måndag
Har funderat en del på skogsmusen som slutade sin bana under diskbänken hos mig i går. Hur kom han bara på iden att ta sig in i huset fast det var ganska varmt ute och fullt av den sortens mat som nog finns för skogsmöss när det är lagom varmt ute. Han kanske träffade en gammal skolkamrat och så satt de där och pokulerade och skröt för varandra. Han, den nu salige, talade kanske om så väldigt bra fik han hittat i ett snår längs vägen och skolkompisen klämde då till med radhusparadiset som han varit inne och rekat i för någåt år sedan och skröt om all ost han hade snott. Jag kommer faktiskt ihåg honom. Han kunde tömma 4 fällor utan att själv åka dit. Han hade varit inne hos oss i fjol med sin bror, men den gick det sämre för, men han hade ju en sådan mushjärna. [Har funderat över skolkamratens ansvarslöshet. Han borde upplyst om riskerna och dessutom användes fet ost när han besökte oss så han borde faktiskt också påpekat kolesterolfaran! Men skogsmöss är kanske söte men helt egotrippade till skillnad från råttor som ju lär informera om alla faror. ] Och vår skogsmus hade lyssnat och grunnat hela dagen när han låg och dåsade på musvis. Så på kvällen gav han sig bort till radhuset och kröp in under grunden, krypgrunden. Och så spankulerade han väl omkring och missade förmodligen resterna efter skolkompisens brorsa som låg där. Och så kände han matlukten och den förde hon rakt in under vasken. Jag tror inte han ens märkte mina tjusiga plåtinstallationer för lukten gjorde honom nog ivrig. Och väl där märkte han säkert inte ens den tjusiga schackmönstrade korkmattan (eller vad korkmatta heter nu för tiden) utan satte utan vidare tänderna i soppåseplasten och röjde runt ett tag. För att sedan ta sig tillbaka och lägga sig att sova vid den varma fläkten, som brummade så skönt. Och där funderade han nog över varför han inte märkt en endaste ost.
Han märkte nog inte allt ståhejet på morgonen då hans räd blev upptäckt men kanske började en svag ostdoft sippra ner. Och fast han inte var särskilt hungrig så tog han samma väg upp till skåpet igen. Där blev doften av 15%ig prästost helt överväldigande. Och så gick det som det gick. Jag tror inte att han kom fram till osten ens, för fällan var väldigt triggvänlig. Den hade utlöst 3 gången innan jag fått dit den. Och så blev det slut med honom och han kom till skogsmössens paradis, sopcontainern, men tyvärr postum. Och här sitter jag och längtar efter en ostsmörgås, men osten i kylskåpet är slut och man kan ju inte bara gå och plundra fällan.
bebe
söndag kväll
.jpg)
Fångsanordning och fasttagen brottsling (musbilden har ingenting med den aktuella msen att göra)
söndag morgon
Så skingras molnen och de våldsamma köerna in till Ikea löses upp och under den blåa himmelen leder den varsamma vinden lojt den nytvättade luften på morgonpromenad. Hösten visar sin andra sida och slånsnåren ropar från fjärran. Och jag kan ta ut slasken utan att bli genomblöt men när jag precis gått förbi det övergivna bjärnbärssnåret hör jag skriet. Hustruns förtvivlade rop från köket. Och där, på den nya skinande svartvitrutiga mattan under vasken ser jag tydligt skogsmusens visitkort hånfullt utspridda. Utspridda på mattan under vasken av konstfullt ditsatta plåtskydd för alla tänkbara springor musskyddade utrymme.
Och varför nu? Skogsmössen brukar ju försöka tränga sig in när temperaturen går under noll. Och i natt var faktiskt lägsta temperatur sju grader! Hur är det med skogsmusutbildningen nuförtiden. Har musskolan tagit bort betygen?
