Har numera blått gips. Passade bra till break dancandet i trapphuset. Blöta golv och kryckor va ingen bra kombination!

Hade sett fram emot idag lika mycket som en person som fått bajsattack äntligen hittar en toalett. Lika mycket som man ser fram mot våren när snön smälter och man kan känna årets första grillning i luften. I stället för att äntligen få ta av mig gipset idag och börja gå på foten ska jag ha gipset i fyra veckor till.

Fyra veckor med den här jädrans fotbojan. Fyra veckor med instängdhet och isolering. Kukballe. Men jag tänker inte va bitter! Tänker bli kung på korsord och programmet vem met mest. Tänker skriva klart min barnbok och lära mig nåt dödsfränt. It aint over until its totalt jävla färdigt!

I morgon ska jag äntligen få byta gips (igen) och får dessutom finally sätta ned foten igen för första gången på över två veckor! Ska bli skönt att få sätta ner fotfan igen och kunna gå utan att se ut som en pingvin.

Efter det börjar nedräkningen tills jag får börja jobba igen. Är ju trots allt inte så lång tid med två månader och sex dagar, tolv timmar och 22 minuter!

Idag vet jag inte om foten kliar, svider eller om den bränns. Dessutom har lilltån och grannen (ringtån?) svullnat upp så de liknar minimala bakpotatisar. Tror det sitter nån nerv i kläm eller nåt. Kan ju va bra om man blir hungrig iofs. Två bakpotatisar, kan dela med mig om nån vill ha!

På torsdag blir det ut med stygn och nytt gips. Får skjuts av bryggeriarbetarn och det blir kanoners. Hon på sjukhuset tyckte jag skulle gå upp till sjukhuset. Kan förstå kärringen på ett sätt, det är absolut inte långt till sjukhuset. Men med massa snö, isvägar och diverse elakheter plus ovana på kryckor under längre sträckor så åker jag nog hellre bil.

Idag börjar min riktiga sjukskrivning. Känns lite bajsigt när det enda jag vill göra är att jobba. Får väl plugga körkortsteori tills regler och fakta rinner ur öronen!

Gips numero 2. Får nytt igen på torsdag när stygnen ska bort!

De här cirka två veckorna jag haft gipset på foten har jag känt mig som en fånge i min egen lägenhet. Kanske blir så när man knappt tar sig ner för trappen, när man får sitta på en palljävel i duschen och är livrädd för att tappa tvålen, när det kommer folk hit varje dag och hjälper mig med diverse saker. Kanske har jag åldrats en 50 år och helt plötsligt befinner mig omedvetet mitt i hemtjänstens hektiska arbete? Är skitglad att folk kommer hit och är sociala med mig, annars hade jag nog varit en sån där tant som pratar med sig själv.

En sak är säker, man blir kreativ när man inte kan göra allt som man brukar! Kryckorna är bra till mycket mer än att gå med.

Vad gör jag om dagarna då? Vaknar, knaprar lite piller, går upp o duschar eller vaskar av mig så gott det går, gör frukost som jag sedan flyttar runt taktiskt från köket till vardagsrummet med hjälp av en stol, vilar lite eller får besök, fixar lunch om jag inte får hjälp med det… stolar är bra till mycket när man ska flytta mat.Kryckor är skitbra när man ska få tag i nånting.. Har inte kommit på nåt bra sätt att få ett glas med vatten från köket till soffan utan att hälla ut det. Gardinerna har jag nog kommit på hur jag ska byta utan att stå på ett ben balanserandes på en palljävel.

Annars då? händer nog inte så mycket alls. Försöker sätta ett mål minst om dagen för att jag ska ha något att se fram emot. Igår va målet att försöka se snygg ut när sambon kom hem, o som jag lyckades! idag är målet att orka vara vaken hela dagen nu när Kim är här också. För några dagar sen va målet att skita, om jag inte lyckades så skulle den där sköterskan fixa lavemang åt mig och det vägrade jag banne mig! Hon ville dessutom att jag skulle ha med mig en kompis in på toaletten som kunde hjälpa mig. Jävlar i min låda vad jag käkade fibrer, drack kaffe och mjölk den dagen!

