Jag känner mig lite irriterad faktiskt. På vissa människor. Människor som liksom har gjort mig besviken. Jag vill helst inte ha med dem att göra. Jag blir bara mer irriterad då. Ändå utsätter jag mig för dem. Och tänker att jag egentligen inte vill. Det är som ett gift i själen och jag stör mig så på att jag låter mig påverkas så mycket. Sitter och planerar scenarion. Vad säger jag om hon frågar det? Vad gör jag om han säger så? Jag blir tokig! Vad ska jag grubbla över det för?

Psykets vägar äro outgrundliga.

Jag får försöka tänka på något annat helt enkelt. Jag har nämligen inte lust att skapa en konflikt runt något så vansinnigt löjligt. Jag väljer inte det här kriget. Jag har verkligen viktigare saker att ägna mig åt.