Normalt lyssnar jag på ”Sommar” programmen. Förvånansvärt många av de som utsetts tycker jag har något intressant att berätta. Och de andra är ju lätt att stänga av.

Igår lyssnade jag på Claes Dahlbäck, som tydligen varit chef inom Wallenbergkoncernen. Karln verkade ha varit med om mycket och kunde dessutom berätta.  Men bara en gång under programmet hoppade jag till. Han berätade då om att han och hans fru bestämt sig för att åka Vasaloppet. Men när de precis skulle ge sig iväg ringde hans dåvarande chef (Marcus Wallenberg?) och sade, att han skulle direkt till Bromma för att följa med honom till Schweiz. Och då gjorde han det.

Jag kom att tänka på när jag låg i Västerås i lumpen och var hemma en helg på permission. Samma helg åkte vi in till BB, för min fru var gravid med vårt första barn. På söndagskvällen skulle jag åka tillbaka, men när barnet dröjde ringde jag upp flottiljvakten, och bad att få förlängd permission. ”Är modern eller barnet döende”, svarade han. Och när jag inte menade att så var fallet, nekade han permission. ”Det finns det ju ingen anledning för dig att vara där”, sade han. Jag skulle alltså fara tillbaka till den grundläggande soldatutbildning jag då höll på med utan att kunna vara min fru till stöd och utan att ha fått se mitt första barn.

Nu kom mitt barn i tid så jag slapp vara olydig. Men den hemska tanken som så småningom gick upp för mig var att jag nog skulle varit lydig, om nu inte min första dotter besparade mig detta. Att jag skulle lytt en fullständigt meningslös order och svikit min käraste.  Det blev inte sista gången i mitt liv jag ställdes inför ett sådant val, men då hade jag lärt mig något.

Allt detta kom nu tillbaka genom Sommarprogrammet. Claes Dahlbäck visade inga känslor, när han berättade, men jag anade, eller hoppades i alla fall, att  även han hade lärt sig något.

Se där vad man kan få ut av ett ”Sommar”program.