Det finns de som varit ganska förvånade över att jag faktiskt inte lyckats bryta någon kroppsdel ordentligt än med tanke på klantgenen jag fick vid födseln. För att vara en expert på att halka, klanta mig men ändå lyckats klara mig i över 27 år kanske man inte ska klaga nu när det väl skitit sig?

Tänkte försöka skriva här så jag kommer ihåg vad som hänt med tanke på hur fort allt gått och med tanke på att man blir rätt yr av en massa morfintabletter;
- va på väg från min systers och hennes karls 25 + 30årsfest med jesper, tog vägen förbi marres och skulle kolla ifall Johnny Cash-bandet spelade vilket de inte gjorde. Gick förbi pitchers och såg att det va fullt, gick vidare mot engelska men ändrade mig och sa att jag ville gå hem.
- Gjorde en tvärvurp vid uv-statyn utanför only, ungefär mitt på stan i allas åsyn. Jesper skulle hjälpa mig upp och då va foten helt av, den pekade rätt åt vänster, inklusive min häl och fotknöl och annat som brukar va rakt fram. Fick smärre panik och jesper hjälpte mig ner på marken igen. Min kära bror som stod utanför pitchers skrattade åt min vurp ända tills han såg hur foten såg ut.. han ringde ambulansen rätt snabbt
- polisen kom förbi och höll upp min fot och såg till att jag inte frös tills ambulansen kom
- frös som fan, kallt på marken. Daniels tjej la sin jacka under mitt huvud
- ambulansen kom, blev upplyft liggandes på jackan upp på båren
- Fick lustgas och grejer, en hotade de med att klippa upp min sko. Är nog första och enda gången jag ens brytt mig om en sko, men tror det hade med min övertygelse att göra.. va helt övertygad om att jag bara stukat foten, med tanke på att jag skulle jobba dagen efter. Hur som helst drog de av skon och försökte ”rätta till foten”. Det gjorde fenomenalt ont. Kom ihåg det nu Linda, låt de klippa av skon om klantgenen skulle slå till igen.
- kom in på sjukhuset, fick morfin inkört i en nål i armen
- Grät som en treåring när de sa att de skulle skicka hem jesper för att han inte fick plats på sjukhuset och för att jag skulle akutopereras när tid fanns
- Fick foten gipsad, då såg jag att ett ben stack rätt åt fanders och att foten såg fenomenalt felaktig ut. Fick sedan skjuts upp till röntgen där de konstaterade att den faktiskt va bruten, hur envis jag än var. Va rätt groggy på morfin och lustgas så jag minns att jag försökte övertyga sköterskan på röntgen om att byta ut mina bilder mot en hel fot så att jag kunde jobba.
- Jesper fick hjälpa mig på toa.. tur man inte är känslin
- Jesper fick gå hem när jag skulle läggas in på AVA. Grät lite mer, sa hej då och blev placerad bredvid en trevlig holländska jag fick vara tolk åt på morgonkvisten
- väcktes 8 och fick ett lass med tabletter inskickat
- fick höra att jag skulle säga till när jag hade ont och att klockan va till för att användas, fick mer morfin inskjutet i armen
- Fick hjälp att duscha vid halv tio, innan operationen. Mådde sjukt illa av all medicin. Skulle få mot illamåendet, det enda jag ville ha va vatten, så jag blev utan.
- kom upp på operationen, fick mer medicin och kräktes.
- Hade 4 underbara sköterskor som sövde ner mig och äntligen hjälpte mig ut med mina linser
- Vaknade efter operationen, inte hört hur det gått sedan dess. Vet inte hur jag är opererad, ska ringa ortopeden i morgon och kolla vart de skurit upp och så där. Vet att nån sköterska under söndagkvällen sa att jag hade platta och nån annan att jag hade skruvar. Kan vara trevligt att veta vad man fått för reservdelar till tanten.
- Fick besök av lillebror direkt på väg ned från uppvaket, han stod ut med mig tills fyra fast jag typ sov mest.
- Jesper kom vid 4 och hade med rena kläder, lite linsgrejer och massa kärlek
- Jesper åkte hem vid 17.15, då fick jag mat. Men ni ska veta att jag åt upp nästan allt! Trots att det va fisk, potatis och broccoli. Ska man bli frisk lär man väl äta.. t.om kokt fisk och potatis!
- klockan 18 kom pappa med ett par kryckor, tror han stannade i tio minuter, kunde knappt hålla mig vaken då heller.
- klockan sju sa en sköterska att jag skulle få gå på toaletten och att jag skulle få mer medicin vid 20.00
- klockan 20 kom en läkare in och sa att jag skulle få åka hem och att röntgenplåtarna såg bra ut. Jag såg lite frågande ut och kliade mig i huvudet, varpå hon sa ”men, du heter ju inte maria”.. Nej, förklarade jag. Jag heter Linda, har inte hört nånting från operationen och ska få medicin nu klockan 8. ”Ja, men du är ju också en av fötterna vi fått in under helgen så du får också åka hem”.
- Fick tag på vandalen som kom upp och skulle hämta mig
- Tog 3 timmar att få ett smärtplåster, mina mediciner och en skogrej till gipset
- Fick låna en rullstol ut till bilen, blev hemskjutsad, sen hjälpte ängelvandalen mig in, fixade soffan, tog fram vatten, allt man kan behöva och förtjänade minst en si så där 3 platser i himlen. Utan honom hade jag nog setat kvar i rullstolen utanför entrén och undrat vad fan som hände.

