I expressen sägs att svenskarns ägnar sig åt allt mindre sex.
I DN sägs stt älgarna i Blekinge också verkar mindre sexglada. här beroende på för lite b vitamin. Kanske.
Samband?
Bebe
I expressen sägs att svenskarns ägnar sig åt allt mindre sex.
I DN sägs stt älgarna i Blekinge också verkar mindre sexglada. här beroende på för lite b vitamin. Kanske.
Samband?
Bebe
I morgonblaskan igår berättades om några tyskar, som kidnappat några atomer som de djävlats maximalt med. De hade nämligen värmt upp dem så in i vassen, att atomerna blev alldeles til lsig. Och vad gör en sådan atom. Jo, den far runt som en skottspole för att visa hur mycket kraft och energi den har. Men, och här kommer det intressanta, när den blir som mest energirik så kan atomen under vissa omständigheter drabbas av ruelse, och plötsligt bli liksom iskall, dvs ur energfisynpunkt fullständigt stillastdående och då, enligt temperaturdefinitionerna, iskall.
Man skulle kunna säga att atomerna blir sönderstressade precis som människor. Och vi människors är ju byggda av atomer. Atomer ar är fina delikata saker, som man skall vara rädd om. Man kanske därför också borde vara rädd om människor.
En orginell tanke. Visst!
bebe
Jag har börjat tvivla på verkligheten.
Det är danskarnas fel, närmare bestämt de danska TV producenternas.
Första gången var i serien om en teaterföreställning. 4 avsnitt med en händelse vid en teater berättad av 4 olika aktörer.
I det första avsnittet skildrades en förälskälse med en sådan inlevelse, att jag blev heltskakad. Att något så vackert kunde finnas.
I nästa avsnitt visade det sig, att förälskelsen var ett rent spel- skådespel. Det fanns andra krassare verkligheter.
Jag kände mig helt krossad. Den TVvisade underbara förälskelsen fanns inte. Inte ens på TV.. Jag var otröstlig och de
följande avsnitten gjorde inte verkligheten enklare.
Nu i Borgen fick jag en likartad våldsam emotionell upplevelse när den duktiga fd TV rapportören numera partitalesmannen
tog emot den suspekta TVchefen med fullt erotiskt utspel så tydligt, att jag tappade hakan. Eller rättare kanske, så skickligt..
Visst är livet bäst på TV
bebe
Igår kväll sjönk plötsligt temperaturen väldigt snabbt 5 grader. Grannens parasoll, som var uppfällt, noterade temperaturändringen och började skaka alldeles förskräckligt. Eftersom det är blått syns det att det frös väldigt tydligt. Det kan inte vara trevligt att vara parasoll vid temperaturfall när det inte finns något sol att skydda sig mot. Men att de kan frysa så att de skakar hade jag ingen aning om. Undrar om man kan köpa parasollvärmare. Ett sådant stickat i rutmönster kanske vore passande. Men parasoll har vål svårt att dra en sådan pullover över huvudet, speciellt när parasollet är uppfällt. Man kanske måste förse den med blixtlås. Då blir parasollet ju åsksäkert också, hehe.
bebe
Motionshungern tvingade igår mig och ganska oentusiastisk hustru att cykla ut i det potentiella åskvädret via smala stigar till ett bra beläget fik, som jag redan dagen innan besökt cykelmässigt. Det var då stängt men söndagskaffe var affischerat liksom tillgång till WC. En helt oemotståndlig kombination, tyckte jag, med velocipeden ryckande i pedalerna.
Det gick att ta sig dit även på söndagen. En näktergal ackompanjerade. Tre vuxna personer med lätt osvenskt utseende lyckades ta köplats precis före oss. Att stå före i kön till ett stängt fik är dock inte så mycket att sträva efter. Vid ett bord i trädgården satt en vithårig herre med pensionäriskt utseende lösande korsord. Han meddelade på förfrågan, att arrrendatorn (vad har titeln med datorer att göra???) blivit uppsagd och i vredesmod lagt ner såväl jordbruk som servering. Vilket oskick.
