När jag tog ner julstjärnorna idag och instinktivt fick dåligt samvete för att inte ha påbörjat vårstädningen insåg jag plötsligt vidden av växthuseffekten. Groende gräsmattor, solsken och plusgrader i februari! Fy vad skitiga fönstren är, hann jag tänka innan insikten om årstiden slog mig. Det är sorgligt det som sker.

När jag var liten kunde jag inte se över kanten på snöhögarna utmed garageuppfarten som pappa idogt fick skotta varje dag. Visserligen var jag bara dryga metern lång, men ändå.

I snöhögarna grävde vi gångar och grottor som nog hade fått till och med Usama bin Laden att bli avundsjuk, för att inte tala om snöforten med enorma högar med förfabricerade snöbollar. Om dessa fick ligga till sig över natten blev de till ispärlor som ungarna från grannkvarteren fick passa sig noga för.

När snöhögarna smälte framåt våren tog det flera dar, kanske veckor innan allt var klart. Vi barn lekte med rännillarna och gjorde fördämningar och rejsade med allt som flöt. Förargat skrek vi när granngubben kom hem och mosade alltihop med sin bil, för vi lekte på gatan allihop, där i mitt barndoms Katrineholm.

Mina barn var 4 och 2 år första gången de fick se varaktig snö i Stockholm. De har lärt sig att passa på när snön kommer och har inte den där känslan av en lång kall och vit vinter som man önskar dem. Vems fel är allt detta då?

Hur kommer det sig att USA:s 300 millioner innevånare konsumerar 30-40% av jordens förädlade resurser varje år? De är ju bara 5% av jordens befolkning. Vi i Europa ligger ungefär på halva deras snittförbrukning. Det betyder att av sju innevånare från tredje världen måste sex ge hela sin världsranson till en amerikan eller till två europeer. Den sjunde får dela med sig till sina sex kompisar så att de kan överleva…

Normalt sätt så driver vägverket en isväg över bottenviken, mellan Sverige och Finland, vars is brukar nå ner en bra bit nedåt Åland. I år når den bara några futtiga kilometer från land runtom norra kusten, så någon isväg är nog inte aktuell. Jag läste att en fjärdedel av Nordpolens is smält på ett(!) år. Med tanke på att Al Gore’s fru var med om att stoppa Kyoto avtalet på President Clintons tid så ekar Al’s miljö pep-talk världen över ganska ihåligt. Familjens dåliga samvete?

I Indien har mega företaget Tata släppt en indisk folkbil för det facila priset motsvarande 16.000:-. Oerhört mycket för de flesta indier men för en växande medelklass allt överkomligare. Detta har redan hänt i Peking där antalet bilar ökar lavinartat, tack vare västvärldens behov av billig arbetskraft, som således får pengar att spendera. Partikelhalterna i Peking ligger på 300 mot Hornsgatans 50.

Allt detta för att några självgoda amerikaner håller på sin rätt att hålla BBQ:s var och varannan vecka?! Att Putin dessutom krasst konstaterar att lite varmare klimat inte skulle skada Rysslands intressen utan snarare gynna tillväxten gör ju inte saken bättre. Shit alltså, vilka tankar som rinner över en bara för ett par skitiga fönster….vart är världen på väg?