Sällan, men då och då när jag tittar på en film eller en tv-serie så ser man en skådis göra en toppeninsats för en liten roll. Det kan vara en karaktär som bara dyker upp för att föra handlingen framåt i några minuter i en film eller hänger kvar i några få avsnitt i en tv-serie. Man älskar karaktären och skådisen har aldrig gjort sig bättre på duken/i rutan. Man vill se mer av detta men tyvärr är det som sagt bara en liten roll och figuren ska inte vara med mer.

Undrar om många skådisar kan känna av det här också? Tänka att ”jäklar, nu gjorde jag ett av mina livs roller, vad synd att det blev så kort!” Det vore nästan deprimerande men samtidigt häftigt. Underbart är ju kort. På det här sättet blir man inte heller trött på karaktären utan den lever vidare i minnet lång tid efter den sågs i rutan för sista gången.

Någon som kan komma på ett bra exempel på ovanstående fenomen?

Förresten, här är en sida med filmtips som jag har gjort.