Sån tur att jakten på skogsmöss är fri. Så nu är fällorna laddade. Dock med ost med låg fetthalt, för lite hänsyn måste man väl visa även skogsmössen.
bebe
lördag
En osedvanligt mörk lördagsmorgon. Två koltrastar sitter på grannens tak och ser ynkliga ut i det mörka vinpinade halvmörkret medan de sista björnbären sorgset drunknar i vattenpölarna. En homage till bokmässan. Och på detta nyheten att Täby inte har råd att köpa in böcker till sitt bibliotek efter att ha införskaffat dyra bokautomater. Läsarna får väl låna gamla böcker för att få mata dyra automaten. Så länge man nu i fattiga Täby inte måste betala för att få använda fina automaten.
.jpg)
Det var mycket folk på Manifestationen för Burma på Medborgarplatsen i går. Blandade åldrar, alla med något rött klädesplagg. Det kändes något bättre att stå där i snålblåsten än att sitta hemma framför TV och konsumera nyheterna från landet. Jag har dock fått det svårare med åren att njuta av retoriken. ”Tapperhet” och ”Hjältemod” känner jag mig alltmer tveksam inför även om även sådana beteenden kan ha en roll vid konflikter. Och stod där och kände mest sorg över det som händer. Men också en vag förhoppning, att någon av de krafter som äger inflytande över Burmas regim ser ett agerande som något som kan ge dem fördelar, ekonomiska eller åtminstone politiska. Om manifestationer kan hjälpa fram sådant agerande vet jag inte längre, men de står i alla fall för möjligheten.
På kvällen spelade jag in ”Apornas planet” på TV3. Det skulle ha passat att se den en vemodig dag som denna, men jag har fortfarande inte lärt mig att stå ut med reklamen. Det är lite trist, för det lär finnas sevärda program även utanför TV1 och TV2, fan trot. Men jag får alldeles tillräckligt med snuttar i dessa två kanaler, deras stupida reklam för sina egna program och sin egen förträfflighet står mig upp i halsen.
Och nu är det redan lördag. Brasa och bullar på gång och så lite Vonnegut. Man får ta till vara de njutningar som finns.
bebe
fredag morgon
Trevligt att åtskilliga läst om mina låsbesvär och gratulerat mig till fru. Jag vet. Hon med.
Som kompletterande upplysning kan jag meddela, att pinnen jag pratade om heter ”Vredmedbringare”. Kanske något för korsordslösare.
Jag funderar mycket över hur en skenbart förståndig människa (jag, man) kan ägna mer än en timme åt att försöka få ihop två bitar som uppenbarligen inte passar ihop. Man kan ju aldrig få in en del med fyra vingar i kors in i en plan springa. Hur man än vrider och hur hårt man än tvingar ihop dem.
Naturligtvis kan det finnas skäl till min envishet. Jag visste ju att bitarna hörde ihop även om jag undermedvetet skämdes vansinnigt över att jag låtit halva låset trilla i backen när jag lossade skruvarna. Så det var kanske mitt dåliga samvete som fick mig att vägra inse, att jag kanske inte mindes alls och egentligen inte hade en aning hur de tre bitarna skulle sitta.
Men låsbitarnas oförenlighet är ju bara en händelse. Som dock ställer den mer allmänna frågan om hur många andra oförenliga bitar man håller på att försöka foga ihop för att man så gärna vill att de skall passa.
Det finns många sätt att begränsa sin glädje över ett fungerande lås om man nu har en sådan läggning.
Sedan finns det ju andra händelser i världen än lås där ens egna möjligheter att göra ”nytta” är ännu mer tveksamma. Det är inte längre så enkelt att förbättra världen. Och dagens röda skjorta (manifestation för Burmas förtryckta folk) blir för mig snarare ett sätt att visa min sorg över ett folks oblida öde än en tro på mina (våra) möjligheter att vara till någon nytta för dem. Korset passade ju inte i slitsen. Eller fanns det trots allt något sätt?
bebe
torsdag
Igår klarade jag både det lätta och det svåra exemplen i både Svenskan och DN. Skitbra, även om Svenskans svåra blev fel på slutet, men shit happens. Jag var i väldigt god form!