Sen dess har jag varit hemma i lägenheten, skönt på ett sätt att den inte är större än 35 kvadratmeter, tar inte så lång tid att ta sig runt. Tråkigt att det är ett berg till tröskel till badrummet, dock positivt att jag kan sitta på en pall i duschen och ha benet på toan utan problem. Skönt att man bor nära stan men tråkigt att man inte kommer ner för trappen, ingen har lärt mig hur man använder såna där kryckor. Dock får jag ju inte sätta ner foten på två veckor..

Men men, hur som helst ska jag ringa till ortopeden i morgon och fråga hur jag är opererad, när jag får byta gips, om jag har några fler mediciner utskrivna nånstans eller om smärtplåstret kommer räcka. Ska även ringa försäkringsbolaget, försäkringskassan och nån mer som jag glömmit ihåg.

Nu vet du vad som hänt danderyd, och jag kanske kommer ihåg det bättre nu när jag skrivit ner det. Fortfarande grejer som känns lite groggy men detta är väl grunden till eländes klumpfoten =)

Ibland slår jag på tv:n och funderar på hur mycket skit som kan finnas och visas på en och samma maskin under ett dygn. Slutar dock aldrig förvånas över vad folk verkar göra för att synas i den där mackapären, allt ifrån att visa hur dålig känsla för sparande man har till att inte inse att man aldrig varit i en djungel och kanske behöver mer än en grej med sig?. Frågan kanske är hur korkad jag är som ibland kollar på skiten? Vore det inte lite roligare om man kombinerade lite olika program för variationens skull? T.ex slänga in Arga Snickaren i Robinson så han kan klaga lite på byggnadskonstruktionen och förklara för deltagarna att om de inte kommunicerar brister relationen. Eller kanske kombinera Lyxfällan med Du blir vad du äter? Anna Skipper som klagar på ditt utseende, din vikt och vad du äter samtidigt som två killar i kostym jagar dig och vill skära ned på dina matkostnader. Eller kanske Kär och galen med Ensam mamma söker? Vore ju mycket roligare att variera kombinationerna lite också, kanske alla byggprogram i ett och samma program, perfekt eller årets mardröm?

Skulle ha velat haft tag på fröken Stockholm också! vill veta om jag ska boka biljetter till fjollträsk till nyår. Fröken verkar dock omöjlig att få tag på. Kanske är dålig mottagning bland alla master i fjollträsk? Eller så är det väldigt bristande kommunikation mellan två människor, sändare och mottagare, vilket vore extremt irriterande med tanke på att jag hatar bristande kommunikation! Ibland funderar jag på om det blir sämre kommunikation ju färre man är som vet om det?

