b35, Hatcho

 Min allergi har slagit till med full kraft i kväll.  Nej, jag får inte kalla den för allergi för jag r genomtestad med alla de godkända skälen för störtsnuva, och inget bet. Så jag är bara överkänslig. Jag brukar försöka säga det till de rinnande ögonen och den frustande näsan, men den bryr sig inte. Enda den bryr sig om är att jag snabbt får i mig en Clarityn tablett, och då vet överkänsligheten att den bara har 15 minuter på sig innan läkarvetenskapen stänger både näsa och tårkanaler, så då brukar avskedskoncerten komma.  Och det gör den. Hatcho!

bebe

 

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-22 av bebe

b34, Ödmjuk blabd hoprullade strängar

(Stephen Hawkins & Leonard Mlodinow ”Den stora planen”)

 Jag köpte boken till en matematiskt intresserad kollega men kom att bläddra igenom dess sköntjocka glättiga sidor innan överlämnandet, och blev fast. Kanske Hawkins hade gjort det igen; fixat en för amatörer nästan förståelig beskrivning på vetenskapens aktuella tankar om värdens skapelse och allting. Så det var bara till att skaffa sig ett exemplar, ta ett djupt andetag och dyka ner bland bladen.

Boken börjar med en helt begriplig översikt av hur människor försökt förstå naturen. Första försöket var kanske med hjälp av nyckfulla gudar, därefter under en period genom att betrakta naturfenomen och koppla samman iakttagelser med verklighetsmodeller och till exempel få fram metoder för att förutsäga solförmörkelser, därefter genom logiska resonemang (på grekiska, Aristoteles t ex), som oftast ledde helt fel och dominerade västerlandets tänkande i 2000 år, starkt stöttat av kyrkan.  Först på1500 talet föddes den moderna vetenskapen med krav på att påståenden om naturen måste kunna testas genom experiment och mätningar

Hur observationer av planeternas och stjärnornas rörelse kunde beskrivas med hjälp av verklighetsmodeller som överensstämde med mätningar, vilket i många fall stred mot den tidens såväl profana som religiösa övertygelser. Och hur sedan modellerna kunde förfinas och ge en ny bild av jorden och universums historiska utveckling och som ledde till tankarna på Den Stora Smällen (Big Bang) då allting kan ha skapts ur ingenting. Fast då hade även materiens mikrokosmos studerats och kvantfysiken med dess revolutionerande tankar formulerats och även den allmänna relativitetsteorin med dess svårbegripliga koppling mellan rum och tid.

Allt detta behandlas i boken och blir mer eller mindre begripligt för amatören. Verkligheter som sannolikheter med inneboende odefinierbara egenskaper, strängar med 11 dimensioner som krullar ihop sig och nästan oändligt antal parallella universa som kan vara en konsekvens av den stora smällen. Det är bara att sitta och gapa och imponeras av vad de kreativa forskarhjärnorna kan hitta på. Vad som för egen del blev en konsekvens av resonemangen var en förundran över att vårt universum finns och att det åtminstone på en planet finns förutsättningar för mänskligt liv, för vilket sannolikheten måste vara försumbart låg. Det är lätt att känna sig ödmjuk och tacksam inför detta underverk. Och kanske får man också viss förståelse för de enorma vetenskapens katedraler i form av Hadronkrossare och andra kärnfysiska underverk, som uppförs i världen. Och detta är väl ingen dålig produkt av en liten bok?

bebe

 

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-22 av bebe

b33, För en flatare jord

I förrgår var snötäcket tjockt och kramt och blött och fötterna satte avtryck som frosten gjorde permanenta. Och ännu idag måste jag stappla fram på de gamla fotsteg som vädret fann lämpligt att bevara som isskulpturer. Fast att det är två dagar sedan måste jag påtagligt lida för mitt gamla stappel.

