Här är sanden svart.
Om man lägger sig på sanden ser man ut som en vit flack. Om måsar hade funnits, hade de haft något att sikta på. Nu verkar alla måsarna ha farit på semester, vilket känns skitbra.
Om man efter en stund vänder sig om och t ex nu lägger sig på magen, blir man nästan osynlig från luften. Så är det inte med vanlig gul sand, tror jag, inte ens för kineser och japaner. Konstigt. Svart sand verkar ha små krokar som fäster väldigt bra på hy, i varje fall vit sådan. Och de fäster länge.
En strand med svart sand jag besökt heter Engelska stranden, fast på utländska. Eftersom alla badande går omkring utan fikonlöv eller motsvarande, inser jag, att ”Engelska” på just detta utländska även betyder ”nakna” eller ”naturistiska”. Det kunde man inte ana. För på svenska är ”engelsk” inte något jag direkt associerar med oklädd.
Hursomhelst får man ta sedan dit man kommer. Man behöver inte ens skämmas för att man inte har hel baddräkt även om man har en ganska framträdande mage. Förstår egentligen inte varför gubbmage får bäras obetäckt. Kan det bero på att sådan kanske verkar upphetsande på väldigt få?
En annan fundering jag fick på stranden var att så många naturistiska män verkade gilla att klättra upp på stora stenbumlingar och stå där och vifta med vad de har att vifta med. Å andra sidan har jag ännu inte provat. Det känns kanske skönt att göra propellern? Kanske dags anmäla sig till en propellerkurs för seniorer. Det finns ju så många och diversifierade kurser för oss pensionärer.

bebe