Jag hör allt sämre. Jag hör numera knappt alla råd från passagerare när jag kör bil. Huruvida detta är en nackdel är jag inte helt säker på. Men att inte kunna klara av ett samtal på en restaurang är besvärligare. Eller den moderne kyparen som på amerikanskt sätt allt oftare kräver att man skall bestämma sig för en av en förskräcklig massa valmöjligheter. Jag vill ha min tallrik mat som en kompetent kock komponerat. Jag går inte på restaurang för att få reda på vad jag redan vet, att jag tycker om. Jag är nyfiken på vad kocken gillar. Hursomhelst hör jag inte numera vad kyparen säger, så jag brukar bara nicka. Det brukar gå bra. Min smak har väl åldrats den också.

Nu är min hörselkurva uppmätt och den är rak och fin till en början med innan den blir en skidbacke. Skidbacken kom dock vid så låga frekvenser, att hörapparat bedömdes kunna förbättra min hörsel. Och idag skall jag hämta ut landstingets alternativ. Det skall bli spännande. Jag hoppas att apparaten skall göra det möjligt för mig att få ut mer identifierbara ljud, inte bara mer ljud, för min dåliga hörsel beror inte på brist på ljud. Att bättre kunna höra de högfrekventa ljuden kanske kan förbättra min riktningshörsel. Men jag är fortfarande frågande och lite orolig. Jag känner alldeles för många människor med hörselapparater i byrålådorna. Och jag vet att det krävs visst lidande, viss tillvänjning, för att kunna tillgodogöra sig nytta hos många moderna välsignelser. Dessutom måste jag nog vänja mig av med att klia mig i öronen, för sånt blir man kanske lomhörd av.

Om Du käre läsare har några lediga tummar, är jag tacksam om Du håller dem för mig. Jag tror jag behöver dem.

bebe