Jo som ni märker har det inte blivit några inlägg på sista tiden. Jag å J har väl tagit en ”pause” från allt det här. Anledningen är att det helt enkelt blev för mycket för mig. Det kändes ett tag som att det tog över vårat förhållande totalt, tog över våra liv. Men nu har det blivit rätt lustig stämning mellan J å mig. Jag vet inte riktigt hur vi kommer ”gå vidare”. J har bett mig slänga alla grejer, onödigt kan tyckas. Det känns väldigt jobbigt för mig att det verkar vara allt eller inget för J. Antingen behövs det att han är bebis fullt ut och att jag ställer upp på allt eller så vill han inte nåt. Jag har inget emot det så länge det inte blir för mycket bara men det jag gör duger tydligen inte.. :/ någon som har lite tankar, ideér och åsikter om hur vi ska tackla det här?
Kram från ”mamma”
Nämen titta, ett nytt inlägg.
3 Responses to Nämen titta, ett nytt inlägg.
Jag kan bara instämma med Jonas. Ni är ju så unga. Inte konstigt om ni vuxit ifrån varandra. Jag vet inte hur stämningen är mellan er, men kanske är det dags att du frågar dej själv om du är nöjd med livet så som det är nu?
Om du är det så är det ju bara att köra vidare!
Men om inte så kanske det är dags att fråga sig vad du ska göra åt det.
Lycka till!
Tro mig nu, det här är inte direkt ovanligt. Fetisher överhuvudtaget är starkt känslomässigt betingat, det du beskriver har jag själv upplevt. Blöjorna och bebislekarna kan vara härliga, underbara och fina. Men det kan bli för mycket också, när man precis som du beskriver upplever att det tar upp för mycket tid och energi. Då kommer negativa känslor och man börjar ifrågasätta hela grejen, inte minst sig själv och vad man gör.Skam och olust kan gro innuti även fast man vet att det man gör inte är fel. Det är en svår balansgång, men det går att ro i land. Försök att inte ha så höga förväntningar och ta saker och ting som de kommer. Behöver ni en paus så tar ni en paus, låt saker och ting bero. När det känns bra igen (och det kommer det att göra) så tar ni upp tråden igen. För väldigt många av oss som delar denhär fetishen går behovet i vågor – och J är inte den första och garanterat inte den sista att vilja slänga sina bebissaker. Men gör inte det. För på gott och ont vet jag av erfarenhet – min och andras – att det är ett misstag.
Prata med varandra, på ett ärligt och rakt sätt om hur ni båda känner. Det svåra då är att inte ta åt sig personligen och bli sårad eller känna sig åsidosatt, men man ska komma ihåg att det ju inte är avsikten. Ni båda vill ju förhoppningsvis ha det bra tillsammans, och det blir mycket lättare om man lär sig kommunicera på ett bra sätt. Ni verkar ha en fin och stadig grund att stå på, det är värt att kämpa för
Lycka till med allt, kramar
/Monstret
Tack så jätte mkt för ditt svar. precis så som du beskriver är så som iaf jag känner det. många bra råd, skönt att höra! Vi kommer nog förhoppningsvis lösa det här. Kram / M
Ni är unga, kanske växer ni ifrån varandra. Fråga er själva vad ni skänner och tycker om varan innan de är försent.