt plötsligt ha inkasserat två stycken väldigt skickliga bandyspelare. Vi får se var detta slutar, men just för tillfället ser det mycket intressant ut.

Efter en tids funderande föll valet till slut för OBK. Rykten har även placerat Per i Villa – Lidköping, eller fortsatt spel i Örebro. Men nu är det klart, Per spelar nästa säsong i den blå/vita tröjan.

Det har under en längre tid lutat åt att det skulle bli spel i Otterbäckens BK för Per nästa säsong. Men ju längre tiden gått desto mer osäker har man blivit, men nu är det helt klart.

Per kommer bli en nyckelspelare för OBK i vinter. Han har rutin från elitseriespel och med sin snabbhet och teknik kommer han tillföra mycket. Han blir en viktig kugge i det unga OBK laget. I Örebro har Per spelat halv, frågan är var han hamnar i Otterbäcken. Jag skulle tippa på att Per kommer användas som mittfältare där han kan ha mycket boll och levera bollen vidare till andra.

Jag kan också med stor säkerhet garantera er att ni kommer få se David Engström i OBK:s tröja i vinter. Förra säsongen var han inte tillgänglig på grund av militärtjänst i Linköping. Men i vinter kommer vi få se slitvargen som var med och tog sm – guld 2006 på Otterstrand igen.