b126, Att få behålla sina hjältar

Så berättar tidningen, att Raoul Wallenberg for omkring med flera kilo guld i sin bensintank, vilket tydligen var känt sedan tidigare.  Var det kotym att svensk diplomatisk personal ägnade sig åt värdetransportering över gränser? Uppenbart var Raoul Wallenberg en initiativrik och skicklig diplomat som agerade på gränsen av de svenska myndigheternas gillande och tillstånd, men att rädda ungerska judars förmögenheter kan inte rimligen vara förenligt med diplomatisk verksamhet. Vilket säkerligen även Sovjet insåg.

Att Sovjettrupper fängslade den svenska diplomaten är därför inte helt förvånande. Att han avrättades, är mera underligt. Det var kanske inte bara guld som transporterades.

Man undrar så här i efterhand om Östen Undens försiktiga agerande mot Sovjet i Wallenbergaffären berodde på kunskap han hade om fallet och inte på allmänt krypande för Sovjetmakten. Man kan också undra, vad som finns i släkten Wallenbergs arkiv om affären. Wallenbergfamiljen fungerade  ju vid denna tidpunkt, om jag är rätt informerad, som bulvanföretag för ett stort tyskt elektronikföretag i USA. Hur kom det sig att familjekoncernen inte straffades hårdare av de allierade (amerikanerna) efter kriget?

Är Raoul Wallenbergaffären kanske rent av en fråga för Operation Granskning.

Eller skall vi sluta gräva i De Stora Svenskarnas byk och tillåta dem vara osjälviskt heroiska även i framtiden?

bebe

Lämna kommentar

b125, Vitmenad

Igär misshandlade jag mina bakkappor på skorna, när jag försökte ta dem på mig utan skohorn. Och Bakkappornas Gud kände sig förnedrade och sände mig momentant ryggskott. Dagen innan stormålningen var påtänkt! Skogudarna kan vara grymma.

Nu ordnade sig dock allt till det bästa. Den goda IKEA sängen (förhoppningsvis inte byggd på oekologiskt virke av samvetsfångar)  i kombination med min CPAP blåste bort skottet och dessutom anmälda sig min ungre son till tjänstgöring. Att barn finns när det behövs är ett under att vara tacksam över-

Så nu har akrylen flödat över krapat och förbehandlat såväl som oskadat virke. Jag tog mig orådet före att spä ut färgen som extra grundmålning, men det gav mig bannor från målarfirman. Så fick man tydligen inte göra. Att dryga ut färgen kanske sågs som konkurrensbrott. Men jag tänker inte berätta för väggen. Efter 2 burkar ser den riktigt presentabel ut även om de mögliga partierna uppvisar signifikant bubblighet.  Plastik padding kanske vore nåt? Nu tänkte jag köra över med en sista burk, men sen får det vara bra. Och jag må hemfalla åt återuppväckt ryggskott, som är helt förenligt med vård av krasslig android. Tro inte att lärandet går snabbt, men ett samtal har jag faktiskt lyckats ta emot. Sånt kan man känna sig stolt över. Att inte ha missbrukat sin android.

bebe

ps. och så kul att även aktiemarknaden är lite glad. Man bör väl inte fråga varför, bara glädjas.ds

 

Lämna kommentar

b124, Jag vill måla hela världen..

Utsattes idag för endast 350 kr (högkostndsskyddet har tagit slut) för en synfältsundersökni ng. Man sitter i ett mörkt rum med ena ögat förtäckt och stirrar mitt på en skärm. När det säger ”pling” aktiveras en ljus punkt  någonstans i synfältet. Om man ser något, skall man trycka på en knapp. Det är väldigt frestanda att trycka på knappen även när man inte sett något alls, vlket för övrigt är svårt att avgöra. Ur pedagogisk synpunkt borde man kanske få trycka bara när man inte ser något. Men då skulle förmodligen alla synflt bli mera begräsade och patienterna därmed också sämre och mera vårdbehövande. Hursomhelst klarade jag mig och hade bara blivit lite sämre än förra gången.

Konstigt att det inte finns träningslokaler för ögon där man tittar på maskiner och successivt blir att bättre. Torr syn. Man kunde ju göra sådana anläggningar även för matlagning t ex. Torrmatlagning. Din stekta ägg kvalitet uppgår idag till inte mindre än 7 på den 10 gradiga skalan! Så glad man då kunde bli.

