Lustigt hur svart kan bli till vitt och vitt kan bli till svart när man tänker efter. Ta till exempel det kommunistiska Kina som tillsammans med Sovjetunionen var det stora hotet från Öst under kalla kriget.
Tanken på att individen skulle underordnas en gemensam tanke och handlingsplan förfärade Väst så till den milda grad att man på 50 och 60 talet lät registrera kommunister över hela världen. De underminerade nämligen kapitalismens fundamentet av valfrihet och individualism. I Sverige kom IB affärensom ett exempel på detta och nu senast öppnades arkiv som avslöjade att Olof Palme rapporterat om kommunistiska medlöpare till USA under sina första partipolitiska år.
Idag är västvärldens ekonomier i stagnation eller i vart fall avtagande jämfört med de forna fienderna under kalla kriget. I Kina frodas industrin tack vare att det länge varit för dyrt med tillverkning i Väst vilket öppnar en enorm inhemsk marknad för många andra industrier. En riktig kaptitalistisk framgångssaga. I Ryssland har Putin hittat sin egen modell för att bygga både kapitalism och makt. Man kan anta att framgångarna i Kina influerat en del.
I Väst ser vi företags funsioner och fientliga uppköp dugga allt tätare vilket bildar enorma företag med järngrepp om sina respektive marknader. Valfriheten minskar för var dag, bara tänk tanken att Microsoft inte fanns. Vilket kommersiellt alternativ skulle vi vända oss till? Eller om Google köptes upp av någon och lades ned? Politikernas brottas med att främja fri konkurrens, en av kapitalismens viktigaste drivkrafter, men hur fri är den om man inte får konkurrera ut varann och orsaka ett plötsligt stopp i tillväxten, det som kapitalismen baseras på?
Som det ser ut just nu har rollerna mellan kommunism och kapitalism i praktiken bytts, även om båda kämpar emot. Vi ser även yttrandefriheten och integriteten naggas i kanten via antiterroristlagarna i Väst samtidigt som man får förmoda att yttrandefriheten i Öst är bättre än någonsin jämfört med tidigare.
Man kan fråga sig om vi inte alla kommer att harmonisera och mötas om ett par hundra år i en värld med total miljöförstöring, oacceptabel levnadsstandard för alla, begränsad yttrandefrihet och semi-demokrati? Tredje världen kanske då kan resa sig och lära oss, från Väst och Öst, om olika naturreligioner och att leva i ett med naturen, den lilla som finns kvar.
Kanske samlas den sista överlevande klicken människor i Afrika, där man tror att människan har sitt ursprung, och kanske återinträder vi då i Edens lustgård. Man kan ju hoppas!