Vad gör man en sådan dag? Man kanske får för sig att fixa låset på ytterdörren till exempel. Det brukar hänga sig då och då och helt vägra låsa upp sig. Ok. Det har hitintills varit resonabelt och med lite bank och dunk gett med sig. Men man kanske inte alltid är så dunk och bankbenägen när man kommer hem en sen kväll. Och vem vet. Låset kan ju vägra samarbete en regnig natt.
Det finns de som hävdar att man använder låssmeder för att fixa lås. Men har man nästan klarat 4 sudokus så måste ett lås vara en baggis. I all synnerhet som man redan tidigare okulärbesiktigat det (tjusigt ord, va!) och insett, att problemet var en för kort pinne. Låset hade nämligen först installerats i en smalare dörr innan byggmästaren fick över en dyrare dörr som en annan kund inte ville ha (betala för) och då bytte min dörr och flyttade mitt lås till den nya och med lite fiffel fick det att fungerade. Hjälpligt.
Och tänk! Låspinnen fanns att köpa som reservdel i valbara längder! 35 spänn för en pinne är visserligen en del, men vad är väl en låssmed? Så glad i hågen skruvade jag loss de skruvar jag hittade och vips hade jag låset i handen. Nja. inte riktigt i handen för låskolven trillade ner i marken när jag lossade de sista skruvarna, men morgonträningen på gymmet har gjort min rygg böjlig, så det var världsligt. Och nu stod jag där med ett lås uppdelat i tre inre låsdelar plus en pinne och en liten plåt och en massa skruv och diverse yttre bitar.
Jag hade ett starkt minne att de tre låsdelarna skulle monteras som del 1+2 från ena hållet och del 3 från andra. Det var säkert bara en enda del som trillat i marken. Del 3. Men när jag provade det så visade det sig att pinnen inte passade mot del 2. Pinnen hade ett kors i botten och del 2 pratade bara med slitsar. Men när mekaniken inte vill och minnet är gott och intelligenstestet är avklarat är det uthållighet som gäller. Kors skall fanimig på något sätt greppa in i slits om man så skall använda våld.
Man använde våld under 20 minuter. Sedan försökte man använda grannar, men de kunde bara ge tips om en nyckelkopierare i närheten, som såg ut att kunna allt om lås. Så han fick ingå i referensgruppen, men han kunde bara nycklar och ingenting om lås. Så då gjorde man ett sista våldsamt försök, fick ihop skiten så att låset hjälpligt fungerade. Men låset såg inte ut som förr. Det saknades en del uppenbarligen som borde höra samman med den ensamma delen 3 som ju trillat ner. En rund del kanske i plast som kunde ha rullat en bra bit. Så man städade. Det fanns mycket att städa bort och det blev väldigt fint vid ytterdörren, men plastbiten fortsatte att hålla sig borta.
Då kom frun hem. Hon ställde snällt upp och hjälpte mig att göra ett nytt monteringsförsök som var lite lättare att få till med flera händer att hålla fast det illvilliga låset. (Har låssmeder fyra händer?) Och fler ögonpar att spana efter plastbiten.
Sen undrar frun om man inte skulle kunna flytta över del 2 så att man satte in bara del 1 på ena sidan och delarna 2+3 på andra. Då fanns det ju dessutom ett kors att fästa in korset i pinnen med och slitsar som matchade slitsformade fördjupningar. Fruar säger så mycket och saknade i mitt fall även den ingenjörsexamen som jag en gång klarat av (och hade dessutom inte testat ett endaste sudoku, i varje fall inte den dagen) men sanningar kan ju komma från de osannolikaste håll. Och nu passade alla bitarna och låset såg ut som tidigare och fungerade underbart.
Jag har funderat mycket över sudokutestet. Förmodligen visade det bara att jag varit så väldigt klippsk och valt en väldigt skärpt fru. Om det nu var jag som valde.
bebe