Jag borde naturligtvis ha tagit fram den väldesignade skyffeln och massakrerat snögeggan. Och gett blankisen en chans!? I alla fall där jag satt mina steg i närheten av ingången. Det skulle sett proprare ut. Och kanske varit lättare att gå den sista biten. I varje fall med dubbar. Hoppades under hela gårdagen att de två plusgraderna skulle rå på isen. Men det krävs mera plusgrader för att få tjälen att sluta att försvara sitt täcke. Undrar om solen hjälper, den klättrade just fram bakom molnen. Jag hejar på den. För en flatare jord! Snabbt.

bebe

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-21 av bebe

b32, Graven

 

Ett rektangulärt hål
med plan botten
Ingen dörr
eller ens reservutgång
Väggarma är branta
helt utan fästen
Möjligen
tänkte jag
kan man klättra
genom att ta spjärn
mot andra väggen
Men då skulle man
vara  i god form

Det är nog definitivt kört
när man hissats ner på botten
Man får allt ligga kvar där
och lukta på blommorna
och se på molnen
och se till
att själen hinner ut
innan man
lägger tillbaka jorden

bebe

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-20 av bebe

b42, Förklädd gud med diskantförstärkning

En sådan fantastisk upplevelse det är att sitta i ett ombonat rum och titta ut genom stora fönster och se snöflingorna gasa förbi tätt förföljda av regndroppar. På något sätt smakar kaffet extra bra.

Hade varit på en kyrkokoncert med Lars Erik Larssons tonsättning av Gullbergs ”Förklädd gud”. Med stor kör och orkester i Kungsholmens kyrka, där Jesus verkar dansa slöjdans vid altaret och där adelsvapen hotfullt betraktar åskådarna under dem. Mittlamporna var uppbyggda av underligt utformade kopparplåtar, en sann fröjd för koppartjuvar men sannolikt konstruerade för ljudspridning till koren. Det var nog prästen som reciterade texten från prediktsstolen, och han gjorde våld på Gullbergs text så fort hr poeten ifrågasatte den Guds unika  existens (”Om gudar fanns ” blev till  ”om gud fanns”).

Märkte att jag funderade på TV serien om chefen som vandrade runt förklädd bland sin anställda (TV3?). Tänk att TV serieproducenter har läst Gullberg! Men föreställningen var väl ok, Lars Erik Larssons musik går fortfarande igenom hörapparaten i helt njutbart skick. Däremot drabbades kören av grötsjukan, men det är länge sedan jag hörde en kör där de enskilda havregrynen kunde förnimmas. Vilket mycket möjligt kan bero på mina hörselskavanker. Eftersom jag aldrig sjungit i kör har jag väl aldrig heller blivit en körentusiast.

Noterade också att hörselsnäcken inte gav ifrån sig distorderade ljud även när decibellerna trängdes i koret

.Mina hörselapparattester forsätter.

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-19 av bebe

b41, Döden och snäckan

Så pillrade jag med stor svårighet in mina nya hörapparater i öronen och tryckte på lite knappar och det sa pling i båda snäckorna. Förutom att förstärka ljud babblar tydligen de två snäckorna med varandra. Rakt igenom mitt huvud! Hoppas inte mina ljud tar för mycket kraft från deras internsnack.

Det var begravning som gällde igår. En norrlänning som jag arbetat ihop med innan ekonomin hade angripit honom och han ännu på norrländskt sätt kunde tiga om teknik. Jag hade en del kontakt med honom under åren, på senaste tiden framför sanitetsbindorna på ICA där vi kunde jämföra erfarenheter. Livet för en till underliga platser. Hursomhelst dog han nyligen och jag ville hedra honom.

I Viksjö finns ett träkapell med träväggar bemålade med blommor i diskreta akvarellfärger. Och ett högt fönster som vätter ut mot en damm som vätter ut rakt mot himmelen. Ett vackert kapell som enkelt kan konverteras mellan kyrklig lokal, hednatempel eller muslimsk moske.

Det var en lugn begravning utan alltför mycket uppståndelse. Och när det stora fönstret öppnades och kylan kom in i lokalen tillsammans med det bedövande vackra snöklädda och solbelysta landskapet blev döden förunderligt vacker. Kistan kördes sedan ut och lades ner i en väldigt djup grav, som det tydligen skall vara nuförtiden. Jag tittade ner i den och tyckte det var obehagligt djupt och väggarna obehagligt släta. Döden blev på något sätt mera definitiv.