Om jag inte åker till fjollträsk på nyår.. vad tusan ska jag göra då?

Idag när jag gick till jobbet såg jag för första gången ett bananskal på vägen. Det va inte i en tecknad serie, det låg inte på livsfarlig blank-is utan det bara låg där. Kan förstå att folk halkar på dem, det va nästan så jag hade lust att gå på det bara för att se om jag halkade. Vågade dock inte utan fortsatte till jobbet bara för att upptäcka att det nog va varmare utomhus än inne på hotellet! Gästerna va så frusna så de satt med filtar på sig o käkade frulle, jag ska nog inte säga något, jag satt med jackan på mig i receptionen och studsade av köld på stolen. Såg nog ut som en abstinensfylld hippiepatrull så som jag skakade.

Har funderat starkt på lattemammornas fantastiska förmåga att faktiskt tro att de åstadkommit ett mirakel genom att få ett barn och att barnet sedan får tänder, utvecklas och blir en egen individ. Hade varit något mer imponerad om tänderna aldrig växt ut och ungen fick vingar i stället för armar! Vet inte vad det är när nån pluttar ut en unge som förändrar hela världsbilden.. Det finns cirka 7 miljarder människor på jorden, vilket innebär att tokmånga lyckats med detta innan.. så varför denna hysteri när man lyckas klämma ut en själv?
Sparka mig på smalbenet om jag någon gång blir likadan!

Vet inte om du sett programmet Outsiders, ett annars ganska så intressant program som lyfter fram olika typer av människor, intressen och olika synsätt för att vidga folks vyer och krossa stereotyper och fördomar. Fine. Annars kan programmet va rätt bra men under senaste programmet slet jag mig i håret, låtsasskjöt fiskmåtar och blev allmänt pissed off! Det handlade om människor som väntade på att världen skulle gå åt helvete. De byggde hus på hjul, köpte tonvis med mat och gömde på olika ställen och förberedde sig genom att gå på zombiekurser, ja, jag är seriös. En sak som störde mig är att det så glasklart märktes att de levde i ”västvärlden”, de gick och väntade på att all mat skulle ta slut, att deras hem och skydd skulle försvinna och alla de kände skulle dö. Varför då inte åka till ett u-land där folk svälter, deras hem förstörs och deras vänner försvinner? Varför sitta här i Sverige och vänta på eländet när det finns katastrofer och elände världen över? Jävla blockmongon! En annan grej som fick mig att vilja kasta ut tv-n var när ett av dessa jävla pulver visade sina hemliga hinkar utspridda i skogen med mat och kläder och även sina matförråd. Det här är alltså en karl som handlat och bunkrat upp mat och torrvaror för 30 papp och gömt lite här och var, men i hans lägenhet, mitt bland alla kilon krossade tomater och pulversåser så står det en popcornkrydda. en POPCORNKRYDDA!!! Hej, världen går åt helvete, lets make popcorn!

Håller på med ett sånt där körkort, tycker de borde kunna minska på teoridelen och ha prov i sunt förnuft i stället! Tycker inte det behövs en hel sida i teoriboken om hur man kollar nivån i batteriet, fyrtio olika sätt att svänga säkert på eller hur lång bromssträcka det blir om reaktionstiden är 2 sekunder. Puh! Jag vill kunna ta mig fram i trafiken utan att köra ihjäl någon eller bli påkörd. Om jag då kör försiktigt, håller hastigheter, är uppmärksam och använder de där förbannade blinkersen borde det väl inte va så svårt? Jag vill inte behöva vara matteproffs för att ta mig fram i trafiken, jag vill kunna köra bil, få det där körkortet och köpa en halvful, liten och backvänlig kärringbil!

Annars i livet då? Min sambo är för tillfället särbo, har inte fått tag på nån ny soffa och jag är ledig på söndag! Ska bli riktigt nice. Eventuellt utgång på söndag, den som lever får se. Funderar på att börja gå på marres istället.. ölen kostar hälften så mycket, finns alltid nånstans att sitta och man känner garanterat inte igen alla som är där inne! nån som är på? All in!