En sådan fantastisk upplevelse det är att sitta i ett ombonat rum och titta ut genom stora fönster och se snöflingorna gasa förbi tätt förföljda av regndroppar. På något sätt smakar kaffet extra bra.

Hade varit på en kyrkokoncert med Lars Erik Larssons tonsättning av Gullbergs ”Förklädd gud”. Med stor kör och orkester i Kungsholmens kyrka, där Jesus verkar dansa slöjdans vid altaret och där adelsvapen hotfullt betraktar åskådarna under dem. Mittlamporna var uppbyggda av underligt utformade kopparplåtar, en sann fröjd för koppartjuvar men sannolikt konstruerade för ljudspridning till koren. Det var nog prästen som reciterade texten från prediktsstolen, och han gjorde våld på Gullbergs text så fort hr poeten ifrågasatte den Guds unika  existens (”Om gudar fanns ” blev till  ”om gud fanns”).

Märkte att jag funderade på TV serien om chefen som vandrade runt förklädd bland sin anställda (TV3?). Tänk att TV serieproducenter har läst Gullberg! Men föreställningen var väl ok, Lars Erik Larssons musik går fortfarande igenom hörapparaten i helt njutbart skick. Däremot drabbades kören av grötsjukan, men det är länge sedan jag hörde en kör där de enskilda havregrynen kunde förnimmas. Vilket mycket möjligt kan bero på mina hörselskavanker. Eftersom jag aldrig sjungit i kör har jag väl aldrig heller blivit en körentusiast.

Noterade också att hörselsnäcken inte gav ifrån sig distorderade ljud även när decibellerna trängdes i koret

.Mina hörselapparattester forsätter.