Få saker gör mig så trött och besvärad som att läsa kvällstidningar/ nyheter etc.
Vad är det som gör att folk till en närmare besatthet roar sig med att läsa om andra personers missöden?
Är det känslan och vetskapen om att det finns andra där ute som har det värre än en själv?
Varför tar vi av våran dyrbara tid och ger den till någon som Englas mördare?
Varför ger vi någon som honom ens nöjet i att få ha sitt namn printat i Sveriges mest lästa dagstidning?
Varför finns det folk som älskar att läsa om hur den ena efter den andra går igenom en skilsmässa, hur dåligt ekonomiskt den eller den har det, hur hon eller han går igenom ett missbruk av något slag?
Visserligen kan jag förstå den typen av artiklar, det ger läsaren en inblick i hur livet kunde ha varit om man hade tagit fel vid ett vägskäl i livet.
Men vad jag inte förstår är hur man måste ha 10 sidor om hur en mördare gick till väga, hur han/hon brutalt mördade en annan individ, vad offrets sista ord var.
Meh! Det gör mig bara sur och ilsk.
Hur är livet annars för mig? Helt okej faktiskt. Har kommit in i min inte alltför charmiga dygnsrytm igen. Vaknar inte förrän på eftermiddagen. Förhoppningsvis så ska jag råda bot på detta under helgen. Försöka att vända tillbaka dygnet lite. Men det är lättare sagt än gjort. En tidsskillnad på sex timmar låter kanske inte så mycket, men det är det.
Har i alla fall köpt mig en resväska. En stor sådan så jag kan packa massa saker i den. Vilket förmodligen kommer innebära 3 par skor och resten munkjackor som jag har en mängd av. Men jag kan inte skiljas från dom. Jag älskar dom
Det ska nog gå bra alltihop. Hoppas jag.
Bara 30 dagar kvar nu. En månad.
Sen ringde Hanna igår och hon kommer hem imorgon. Det ska bli kul, jag har saknat henne. Vi ska ta och åka till stan, sen gå på bio.
BATMAN! ?
Das was alles. Jag har inget direkt att uppdatera med.
Min laptop funkar igen iallafall. Peppar, peppar, ta i trä.
Den har en egen vilja och lär förmodligen strejka snart igen.
Men nu lever den! Hejja min laptop!