Minnesstunden var föredömligt välorganiserad och talen få. Uppenbarligen hade inte alla upplevt honom som en tyst norrlänning. Ibland är fördomar bara fördomar. Hursomhelst kunde jag prata med andra begravningsgäster, men inte ens med hörselsnäckorna gick det att höra snett över bordet. Hörselhjälpmedel har nog sina sociala begränsningar. Dessutom kliar de förskräckligt i örat och det är svårt att undvika att klia. Får väl se hur hörselexperimentet går. Ikväll gäller ny testrunda och i morgon är inplanerad test med barn och barnbarn med associerade ljudnivåer.

bebe

ps. På kvällen upprördes jag av Skavlanprogrammet. Hela programmet blev för mig som en Trailor, dvs en snabbuppvisning av något som vore intressant att veta mer om. Jag tycker det är otillständigt att visa upp en fransk kvinnlig presidentkandidat i 10 minuter, en man med Thour?? Syndrom som lyckats bli rimligt socialiserad i 10 och en psykolog skolad i övernaturlighet lika länge. (Att han även visade upp en stå upp komedienne under lika kort tid tyckte jag var mera acceptabelt). Tror TV ledningen att åskådarna inte orkar längre avsnitt eller är det programledaren som inte gör det? ds

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-18 av bebe

b40, Hörsel för fingerfärdiga

Jo. Jag kom i tid till Hörselcentralen fast jag höll på att fastna på konditori Ritorno vid Odenplan. Med 30 minuters marginal gick det inte att passera förbi deras ”hetvägg” i skyltfönstret. Man kan ju inte bara passera en semla som kostar 39 kronor vid förtäring i caféet oberörd. Den smakade faktiskt ganska bra också, fast inte 39 kronor inte. Dessutom såg den så ensam ut på bordet framför mig, där den bara hade sällskap med kaffekoppen. Alla andra i de anrika lokalerna hade dessutom en Appledator bredvid sig, men själv hade jag inte en endaste bit som sällskap. Det blev ensamt. Caféensamheten har blivit värre när den bärbara kommit.

 Hursomhelst kom jag i tid till Hörselcentrat där doften av mat (kålpudding?) dominerade. Det var lunchtid och även audiloger behöver nog äta. Men när de väl ätit upp och diskat tog de sig tid med, helt i enlighet med angiven besökstid. Och så plockade audiologskan upp en liten liten plastask som innehöll två pyttesmå ljud-förstärkare att sätta bakom örat med  tunna rör att leda ljudet in i örat med. Med förvånansvärd skicklighet lyckades hon installera dem i mina öron. Hur skicklig hon varit förstod jag dock först när jag själv försökte göra om konststycket med mina klumpiga fingrar. Det tog dessutom lång tid för mig att fatta att blåmärkt apparat skulle sitta i vänster öra och rödmärkt i höger. Är det Reinfeldt som möblerat om här också?

Men isättningen var ju trots allt en barnlek i jämförelse med att sköta de minuskulösa reglagen som faktiskt fåt plats på de pyttiga förstärkarna. Att stänga av dem genom att fälla ut batterierna krävde också finmekanik som säkerligen kräver mångårig träning. Den moderna hörapparaten jag fick låna verkar anpassade för ungdom snarare än darrhänta gamlingar. Men miniatyriseringen är kanske pedagogik och inte bara ett monument över de nya teknikernas möjlighet. Och tack och lov fanns det inga menyer man måste välja mellan och inga appar att ytterligare förvirra gamlingar med. Så även hörapparater har utvecklingspotentialer.  

Bortsätt från gnället så hör jag nog lite bättre med apparaterna påsatta. Och bilarnas dubbar lät lite vassare. Skall bli spännande att höra om restauranterna blivit pratbarare och baksätes-chaufförerna högljuddare. Och om musiken blivit njutbarare? Bara jag nu klarar av att installera dem själv.

bebe

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-17 av bebe

b39, I väntan på syrsor

Jag hör allt sämre. Jag hör numera knappt alla råd från passagerare när jag kör bil. Huruvida detta är en nackdel är jag inte helt säker på. Men att inte kunna klara av ett samtal på en restaurang är besvärligare. Eller den moderne kyparen som på amerikanskt sätt allt oftare kräver att man skall bestämma sig för en av en förskräcklig massa valmöjligheter. Jag vill ha min tallrik mat som en kompetent kock komponerat. Jag går inte på restaurang för att få reda på vad jag redan vet, att jag tycker om. Jag är nyfiken på vad kocken gillar. Hursomhelst hör jag inte numera vad kyparen säger, så jag brukar bara nicka. Det brukar gå bra. Min smak har väl åldrats den också.