Har idag målat mina bräder med osynlig oljebaserad färg som skall hälpa ruttna plankor att dö långsammare. Ovanligt trist att måla med gemenskinlig färg. Men å andra sidan gör detta att man kraftigt underskattar behovet av skydd vid målning med synlig färg! Sådan verksamhet är planerad för i morgon. Parallellt med fortsatt grundskola på Android i konsten att ta emot etet telefonsamtal. Idag blev det klart IG i den diciplinen

bebe

Lämna kommentar

b123, Torkväder

Så drabbades vi av torkväder. Den renskrapade söderhusväggen såg väldigt torkande ut. Tyvärr är några plankor i uselt skick, men eftersom standarden för plank ändrats måste jag byta alla plankorna om jag skall byta någon. Så i morgon skall jag börja måla min huskuliss. Det känns lite otillfredsställande.

Utförde slånbärskontroll idag med de sista kvarvarande krafterna efter duster med Android. och maskning. Min kamp kan karaktariseras som inte helt misslyckad. Mitt största problem är att få appraten att tolka mina tangettryckningar på samma sätt som jag. Det finns uppenbara synkroniseringsproblem mellan mina fingertoppar och vad skärmen avser. 

Slånbärskontrollen gick ok. När jag far omkring ser jag de vita fläckarna som jag noterar i mitt interna minne inför hösten. Dock är det underligt att två buskar som står bredvid varandra kan vara så olika i blomning. Den ena kan se ut som en ung brud, den andra som precis tvärtom, vad det nu kan vara. Slånbärsbuskar är nog alls inte lika människor

bebe

Lämna kommentar

b122, Döden som projekt

Hörde i morse ett program på radion om livslängd. Råttor lever tydligen ca 5 år, ekorrar 25 år med vi människor numera har medellivslängd kring 80+ år med ett års ökning vart 10de år. Om 100 år skulle jag levt 10 år till. Om jag hade levt allltså.

Sundare levnadsvanor och bättre mediciner och reservdelar ansågs vara några skäl till den ökade livslängden. Men det fanns de som menade, att det kanske finns andra möjliga metoder att påverka arvsmassa, som skulle kunna ge än större åldersförlängning.

Frågan kom därefter upp om värdet av dödsuppskjutandet. De diskuterande pensionerade forskarna såg helt klart värdet av sina egna livsförlängande. De hade fortfarande engagerande arbeten och såg inga nackdelar (just nu) med att öka sitt överlevande. Och visst kan det vara så. När man fortfarande känner sig nyfiken och på något sätt nyttig.  Båda faktorerna krävs förmodligen, och man kan undra, om inte tillgång till dessa också kan vara ”livsuppehållande”.

Då kommer frågan, hur det går att förstärka eller åtminstone bibehålla nyfikenheten och förmågan att känna sig nyttig, behövd. Liksom naturligtvis tillgången till socialt acceptabla metoder att få avsluta sitt liv.

bebe

Lämna kommentar

b121, eftervård

Så kan man då levande hem från alla androida erfarenheter. Jag lade min nya mobil på kudden med den gamla trotjänaren Nokia bredvid, om den nya skulle behöva ringa några samtal. Och med min CPAP mask bredvid, om Andoiden skulle behöva mera luft efter en ansträngande dag. Man kan inte vara nog omtänksam om sin fina mobil.

När natten kom om Androiden lugnt somnat in sjöng koltrasten i den närliggande skorsten så vackert. Tyvärr var han blyg, så när jag kom ut med kameran gav han sig iväg. Synd på en så rar bild.

För att ta igen mig från gårdagen kommer jag under hela dagen sitta och övervaka torkningen av väggen till min tillbyggnad, som jag nogsamt maraterat med en högtrycksspruta. Det är uppenbart att den behöver torka upp innan jag lägger ett tjockt lager färg över, för att huset inte skall rasa. Och själv skall jag sitta bredvid och övervaka torkandet. Se där en lämplig dageneftersysseslsättning.

bebe

2 Kommentarer

b120, Bland potatis, androider och blåsprutande vidunder

Idag var en bråttomfredag. Dels sade min kropp till mig, att den krävde motion, dels kände jag mig tvungen att ge min Android en chans genom att träffa en kunnig tekniker. Och så var SL trafiken avstängd på grund av framtiden. Hets. Hets.

Kl 0745 lämnade jag bostaden efter att ha slagit en snabbkoll på odlingarna.

Hustrun hade placerat två potatisar som erhållits av hustrun till en tidigare skattedirektör, dvs inga vanliga skitpotatisar, i äkta plastbyttor inhandlade från en internationell kedja och hålslagna med handburen eldriven borr. Potatisen är till midsommar, och eftersom denna anrättning gör sig bäst tillsammans med snaps, satte jag ner några flaskor i en av bunkarna. Jag hade tidigare sett hur ett nyligen sått fält var fyllt av kråkungar (fel frö), så varför skulle inte snapsflaskor gro. Och se, det hade de gjort, och de små bottnarna stack upp bredvid deras potatiskompisar. Så man ser fram emot midsommar med förväntan.

