Annons:
 
 

Dumpad men tacksam

För några år sedan blev jag bedragen och i samma veva dumpad. Killen var ett riktigt svin som spelade safe och sedan tyckte att jag borde ”förstå”. Dock skämtar jag inte när jag säger att det nog var det bästa som kunde hända mig.

I samma veva köpte jag boken Behöver jag din kärlek som är en sorts He’s just not that into you för vuxna. Skämt åsido. Den förändrade mitt sätt att se på kärlek och framför allt våra förväntningar
på andra människors reaktioner.

Den första meningen som fick polletten att trilla ner löd något i stil med: ”Den där killen du var så kär i på college, han som du trodde du skulle leva resten av ditt liv med men som dumpade dig. Du trodde ditt liv var över men nu flera år skrattar du bara åt alltsammans och kan inte begripa vad du såg hos honom.” Vi tillskriver människorna de här sakerna: ”Den rätte” och liknande. Men sedan glömmer vi bort dem så hur rätt var det då egentligen?

Det den här boken vill visa är att kärlek är någonting som kommer inifrån oss själva. Det är lite som anima och animus hos CG Jung – vi applicerar en bild av den perfekta mannen eller kvinnan på ett objekt för vår kärlek. Men detta är en föreställning som kommer från oss själva.

Att förvänta sig kärlek och uppskattning från omgivningen är slöseri med tid menar författaren. Det är något vi måste ge till oss själva i första hand, annars kommer vi att bli besvikna. Jag tänker på det när jag ser folk jaga en hund för att klappa den, en hund som inte vill bli klappad. Sätt dig ner och strunta i den, vänta på att hunden ska komma till dig i stället. Det är en sådan där bild jag har använt för visualisering i de här sammanhangen.

Hitta din inre kärlek först så kommer du aldrig mer att söka bekräftelse. Och då kommer den äkta kärleken till dig, dvs. den som inte heller söker bekräftelse utan bara är.

Lämna kommentar

Ödets nyck

Måste bara berätta, läste precis det här. Det är nämligen en amerikan som jag känner som nyligen var i Katmandu och träffade en tjej där. Han var inte där så länge men hon är tydligen hans livs kärlek så de ska gifta sig nu och hon åkte till USA på ett förlovnings-VISA. Vilken tur de hade. Ibland blir man räddad av ödet. Jag ska prata med honom ikväll för att se om hennes släktingar är oskadda.

Lämna kommentar

Tankar om statusprylar

Jag har alltid stört mig lite på mode. Senaste klädmodet, senaste mobilen osv. Förut trodde jag att orsaken till att saker och ting blev omoderna så snabbt var att det fanns krafter som ville att vi skulle konsumera mer och en elit som sedan bestämde vad som skulle bli nästa mode. Det är säkert också sant men häromdagen kom jag att tänka på ytterligare en aspekt när det gäller lite dyrare statusgrejer. Exempel på sådana saker skulle kunna vara vissa dyra mobiler och märkesväskor. Är det inte så att när dessa saker först börjar pratas mycket om anses de som väldigt speciella och ger status åt sin ägare.

Men allteftersom tiden går får fler och fler människor upp ögonen för prylarna. Man kanske köper begagnat eller på avbetalning och tycker det är värt pengarna eftersom man verkligen får självklar status. Det som händer då är att de som först köpte prylarna (oftast sådana som har det gott ställt) börjar tröttna eftersom ”alla” nu använder dem. Dessutom har det kommit kopior som kan vara svåra att identifiera vid en snabbt blick. 

Man vill vara först med grejer, man vill sticka ut lite och man vill inte att ”vem som helst” ska äga dessa saker. Och kanske är det då modet förändras.

Samma sak kan det vara med musik. Jag minns när man var galen i Guns’n’Roses och hur speciell man kände sig i början när de först slagit igenom. Men sen började alla i plugget gilla dem och senare t.o.m. någons gamla mormor. Av någon anledning var bandet därefter inte särskilt intressant längre. Svårt att förklara varför, men det var väl just det att de inte längre associerades med ens identitet.

