Idag när jag gick till jobbet såg jag för första gången ett bananskal på vägen. Det va inte i en tecknad serie, det låg inte på livsfarlig blank-is utan det bara låg där. Kan förstå att folk halkar på dem, det va nästan så jag hade lust att gå på det bara för att se om jag halkade. Vågade dock inte utan fortsatte till jobbet bara för att upptäcka att det nog va varmare utomhus än inne på hotellet! Gästerna va så frusna så de satt med filtar på sig o käkade frulle, jag ska nog inte säga något, jag satt med jackan på mig i receptionen och studsade av köld på stolen. Såg nog ut som en abstinensfylld hippiepatrull så som jag skakade.

Har funderat starkt på lattemammornas fantastiska förmåga att faktiskt tro att de åstadkommit ett mirakel genom att få ett barn och att barnet sedan får tänder, utvecklas och blir en egen individ. Hade varit något mer imponerad om tänderna aldrig växt ut och ungen fick vingar i stället för armar! Vet inte vad det är när nån pluttar ut en unge som förändrar hela världsbilden.. Det finns cirka 7 miljarder människor på jorden, vilket innebär att tokmånga lyckats med detta innan.. så varför denna hysteri när man lyckas klämma ut en själv?
Sparka mig på smalbenet om jag någon gång blir likadan!