Motionshallen jag nyttjar på firman var folktom, vilket betydde att jag fick precis de maskiner jag ville, när jag ville. Och kunde också sätta på vilken av CD kasetterna som, om det bara hade funnits någon jag trängtade efter. Efter att Bob Marley fått skrapor finns det bara dunka dunka musik där, och sådan kan jag undvara. Men det var väldigt vad blodet dunkade i huvudet när man var ensam i salen och i full färd med att sätta rodd rekord. Man kanske som 73 åring inte skall försöka sig på sådana rekord, i varje fall inte när man är ensam i motionshallen. Dock. Jag överlevde.

Därefter hem i motvind på min fantastiska röda cykel, vars växlar är något otroligt bra. Och hoprafsning av mobil och beskrivning och beställningsnota och iväg med buss till stationen, där buss väntade för färd till nästa station, åtföljd av SL åkning av den sträcka som inte skulle modifieras. Det gick inte fort, men det gick. Och så med raska steg till Telia mobilaffär vid Sveavägen på spaning efter en kompetent tekniker.

Den förste var snuvig. Väldigt snuvig, så snuvig, att han faktiskt inte borde utsätta mobila underverk för sin bacillskörd. Han skaffade fram ett nytt SIMkort till mig som ersättning för det gamla, som blivit trasigt. Men det nya visade sig snabbt ha taskigt immunförsvar och insnuvade sig snabbt i fullständig ofunktionalitet. Så jag hittade en ny tekniker som visade sig vara försäljare som precis lärt sig tala android rent, dock med viss tvekan. Han kunde inte ett skit. Det fanns kl 11.15 EN kompetent tekniker i butiken, och han ägnade sig åt en dam som inhandlat en Ipad. Hon frågade mycket, och jag hade ingen anledning alls att vara så förbannad på käringen, som jag var. Det kostar på att vara förbannad i lönndom. Efter en hel timme kom försäljaren (han som kunde) loss och kunde då raskt lösa mina problem. Att jag inte lyckas ansluta min mobil till nätet berodde enbart på att man självfallet skulle välja datatrafik i en meny som fanns dold bakom miljoner andra. Det kunde väl man ha skrivit i manualen, tycker man. Sedan förklarade han för mig varför överföring från outlet till androiden var svår- det var just denna möjlighet som skulle vara så bra enligt försäljaren som sålt mig mobilen. Det kanske gick. I varje fall verkar han ha lyckats överföras mitt adressregister till mobilen. Den jobbar fortfarande frenetiskt på något sätt, men det skulle tydligen gå genom diverse fiffel med minneskort som fanns under stålplattor. Jag avvaktar med spänning resultatet. Och sedan lyckades han med sitt avspända sätt faktiskt att minska mitt blodtryck avsevärt, vilket var en styv prestation. Tänk vad tekniker som kan, kan.

Nu sitter jag här som vilket barn som helst och fifflar och skriver fel och blir skitglad när något jag skriver överensstämmer vad jag tänkt skriva. Och sånt är en skenbart förståndig pensionär villig att betala för?

Nu skall jag hursomhelst ge upp och ägna mig åt att torka min avspolade vägg. Det är ganska jobbigt att sitta och se när väggen torkar, men vad gör man inte för sitt kära hus. Alltmedan mobilen fortfarande själv på något förunderligt sätt fortfarande håller på med att överföra adresser. Undrar om den slutar kl 17 eller om telia avser ta ut övertid?

En ansträngande dag verkar snart vara över. Dock återstår problemet att få en Lexmarkskrivare att undvika att göra barnbarnsbilder alldeles blå. Det blir väl till att försätta jakten på tekniker, nya sådana, var de nu kan finnas.

bebe

ps. Lexmarken öppnade till slut truten och berättade, att den gula färgpartronen var slut. Det kunde han väl gjort fårn början!. ds

Lämna kommentar

b119, Min android vill inte prata med mig

Igår bestämde jag mig för att ryktet att högtryckssprutning av yttervägg för att få bort gammal oftast färg är helt fel. Då hade jag med min stålskrapa bearbetat delar av väggen i en vecka och kontinuerligt hittat ny flagvilliga ställen. Med grannens högtrycksspruta gick rengörningen på en kvart och färgflagorna skuttade omkring, glada för att ha blivit kvitt sina väggar. Det ännu outslagna äppelträdet, som för övrigt bara är kusin med det träd som fick påskkäringbesök, ser konfunderat ut. Tyvärr blir väl inte färgflagor till mull, så det blir väl till att ta ut dammsugaren, när solen kommit upp och färgflagor så väl som nyblottade plankor torkar till sig.