3 Kommentarer

Metrobloggen – dåligt sökmotoroptimerad?

Hur ofta kommer du in på Metrobloggen när du slö-googlar? Jag gör det så gott som aldrig och jag googlar väldigt mycket varje dag. Flashbackforumet kommer upp hela tiden, likaså Stylesearch och Passagen Debatt. När det gäller bloggar ramlar jag ofta in på Blogg.se, WordPress och Blogspot. Men Metrobloggen lyser med sin frånvaro. Varför?

Antagligen är Metrobloggens bloggar dåligt sökmotoroptimerade helt enkelt. Då menar jag i sin uppbyggnad och programmering. Det är synd, för på så sätt kan vi bloggare inte göra speciellt mycket för att synas i sökmotorerna (annat än att gå till ett annat bloggnätverk). Det största misstaget är kanske namnet på permalänkarna. http://www.metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=siffror.siffror.blabla.yada.yada
är ingenting som sökmotorer tycker speciellt mycket om. Varför tänkte man inte på detta när man byggde upp bloggen? Kan vara lite knepigt att göra åt nu så här i efterhand.

Lämna kommentar

Julsång eller polisstat?

Visst är den gamla juldängan ”Santa Claus is coming to town” en trevlig trudelutt? Melodin är käck och sången hurtig. Men vänta ett slag, för bakom den glättiga fasaden gömmer sig en text som påminner om Storebror-ser-dig-mentalitet eller 1984 av George Orwell. Ett utdrag:

”He’s makin’ a list,
He’s checkin’ it twice;
Gonna find out who’s naughty or nice.
Santa Claus is comin’ to town

He knows when you are sleepin’
He knows when you’re awake
He knows if you’ve been good or bad
So be good for goodness sake”

Hjälp! Visst är den lite läskig? Jag kan inte låta bli att tänka på detta varje gång jag hör den i alla fall.

Lämna kommentar

Årets reklamfilm

När jag tittar på tv och inte har något bättre för mig i reklampauserna brukar jag sitta och betygsätta reklamen. Jag tycker man ser på ett par sekunder om företaget i fråga har lagt ner mycket pengar på filmen eller inte. Man ser det på allt – ljussättningen, skådisarna, fotot och inte minst idén. I ljuset av detta tänkte jag fråga om det är nån som har sett den nya Guinessreklamen? Geez undrar vad den har kostat. Det är tydligen lukrativt med öl för alla deras reklamfilmer är sådär snygga och geniala. Dödar några minuter på Youtube om man känner för det.

Lämna kommentar

När skådisar gör en pangroll

Sällan, men då och då när jag tittar på en film eller en tv-serie så ser man en skådis göra en toppeninsats för en liten roll. Det kan vara en karaktär som bara dyker upp för att föra handlingen framåt i några minuter i en film eller hänger kvar i några få avsnitt i en tv-serie. Man älskar karaktären och skådisen har aldrig gjort sig bättre på duken/i rutan. Man vill se mer av detta men tyvärr är det som sagt bara en liten roll och figuren ska inte vara med mer.

Undrar om många skådisar kan känna av det här också? Tänka att ”jäklar, nu gjorde jag ett av mina livs roller, vad synd att det blev så kort!” Det vore nästan deprimerande men samtidigt häftigt. Underbart är ju kort. På det här sättet blir man inte heller trött på karaktären utan den lever vidare i minnet lång tid efter den sågs i rutan för sista gången.

Någon som kan komma på ett bra exempel på ovanstående fenomen?

Förresten, här är en sida med filmtips som jag har gjort.

Lämna kommentar

Tiger Woods, vad har du gjort?

