Förlåt för att bloggen bara gick och somnade. Jag har inte orkat, så enkelt är det, jag är fortfarande ganska trött och har ganska ofta en fruktansvärd huvudvärk som slår ut mig helt. Sen så har jag bloggat på min vaniga blogg istället, dock inte om graviditeten som fortfarande är hemlig.

Dock så tänkte jag imorgon, efter ultraljudet, att det är dags att offentliggöra bebisen i magen en gång för alla. Så, om det fortfarande är någon som kikar in här så kan ni istället kika in på: nelin.blogg.se istället!

Det är så behagligt med lediga dagar mitt ibland alla jobbdagar. För för en gångs skull så kan jag bete mig som en människa och faktiskt vara social, trevlig och få lite saker gjort. En minst sagt markant skillnad!

Idag så sysslar jag och min syster med projekt garderobsdörrar, både socialt och produktivt

Idag går jag in i vecka 13. Just nu sitter jag med syster och sambo i soffan och tittar på Minuten på ettan. Skoj och mysigt fast jag är trött och kissnödig…

Vi börjar ju ha passerat de där kritiska gränserna nu och fler och fler får veta, fast det är inte facebookofficiellt ännu. Jag resonerar så att det är några vänner till som ska få reda IRL innan jag outar bebisen på FB. Facebook och blogg är ju bekväma informationskanaler men kanske motsvarande en djungeltrumma och kanske inte det första man ska göra. Samtidigt så kan man ju inte berätta för alla helt själv, då skulle man ju inte vara klar förän bebisen är halvvägs ute…

Igår var jag alldeles överväldigad – jag var vaken och pigg HELA dagen, trots att jag jobbade. Jag kom alltså hem ifrån jobbet och gick inte och la mig direkt. Big deal. Så jag sa till sambon att det kanske är på väg att bli bättre med tröttheten… Eller inte.

Idag så har jag inte gjort mer än att byta om till myskläder samt burit kudde och täcke till soffan. Mer energi än så har jag inte idag, jag orkar inte ens gå och hämta ett glas vatten. Och så har jag huvudvärk.

Vi kan alltså konstatera att jag fortfarande förgås av trötthet och att det är skitkorkat att ta ut segern i förskott. Jomensåatt…

Det enda jag gör om dagarna är jobbar och sover. Influensan och graviditeten i kombination har gjort mig bedrövande trött. Jag orkar ingenting, inte ens blogga.

Men. Allting går framår i alla fall. Igår var vi på MVC för inskrivning och idag var jag och tog blodprov. Jag är i vecka 11 sen i söndags och tycker att tiden går tokigt fort…

Jag är fortfarande ynklig, jag som aldrig brukar vara sjuk är helt plötsligt utslagen i en hel vecka. Men, jag blir piggare och mindre hostig hela tiden. Jag hoppas på att vara frisk igen till på fredag så jag både kan jobb och fira jul utan att tuppa av.

För övrigt så har listan på personer som vet ökat drastiskt nu. Vi berättade ju för sambons närmaste familj, det urartade när nån berättade för nån och helt lötsligt visste hela släkten det. Skoj. Eller inte. Faktiskt blev jag förbannad. Inte bara för att det var för tidigt för att vi skulle vilja berätta det för så många men vi blev också bestulna på glädjen att få berätta det för de vi själv ville säga det till. Men, gjort är gjort.

Vi har även berättat för min familj nu, först min mamma och sen igår för mina systrar och min pappa. Tyvärr över telefon men vad gör man inte när man bor långt borta. De blev glada och förvånade allihopa men inte så överväldigade som jag hade trott.

Aja, nu är jag i vecka tio oavsett om jag räknar från mensen eller VUL. Om 6 dagar är det inskrivning på MVC

Hej vänner

Jag fick en kommentar om att det var dags för en uppdatering, och jag håller med. Har varit sjuk sen sist och är inte riktigt frisk än. Jag trodde först att jag bara var förkyld men efter att dagarna gått så är jag mer och mer inne på flunsan. Skoj. Nej.

Att vara sjuk har skuggat över graviditeten, jag har liksom sovit så mycket att jag inte riktigt har hunnit fundera över om jag har varit trött eller inte. Jag mår dock inte alls illa just nu, inte ens lite, och det är skönt!

Hejhopp

Igår somnade jag runt halv tolv. Imorse gick jag upp kvart över fyra. Idag har jag jobbat min första hela dag sen i somras.

Gissa vad jag ska göra nu…

Hej mina vänner i bloggosfären…

Nu är jag typ i vecka nio (byter söndag eller onsdag beroende på om man går på sista mens eller ultraljudet). Tiden segar sig fram ungefär som sirap. I hegen berättade vi för sambons familj, de blev glada och förvånade. Ikväll så kommer min mamma och hälsar på och blir då den första på min sida. Skoja att jag är nervös. Mina svärföräldrar har redan barnbarn men för mamma är det första gången. Hon är inte ens femtio (fyller nästa år) och kommer definitivt känna sig som en ung mormor, vilket för mig bara känns bra, men jag tror att det kommer bli en smärre chock för henne.

I övrigt så händer inte så mycket, jag är trött mest hela tiden, mår lite småilla till och från men det är verkligen inte så jobbigt som jag hade befarat. Jag är snart uppe i all julstress som kombineras med både skolstress och jobbstress, något jag hoppas ska få tiden att gå fort så att vi kan komma över tolvveckorströskeln snart. I mellandagarna är det dags för inskrivning, det ska också bli lajbans!

I min mage ligger en liten liten bebis, 1 cm stor som har ett hjärta som pickar fint. Och jag vet inte ord som är stora nog för kärleken.