Nyligen talade jag om unga slånbärsbuskar och deras virilitet och hur väl de passade det manliga psyket. De unga buskarna alltså.

Idag besökte jag ett äldreboende för slånbuskar som ligger vid en fornborg mitt ute på Upplandsslätten. Buskarna stod där bladiga och gröna men bären hade krupit undan och fanns bara mitt i snåren. När jag försökte tränga mig in märkte jag tydligt, att buskarna var förbannade på mig. De hade uppenbarligen läst min blogg och härsknat till. Så inte ville gamlingarna släppa vare sig in mig eller ifrån sig några bär. Det blev en kamp och mina byxor kan nu säkert säljas i en modemedvetene affär med ekologiska hål rivna av frigående buskar.

Men det blev efter idogt arbete en hink. Jag noterade att det fanns betydligt fler helt svarta bär än det brukar på dessa buskar. Kan det bero på slåninvandring? Av rädsla att de kanske inte förstår svenska safttraditioner utsatte jag bären vid rensning för Jussi Björling på hög volym bland annat för att se om svarta och blå bär knottrades olika mycket. Testet gav tveksamt resultat. Det var dock helt klart att knotterfaktorn för denna behandling var överlägset störst hos människor med en markant topp vid ”Till havs!”.

Jag har nu tre påsar slånbär i frysen varav bara en påse utsatts för Jussi. Dt skall bli intressant att jämföra smaken på saften! 

bebe