Så pillrade jag med stor svårighet in mina nya hörapparater i öronen och tryckte på lite knappar och det sa pling i båda snäckorna. Förutom att förstärka ljud babblar tydligen de två snäckorna med varandra. Rakt igenom mitt huvud! Hoppas inte mina ljud tar för mycket kraft från deras internsnack.
Det var begravning som gällde igår. En norrlänning som jag arbetat ihop med innan ekonomin hade angripit honom och han ännu på norrländskt sätt kunde tiga om teknik. Jag hade en del kontakt med honom under åren, på senaste tiden framför sanitetsbindorna på ICA där vi kunde jämföra erfarenheter. Livet för en till underliga platser. Hursomhelst dog han nyligen och jag ville hedra honom.
I Viksjö finns ett träkapell med träväggar bemålade med blommor i diskreta akvarellfärger. Och ett högt fönster som vätter ut mot en damm som vätter ut rakt mot himmelen. Ett vackert kapell som enkelt kan konverteras mellan kyrklig lokal, hednatempel eller muslimsk moske.
Det var en lugn begravning utan alltför mycket uppståndelse. Och när det stora fönstret öppnades och kylan kom in i lokalen tillsammans med det bedövande vackra snöklädda och solbelysta landskapet blev döden förunderligt vacker. Kistan kördes sedan ut och lades ner i en väldigt djup grav, som det tydligen skall vara nuförtiden. Jag tittade ner i den och tyckte det var obehagligt djupt och väggarna obehagligt släta. Döden blev på något sätt mera definitiv.
Minnesstunden var föredömligt välorganiserad och talen få. Uppenbarligen hade inte alla upplevt honom som en tyst norrlänning. Ibland är fördomar bara fördomar. Hursomhelst kunde jag prata med andra begravningsgäster, men inte ens med hörselsnäckorna gick det att höra snett över bordet. Hörselhjälpmedel har nog sina sociala begränsningar. Dessutom kliar de förskräckligt i örat och det är svårt att undvika att klia. Får väl se hur hörselexperimentet går. Ikväll gäller ny testrunda och i morgon är inplanerad test med barn och barnbarn med associerade ljudnivåer.
bebe
ps. På kvällen upprördes jag av Skavlanprogrammet. Hela programmet blev för mig som en Trailor, dvs en snabbuppvisning av något som vore intressant att veta mer om. Jag tycker det är otillständigt att visa upp en fransk kvinnlig presidentkandidat i 10 minuter, en man med Thour?? Syndrom som lyckats bli rimligt socialiserad i 10 och en psykolog skolad i övernaturlighet lika länge. (Att han även visade upp en stå upp komedienne under lika kort tid tyckte jag var mera acceptabelt). Tror TV ledningen att åskådarna inte orkar längre avsnitt eller är det programledaren som inte gör det? ds