Idag har jag tänkt efter, och framför allt kännt efter ordentligt. Det var inte särskilt svårt, och jag blev glad över vad jag fann. När jag gick hemifrån idag på morgonen kysste min sambo mig hejdå, och jag blev helt förbluffad över känslan som kom över mig. Jag kände mig nykär. Tänk att man kan känna så. För samma människa. Efter 9 år. Det är ju fantastiskt! Känslan har suttit kvar hela dagen, och jag fick en lika härlig kyss så fort jag kom innanför dörren igen. Livet är underbart!

Nu händer det grejer på jobbet. Trodde inte att något skulle hända så här snabbt. Nu är frågan bara hur det hela kommer sluta. Nästa vecka drar det igång och det kommer bli skitjobbigt. Jag hoppas bara att det är värt det när allt är över. *sucka*

Jag har halvtittat lite på let’s dance-reprisen nu. Såg inte igår och missade det mesta idag också. Och nu kom de till sista delen där röstningen redovisas. Och så säger de att de läser upp paren som gått vidare helt utan inbördes ordning.

Men om det är utan inbördes ordning… Varför läser de alltid upp Stefan och Malin först? Borde det inte vara mera slumpartad blandning?

Jag vet inte.. bara en reflektion…

Det höll på att hända något väldigt intressant på jobbet idag. Men det verkar vara uppskjutet på obestämd tid. Synd, jag hade gärna velat se vissa människors miner! Jag hade kunnat ge min högra hand för det! Lätt! Men jag får ge mig till tåls. Något kommer att hända och det kommer bli stort. Spännande som tusan!

Imorgon är sista dagen på min julledighet. Det har gått så fort. Jag kan inte fatta att det redan är slut. Men det är det. På torsdag börjar jag jobba igen, men det är studiedag, så det blir lite mjukstart liksom. Förmiddagen ska vi ägna åt planering och sådant i arbetslaget. Välbehövligt, men frågan är om vi alls kommer få något gjort… Eftermiddagen ska jag ägna åt att lära mig mer om utomhuspedagogik. I kylan. Det gäller fan att ha kläder på sig då! Vad jag förstår ska det vara svinkallt ett tag framöver.

Så hur ska jag spendera min sista lediga dag? Funderar på att plocka ner alla tomtar och adventsljusstakar. Vill få det gjort på något sätt. Och så ska jag prova på något nytt. Gå på gym. Men troligtvis blir det väl någon form av träning på förmiddagen också. Så… träna, plocka ner julen, träna. Det blir bra.

Ljuspunkten är ändå att jag kommer att vara ledig snart igen. Tänkte ta en torsdag och en fredag i samband med min födelsedag i slutet på månaden. Och vårterminen brukar ju ofta vara lättare att ta sig igenom än hösten. Kanske inte i år dock. Vi kommer att ha en enorm arbetsbelastning under våren. Hurra… Hur fan tänker politikerna? Fler barn och färre personal… sjukt…

Jag känner mig lite irriterad faktiskt. På vissa människor. Människor som liksom har gjort mig besviken. Jag vill helst inte ha med dem att göra. Jag blir bara mer irriterad då. Ändå utsätter jag mig för dem. Och tänker att jag egentligen inte vill. Det är som ett gift i själen och jag stör mig så på att jag låter mig påverkas så mycket. Sitter och planerar scenarion. Vad säger jag om hon frågar det? Vad gör jag om han säger så? Jag blir tokig! Vad ska jag grubbla över det för?

Psykets vägar äro outgrundliga.

Jag får försöka tänka på något annat helt enkelt. Jag har nämligen inte lust att skapa en konflikt runt något så vansinnigt löjligt. Jag väljer inte det här kriget. Jag har verkligen viktigare saker att ägna mig åt.

Ett nytt år är i antågande och det känns bara bra. Ofta brukar jag sörja det gamla året lite. Det har nog mest berott på rädsla och ovisshet. Förr brukade jag nästan känna ångest för att tiden gick och jag aldrig åstadkom någonting med mitt liv. Nu känns det bara bra. Jag har inte några höga förväntningar av livet. Jag har mitt jobb och min lägenhet. Jag är inte rik, men jag klarar mig. Jag har min sambo och vi har vår hund. Vad mer kan vi egentligen önska?

Jag ser fram emot år 2010. Det är ett år som jag hoppas ska medföra mer utveckling för mig. Jag ska kämpa vidare mot ett hälsosamt liv och jag hoppas att viktkurvan kommer att gå rätt håll. Jag hoppas att jag kan bli starkare både i kropp och psyke. Men jag hoppas också att nära och kära som har det svårare än jag, på vilket sätt det än må vara, finner inre frid och lycka. Jag hoppas att 2010 blir ett bra år i hälsan och framgångens tecken.

Varför måste helgen vara slut nu? jag vill inte! Jag vill verkligen inte. Imorgon är en jobbig dag. I alla fall är den jobbig nu. Får se sedan om den verkligen blir så jobbig som jag befarar.

Det ska omorganiseras på jobbet och vi ligger lite pyrt till med budgeten. Saker och ting kommer att hända och i egneskap av skyddsombud ska jag få informationen imorgon före alla andra. Det känns skitjobbigt. Det känns kanon att få veta, men om det är drastiska förändringar det handlar om och jag måste hålla tyst så kommer det att bli jobbigt. Alla kommer ju veta att jag vet…

Nå, ingen idé att grubbla över det nu. Jag vet ju inte än om det kommer att påverka mig, eller hur i så fall. Det finns ju annat att tänka på också. Svinsjuka, t.ex. Vi har tydligen fått det till vår avdelning nu. Vi får se om det blir bekräftat imorgon…

Jag ska också överleva omkring 3 timmar i simhallen imorgon eftermiddag… Buzy day, med andra ord…

Jag känner mig en smula förvirrad. Eftersom jag har semester igår och idag den här veckan, så känns det som jag är inne på min andra lördag nu. Jag får hela tiden påminna mig själv om att ”just det, det är ju fredag idag”. Och så var det hela dagen igår också (fast då var det ju torsdag).

Nu väntar jag på att tiden ska gå mest. Vill helst veta redan nu om bilen kommer att starta idag eller inte. Vill inte ha det som igår, att inte vet om vi kommer iväg eller inte. Men jag får vackert vänta tills sambon har sovit klart sin törnrosasömn…