 För övrigt är jag fylld med sorg över mitt misslyckande att tämja min nya Android. Manualen är finstilt och obegriplig och när jag förtvivlad försöker få kontakt med mitt emailabonemang förstår varken Telia eller Samsungs kundtjänst vad jag skall göra. Och samtidigt har jag sett hur suveränt mina barnbarn hanterar sina avancerade apparater. Kanske finns det en inbyggd åldergräns för moderna mobiler. Om inte annat så verkar de inbyggda tastaturerna helt anpassade till små barnafingrar så jag skriver fel hela tiden. Och när detta kombineras med att mobilen inte vill visa på skärmen vad jag skrivit utan bara visar stjärnor i fönstret för kodord kan man ju ana desperationen. Det blir väl till att fly ut till naturen och spana in vitsippor som ju ännu inte kräver  vare sig kodord eller tastatur.

 Sedan måste man väl se lite glad ut idag. Av solidaritet med norrbaggarna som ju har firningshelg, och rika grannar skall man hålla sig väl med.

Lämna kommentar

b118, Att köpa sig livskvalitet

Nu har jag ägnat mig åt lyxkonsumtion.

 Nya (snygga enlit expediten) skjortor som kostade 6 gånger mer än på Dressman och som vann hustruns uppskattning.

Klippning hos förortens etablerade klippare som kostade 50 kronor mer än jag brukar betala hos min vanliga osvensketniske frisör för pensionärsklippning. Klippningen var ok men ledde inte till entusiasiskt mottagande vid hemkomsten eller att någon nöp mig i bakdelen på bussen.

 Inhandling av en Android med fast abonnemang som skall ersätta min menyststyrda gamla Nokiatelefon som nu hamnar på reservhyllan utan att jag egentligen ansträngt mig tillräckligt för att komma in i dess själsliv. Dessutom kunde jag inte läsa dess skärmen utomhus och texten var för liten. Den nya mobilen känns väldigt ovan och medföljande manual gav föga tips. Nu har jag laddat ner ny manual och sitter och undrar över hur mycket arbetskraft jag skall lägga ner för att få samma om än begränsade funktion som jag fick från min gamla Nokia. Men kan man undvika behöva släpa med sig en2 kgdator på resor vore det förvissa positivt.

Och så har jag besökt en ung snuvig aktieförmedlare som lovade mig guld och gröna skogar och säkra investeringar och 10000 mer i månaden om han fick placera om min pension. Den förre ”rådgivaren” hade skoblock i sina handgjorda som stod under skrivbordet och fick mig att satsa på något 10årigt som just nu bara tappat 5% i värde. Och han var inte ens snuvig. Jag har bestämt mig för att jag inte tänker låta mig övertalas till fler 100% säkra investeringar. ”Rädgivare” på lyxiga adresser verkar tjäna pengar betydligt säkrare.

Och så har jag klippt gräsmattan med min mekaniska gamla Husqvarna klippare eftersom mobiler, inte ens Androider, klarar av det ännu. Dessutom var gräsmattan full av decimeterhöga blad från utblommade scillor som gjort marken under sig glättig.  Det blev knappast en elegant klippning. Och så skall jag tvätta husfasaden för som förberedelse för målning den dagen värmen har kommit. Samtidigt som dammspåren i sovrummet indikerade att även annan husvård börjar bli av nöden. Och jag undrar, när jag skall få tid att lära mig använda mina nya tillgångar på sätt som förbättrar min livskvalitet.

 Jag kanske inte längre har tid med livskvalitet

bebe

Lämna kommentar

b117, att klippa sin gräsmatta

 Vad som händer med världen har jag inte riktigt klart för mig. Hoppas det går bra för den, även om jag har mina tvivel. Men visst är det fantastiskt att Frankrike kan välja en president som heter Holland! Och att han nu får gå omkring med de hemliga koderna för att aktivera de Franska kärnvapnet, den franska civilisationen till försvar. De nämnde just koderna i radion i morse. Jag hade nästan glömt det där med kärnvapen. De kanske inte behövs längre. Den civila koldioxiden kanske räcker idag för att göra jorden obebolig. Och tunnlarna kanske inte hjälper som skydd mot den.

Människan som Skarvar, fast de fåglarna har ju oftast en ny ö inom räckhåll, att förstöra.

Man skall nog undvika tänka på världen och satsa på sin egna gräsmatta,  så länge den finns. Och prata vänligt med äppelträdet efter allt det har varit med om.

bebe

Lämna kommentar