Nu hade åskmolnen antagit bibliska proportioner (Dore, den illustrerade bibeln alltså med träsnitten) så hemfärd bedömdes vara av nöden, varför sådan anträddes. Begränsad vattenbeskvättning skedde av fikaförnekade cyklister och hustrun, från början ovillig, var ganska härsken vid hemkomsten, småblöt men välmotionerad.
På kv’ällen utnyttjade jag bastun. Den var uppfylld av argsint hetta och endast få hekton kunde borttranspireras.
Ishockymatchen på kvällen gjorde mig väldigt trött av allt skridskoåkande. Schweiz förlorade (sedan jag bytt till Babel), Undrar vad det får för följder för JAS färsäljningen?
bebe
Det är inte lätt att hänga med musikvärlden, eurovisionsvärlden erkannerligen. Fortfarande är jag imponerad över det ”tangentbordsstyrda” dansinlägg som gjordes i det andra programmet. För mig var det stilful konst. Nu i finalen verkade elefantasis ha drabbat verksamheten, vilket jag bara hoppas inte drabbar annan SVT verksamhet. Men jag har så svårt att äta mer än en Napoleonbakelse innan krafter inom mig försvagar mina smaknerver och får mig i dvala. Jag skulle tillexempel gärna lyssnat av Björn och Bennys körkoncert, men inte hann jag med det, Eller charmen hos Petra Mede, som sägs vara så stor. Nu stod där bara ett fruntimmer i konstiga kläder och såg sur ut när hon inte via Photoshop trängde sig in i historiska visionsbilder. Och så alla dessa strålkastare som fladdrade omkring och eldsprutningar och sånt. Men ok. Det danska bidraget tyckte jag hade en bra refräng och passade bra som vinnare. Att hon dessutom hade svenskt påbrå var väl inte heller till inslagets nackdel. Själv blev jag också först mest förundrad men därefter alltmer fascinerad av det belgiska inlägget med gitaristen som visst kunde svenska och den påklädde lätt schavige typen som satt och återupprepade ett slags mantra. Det är kul när man inte alls förstår sina tycken. Hur länderna sedan värderade inläggen tyckte jag också var intressant. Att sätta sig in i människa som kan gilla det italienska inlägget upplever jag som en svår uppgift.
Men nu är visionen slut och förhoppningsvis ishockysändningarna snart också, så att vardagen kan återupprättas. Den exploderande sommaren tar dock förhoppningsvis inte slut utan fortsätter sabotera TV tittandet. Det är otroligt vad naturen är slösaktigt vacker och så bra jag mår av temperatur kring 18 grader. Det går ju nästan till och med att lysa upp det nattsvarta med blixt när det kniper.
Idag fick vi bara en tidning. Svenskans bilaga var kanske för tung för utbäraren. Å andra sidan innehöll den ett sommarställe på Ingarö som föö i smaken. Bara ca 10 mille ville man ha för ställer som inkluderade både brygga och drygas 2000 sqm tomt om nu gräsklippningslust skulle behövas. Men en gräsklippare är ju inte så dyr alternativ finns kanske ett arbetsvilligt rotavdrag att ta till.
Tänk att sitta där på bryggan en sommarkväll. Sitta där och se till att inga båtar angör min brygga eller att några badare som inte här hemma här på MIN tomt. Och så kunde man hötta åt stora motorbåtar som far förbi och släpper ut koldioxid så att havet stiger och min tomt krymper ihop..
Nej. det får vara med sjötomten på Ingarö. Där får någon annan sitta och försvara sina futtiga miljoner. Själv skall jag klaga på DN som inte kom. Att inte få läsa Rocky är ju outhärdligt, nu, när det är helg och allt.
bebe
Idag for jag och min fru till Gällsta för att undersöka om ennyinhandlad kikare för 2999 kr var något. Det var något. Det var en fantastisk upplevelse med en ljusstark modern kikare. Det var en fantastisk upplevelse. Att man kan köpa upplevelser för pengar.
