I förrgår var snötäcket tjockt och kramt och blött och fötterna satte avtryck som frosten gjorde permanenta. Och ännu idag måste jag stappla fram på de gamla fotsteg som vädret fann lämpligt att bevara som isskulpturer. Fast att det är två dagar sedan måste jag påtagligt lida för mitt gamla stappel.

Jag borde naturligtvis ha tagit fram den väldesignade skyffeln och massakrerat snögeggan. Och gett blankisen en chans!? I alla fall där jag satt mina steg i närheten av ingången. Det skulle sett proprare ut. Och kanske varit lättare att gå den sista biten. I varje fall med dubbar. Hoppades under hela gårdagen att de två plusgraderna skulle rå på isen. Men det krävs mera plusgrader för att få tjälen att sluta att försvara sitt täcke. Undrar om solen hjälper, den klättrade just fram bakom molnen. Jag hejar på den. För en flatare jord! Snabbt.

bebe