Nu snackar alla om Tiger Woods. Bilolyckan var inte så intressant, desto mer spännande var de påstådda otrohetsaffärerna. Mcn vem är egentligen speciellt förvånad? Jag har ingen aning om vem Tiger är som person, allt jag vet är att killen är känd, tjänar multum och ser hyfsat bra ut. Dessutom åker han ständigt runt i hela världen. Kort sagt, det borde inte vara alltför svårt att få kvinnor i säng. 

Jag kände en tjej som varit sambo med en ganska stor rockstjärna. Denne var sedermera otrogen med massvis av kvinnor. Han kunde få vem han ville, så varför inte? Jag minns att jag diskuterade detta med min massör och hon sa: ”Jadu, kan man få vem man vill och hela tiden exponeras för kvinnor som vill ha en, det är nog få som kan motstå den frestelsen.” 

Då började jag fundera, bör man ens försöka? Är det inte bättre då från början att bestämma sig för att hitta en partner som kan tänka sig att ha ett öppet förhållande? Många rockstjärnor har redan den dealen utan att prata så mycket om det. Jag vet att jag skulle vilja ha det om jag dejtade en kändis, då slipper man chocken sen.

Fast vad vet vi? Tiger och Elin kanske hade ett öppet förhållande bara det att de inte vill att allmänheten ska få reda på det? Det sker nog mycket bakom kulisserna när det gäller sådant här.

Lämna kommentar

Kontorslandskap – effektivt eller ineffektivt?

Nu vet jag inte om det verkligen är så här, men för några år sedan upplevde jag att det blev vanligare att folk man kände började jobba i kontorslandskap och förlorade lyxen med eget rum.

Jag har diskuterat det här många gånger med en matematiker och en programmerare jag känner och båda säger att koncentrationen blir väldigt lidande. Öronproppar hjälper inte och man måste ha mp3-spelaren på hög volym för att inte störas av kollegornas prat (ibland rop och skrik). Jag har t.o.m. hört berättas om folk som har kåpor på kontoret – ja, dessa enorma hörselskydd som får en att se ut som en rymdvarelse är numera inte bara ett måste för vägarbetare.

Först tyckte jag inte att detta var klokt. Även om man spar plats på det här sättet så måste ju arbetets effektivitet bli lidande? Tänk att räkna samma tal 10 gånger, läsa samma rad om och om… Det kostar också pengar för företagen.

När jag själv hamnade i kontorslandskap ändrade jag uppfattning. Ja, min effektivitet är extremt låg. Jag uppnår så gott som aldrig koncentration och får läsa samma text massor av gånger för att den ska gå in i skallen. Däremot vet jag hur lockande det är att kolla mailen, chatta med polarna och Googla på meningslösa saker – för att inte tala om att blogga! Men så fort jag ens skriver ett ord i en chatt så kommer chefen springande och frågar: ”Hur går det?” I ett kontorslandskap har cheferna och de övriga anställda full koll på vad man gör. Sätt igång och surfa och du måste stå till svars för det.

Så ja, effektiviteten går väl på ett ut. Och man spar plats. Speciellt kul är det däremot inte. ;)

1 Kommentar

Nya noshörningen på Kolmården

Noshörningskalv född på Kolmården! Ååååh gud så gullig! Säkerligen farlig men icke desto mindre pluttinuttigt söt. Det är en liten tjej också, någonting som tydligen är ovanligt i fångenskap av någon anledning. Hoppas nu den här överlever, vi vill ju inte att hon ska gå samma öde till mötes som Nelson och Norton. Hela Sverige sörjde ju.

En sak som är konstigt är att jag har sett på tv och läst i tidningar om noshörningsbebisar som fötts på olika zoon ute i Europa och i Afrika och de brukar klara sig. Undrar varför svenska noshörningar har så svårt att överleva? Den här mamman som fött den nya ungen har redan mist två avkommor. Kunskapen och miljön på Kolmården är säkert top notch, det tvivlar jag inte en sekund på, men kan det vara det svenska klimatet som är boven?

Lämna kommentar
Annonser:
iphone reparation
 
 
 
 
css.php