Spängerna var nya. Vassen var ledsna. Man hade konstruerat ett gömsle där man kunde sitta och se på fåglarna i vassen. Det var jättefint. Solen sken och luften var sommar och vitsipporna var ibland rödaktiga och gulsipporna var gula och fy fan vad det var snyggt. ibland är verkligheten nästan onödigt häftig. Så vackert behöver det inte vara.
Vi köpte lammracks till middag. De blev fruktansvärt gudomliga. Det fanns ingen lismande (eller bara vanlig kypare. ) Ibland blir mat onödigt god. Det blir liksom svårt att leva upp till samma nivå som maten.
Hela kvällen satt vi ute och drack halvchampagne och tittade på grannbarn och skator och njöt av luften som var mild som honung. Och jag bara satt och var tacksam. Tänk att få uppleva. Kan man dela med sin lycka, eller är lycka rent personlig?
Efter en god natts som passligt avbröts mitt i en intim drömscen vaknade jag osjuk till sommarsol och en argsint väckarklocka. Den väckte mig för att det skulle kommaen hantverkare redan klockan sju, att detta skulle ske först i morgon tyckte vä’l väckarklockan var helt ok. Den har väl med åren smittats av min hialöshet som kräver god framförhållning. Får se om jag lyckas hålla mig vaken ända till kl 7 i morgon.
Passade på att cykla en långrunda i stället för att motions-cykla-ro-löpbandflåsa. Frisk luft är trevligare att andas in än herrsvett. Dessutom ger utemotion så många fringe benefits i form av grönska, blomningsstart. Dessutom fick jag en säregen upplevelse när jag hittade ett nytt apotek för den medicin jag blev föreskriven för mina spottkörtelsbekymmer som inte fanns på det lokala. Jag blev nämligen expedierad av en förritidskvinna, en sådan stram dam som bara fanns i 40 talets filmer. Jag kunde nästan höra underkjolarna frasa, och märk, detta utan påsatta hörapparater. Hon hade också någon slags viruell glasruta uppsatt mellan oss. Men hittade och levererade medicin utan anmärkning. Det var blott när hon önskade mig ”trevlig helg” som jag insåg, att jag trots allt inte befann mig i en celluidfilm.
Hann även med att ringa en gammal arbetskamrat som visade sig ha golvats av ett aggressivt fruntimmer i hans bostadsförening som slagit ner honom. När skall detta kvinnomisshandlade av män upphöra?
undrar
bebe
Idag berättar SVD om att svenskarna enligt en OECD rapport fått större ekonomiska skillnader de senaste 10- åren. Detta betyder, att den ”relativa fattigdomen” ökat, där ”relativ fattigdom” är ett mått på skillnaden i köpkraft mellan de mest välbetalda och de minst. Den absoluta fattigdomen, dvs de fattigas möjlighet att överleva, lär däremot inte ha ökat ens bland sjukskrivna eller arbetslösa. Uppgifterna om detta i artikeln är jag inte helt säker på.
Om de bäst försörjda får det bättre samtidigt som de sämst försörjda får det är detta för mig en mer acceptabel utveckling än om de sämst försörjda får det sämre. Men att klyfterna ökar är ju inte bra- avundsjukan ökar och med det förmodligen även kriminaliteten. I USA anses, vad jag förstår, förekomst av mycket rika snarast vara en sporre för de mindre rika för att avancera och få det bättre, dvs tvärtom den åsikt som tidigare varit förhärskande i Sverige. Dvs det som tidigare kallades solidarisk politik eller möjligen socialdemokratisk politik. Men har någonsin en ”solidarisk” politik varit möjlig. Har inte alltid egoismen varit den drivande faktorn inom alla partier, och även inom alla fackföreningar? Kan ”solidarisk” politik någonsin föra ett parti, som vill driva en sådan politik, till makten.
undrar bebe