Nu är min hörselkurva uppmätt och den är rak och fin till en början med innan den blir en skidbacke. Skidbacken kom dock vid så låga frekvenser, att hörapparat bedömdes kunna förbättra min hörsel. Och idag skall jag hämta ut landstingets alternativ. Det skall bli spännande. Jag hoppas att apparaten skall göra det möjligt för mig att få ut mer identifierbara ljud, inte bara mer ljud, för min dåliga hörsel beror inte på brist på ljud. Att bättre kunna höra de högfrekventa ljuden kanske kan förbättra min riktningshörsel. Men jag är fortfarande frågande och lite orolig. Jag känner alldeles för många människor med hörselapparater i byrålådorna. Och jag vet att det krävs visst lidande, viss tillvänjning, för att kunna tillgodogöra sig nytta hos många moderna välsignelser. Dessutom måste jag nog vänja mig av med att klia mig i öronen, för sånt blir man kanske lomhörd av.

Om Du käre läsare har några lediga tummar, är jag tacksam om Du håller dem för mig. Jag tror jag behöver dem.

bebe

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-16 av bebe

b38, Vårsalonger

Idag har jag fått information om ”finansiella instrument” som skall göra att man kan få bra ränta på insatt kapital UTAN RISK. Ett sätt skulle vara  att gissa att aktiekurserna går ner och då nöja sig med en maximal upgång på t ex 10%.  Kapitalföretag skulle gå med på detta eftersom de anar, att delar av aktiemarknaden i stället skulle gå upp mer an angiven procentsats. Det låter väldigt bra. Men jag tycker väl det kan vara värt en chansning om ”det finansiella instrumentet” produceras av en solid bank. Undrar just var haken ligger. Skall fundera en vecka om jag skall bli småskalig riskkapitalist.

(kul. Men konst?)

 Eftersom riskkapitalister brukar ge frivillig samhällelig återbäring tog jag tillfället i akt att besiktiga Vårsalongen på Liljevalls. Tyvärr hittade jag inga objekt som jag skulle kunna vilja stöda, förmodligen eftersom jag i huvudsak är intresserad av konst jag kan hänga på väggen. 3 dimensionella konstverk samlar så grymt mycket damm. Men andra saker än vägghängning verkar behärska vårsalongutställarna.

(en lagom bild)

(ett kul troll)

Det fanns dock några verk som på något sätt intresserade mig. Se bland annat ovan). Främst då en video med en kvinna i regnrock som hon slog upp i typisk blottarstil. Sedan gick hon vänd mot väggen till höger och då bildades det en tjock röd linje i midjehöjd ungefär. Efter att tag slutade hon att gå längs vägen, stängde sin regnrock och lämnade bilden. Uppenbarligen tilltalades något i mig. Mitt inre jag har uppenbarligen en dubiös smak. Och själv är jag nog ganska så konstointresserad. Dessutom är jag färgblind.

bebe

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-14 av bebe

b37, Världsrymden kallar

Fick syn på enny bok av Stephen Hawkins ”Den stora planen”, som jag omedelbart anskaffade vi biblioteket och klämde med stora förväntningar eftersom världsrymden och dess gåtor alltid fascinerat mig. Bopkens 70 första sidor bjöd på sanslöst njutbar populärvetenskap. Sen kom Feunman in med sina alternativa banor vars syfte förklarades dåligt och dess innehåll än sämre. Och sedan kastades 11 dimensionella strängar in efter honom, visserligen stundtals hopkurade till bara 3, men plötsligt blev hypoteserna för många och syftet med dem allt dunklare. Jag hade väl hoppats att Hawkins med sin eminenta pedagogiska förmåga skulle förmedla en känsla av tiden kring bangen och universums expension och evtl tidens start, men nej.

Synd på en så snygg bok. Obegripligheten kan naturligtvis också hänga på att jag är gammal och har stor mage och därför har svårt att tillgodogöra mig ballonganalogier för expensionen. M-teorin som skulle förklara allt lyckades inte ens förklara sig själv.

På något sätt tycker jag en Gud börjar bli en allt trovärdigare förklaring. Förmodligen inte den gud som springer runt i kyrkorna och har sig, men en annan värdigare typ,

bebe

Lämna kommentar
Publicerat 2012-02-13 av bebe