Idag var en bråttomfredag. Dels sade min kropp till mig, att den krävde motion, dels kände jag mig tvungen att ge min Android en chans genom att träffa en kunnig tekniker. Och så var SL trafiken avstängd på grund av framtiden. Hets. Hets.
Kl 0745 lämnade jag bostaden efter att ha slagit en snabbkoll på odlingarna.

Hustrun hade placerat två potatisar som erhållits av hustrun till en tidigare skattedirektör, dvs inga vanliga skitpotatisar, i äkta plastbyttor inhandlade från en internationell kedja och hålslagna med handburen eldriven borr. Potatisen är till midsommar, och eftersom denna anrättning gör sig bäst tillsammans med snaps, satte jag ner några flaskor i en av bunkarna. Jag hade tidigare sett hur ett nyligen sått fält var fyllt av kråkungar (fel frö), så varför skulle inte snapsflaskor gro. Och se, det hade de gjort, och de små bottnarna stack upp bredvid deras potatiskompisar. Så man ser fram emot midsommar med förväntan.
Motionshallen jag nyttjar på firman var folktom, vilket betydde att jag fick precis de maskiner jag ville, när jag ville. Och kunde också sätta på vilken av CD kasetterna som, om det bara hade funnits någon jag trängtade efter. Efter att Bob Marley fått skrapor finns det bara dunka dunka musik där, och sådan kan jag undvara. Men det var väldigt vad blodet dunkade i huvudet när man var ensam i salen och i full färd med att sätta rodd rekord. Man kanske som 73 åring inte skall försöka sig på sådana rekord, i varje fall inte när man är ensam i motionshallen. Dock. Jag överlevde.
Därefter hem i motvind på min fantastiska röda cykel, vars växlar är något otroligt bra. Och hoprafsning av mobil och beskrivning och beställningsnota och iväg med buss till stationen, där buss väntade för färd till nästa station, åtföljd av SL åkning av den sträcka som inte skulle modifieras. Det gick inte fort, men det gick. Och så med raska steg till Telia mobilaffär vid Sveavägen på spaning efter en kompetent tekniker.
Den förste var snuvig. Väldigt snuvig, så snuvig, att han faktiskt inte borde utsätta mobila underverk för sin bacillskörd. Han skaffade fram ett nytt SIMkort till mig som ersättning för det gamla, som blivit trasigt. Men det nya visade sig snabbt ha taskigt immunförsvar och insnuvade sig snabbt i fullständig ofunktionalitet. Så jag hittade en ny tekniker som visade sig vara försäljare som precis lärt sig tala android rent, dock med viss tvekan. Han kunde inte ett skit. Det fanns kl 11.15 EN kompetent tekniker i butiken, och han ägnade sig åt en dam som inhandlat en Ipad. Hon frågade mycket, och jag hade ingen anledning alls att vara så förbannad på käringen, som jag var. Det kostar på att vara förbannad i lönndom. Efter en hel timme kom försäljaren (han som kunde) loss och kunde då raskt lösa mina problem. Att jag inte lyckas ansluta min mobil till nätet berodde enbart på att man självfallet skulle välja datatrafik i en meny som fanns dold bakom miljoner andra. Det kunde väl man ha skrivit i manualen, tycker man. Sedan förklarade han för mig varför överföring från outlet till androiden var svår- det var just denna möjlighet som skulle vara så bra enligt försäljaren som sålt mig mobilen. Det kanske gick. I varje fall verkar han ha lyckats överföras mitt adressregister till mobilen. Den jobbar fortfarande frenetiskt på något sätt, men det skulle tydligen gå genom diverse fiffel med minneskort som fanns under stålplattor. Jag avvaktar med spänning resultatet. Och sedan lyckades han med sitt avspända sätt faktiskt att minska mitt blodtryck avsevärt, vilket var en styv prestation. Tänk vad tekniker som kan, kan.
Nu sitter jag här som vilket barn som helst och fifflar och skriver fel och blir skitglad när något jag skriver överensstämmer vad jag tänkt skriva. Och sånt är en skenbart förståndig pensionär villig att betala för?
Nu skall jag hursomhelst ge upp och ägna mig åt att torka min avspolade vägg. Det är ganska jobbigt att sitta och se när väggen torkar, men vad gör man inte för sitt kära hus. Alltmedan mobilen fortfarande själv på något förunderligt sätt fortfarande håller på med att överföra adresser. Undrar om den slutar kl 17 eller om telia avser ta ut övertid?
En ansträngande dag verkar snart vara över. Dock återstår problemet att få en Lexmarkskrivare att undvika att göra barnbarnsbilder alldeles blå. Det blir väl till att försätta jakten på tekniker, nya sådana, var de nu kan finnas.
bebe
ps. Lexmarken öppnade till slut truten och berättade, att den gula färgpartronen var slut. Det kunde han väl gjort fårn början!. ds