Det är alltid lite konstigt när man kommer hem efter en resa. Man har varit så uppslukad av platsen och aktiviteterna där att det känns som ett annat liv när man kommer hem igen. Som om det var något som hände för länge sedan.

Jag älskar fjällen och skidåkning. Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att återvända snart igen. Om det var bara upp till mig skulle vi ha en stuga där och stadigt åka minst en gång varje år.

Men nu ska jag vila mig. Bädda ner mig i soffan rejält och bara mysa! Jag unnar mig en slappardag. Jag har ju kört ganska hårt och kroppen behöver sin vila också. Träningsvärk har jag. Mest i högerbenet….

Dels var jag jättetrött, dels hade vädret blivit väldigt mycket sämre och det falnande dagsljuset gjorde det omöjligt att se vad som hände i backen. Allt var bara vitt. Det fanns ingaskuggor, inga nyanser. Jag hade ingen aning om det var vallar eller isfläckar i min väg. Det ströde mig jättemycket, eftersom jag inte kunde planera min åkning då. Och planera åkningen är det som är viktigast för mig. Uppe på det åkte vi ett par backar som var jättejobbiga. Jag fann mig själv vid en väldigt brant del av en backe och jag ville bara gråta. Jag orkade inte hantera det svåra längre. Men jag tog mig i kragen och tänkte att ett nervsammanbrott hjälper mig ju inte ner för branten precis. Så jag tänkte positiva tankar och tog mig ner. Väl nere fick jag vänta in en medlem i sällskapet som bokstavligt talat kört åt skogen. Hon låg under en gran och både pappa och brorsan fick hjälpa henne upp. Där stod jag. Helt stilla. I flera minuter. Med en puls över 130. Och den ökade. Panikångest på gång. Jag mådde inte bra alls.

I nästa åk, en grön backe, tappade jag nästan kontrollen över min kropp. Plötsligt åkte jag bara och kunde varken styra eller svänga. Hjärnan la av. Jag sa till pappa att jag skulle gå till värmestugan och vänta tills han och de andra var klara och det var dags att åka trollskogen, som vi bestämt skulle bli vårt sista åk. Jag köpte en loka och åt min nödproviant, en meal bar. Pappa kom efter en halvtimme och hämtade mig. Jag kände mig mycket bättre. Det var mörkare ute, men strålkastarna gjorde sikten på marken bättre. De sista två backarna gick bra och jag kände mig säker och lugn igen. Men det var läskigt när jag kände hur allt bara spårade ur sådär. Jag är glad att jag lyssnade på min kropp och bestämde mig för att ta en paus.

Att jag tog en extra meal bar var nog bra. Jag har kört på hårt de senaste dagarna och idag lyckades jag förbruka över 2300 kcal bara idag. Jag behövde nog den där extra energin. Och jag tror att adrenalinkicken i väggen på förmiddagen gjorde något med min mentala status. Jag var liksom i obalans efter det och när förutsättningarna i backen var så svåra så klarade jag inte av att hantera det. Det var ju skönt ändå att det gick över.

Jag är helt slut nu. Det ska bli skönt att komma hem. Just nu känns det lite som att jag kanske borde tagit semester på fredag också….

Låga moln i dalen, men solsken på toppen!

Det var vansinnigt brant! Förra året när jag åkte var det halv snöstorm och jättedålig sikt. Då kändes det inte så himla farligt. Idag var det klart och solsken och det var hemskt, för jag såg verkligen hur brant det var! Jag sa högt att det kan inte vara möjligt att jag åkte ner där förra året. Backen måste definitivt vara brantare än förra året!

Precis i början är det ruskigt brant!

Det är föresten rusktigt brant hela vägen ner...

 

Men ner skulle jag och det var ju ingen mening med att dra ut på det. Över kanten och ner bara. Hade som plan att liksom hasa på sidan ner, som förra gången, men det var dåligt glid och jag fick liksom klättra ner istället. Det kom en del personer åkandes som föll och kasade i princip hela backen ner. Det gjorde mig livrädd! Jag ville verkligen inte ramla! Hjärtat slog hårt och låren värkte av ansträngning. Sakta men säkert tog jag mig neråt. Lina kom lite fel i backen och blev liggande på mage med ansiktet mot toppen. Sakta började hon glida ner. Hon vinkade och sa ”hej då” till mig och sedan for hon ner. Jag var ensam kvar.

Den sista biten var värst. Jag var helt slut i benen, men det gick lättare att glida på sidan. Jag insåg att jag måste försöka svänga runt för att belasta det andra benet lite, men orkade inte trycka till riktigt. Fick göra ett försök till slut i alla fall. Det var smärtsamt. Det blev några svängar till, men benen skakade nästan okontrollerat. Adrenalinet fullkomligt sprutade runt i kroppen och jag darrade både av det och ansträngning.

Jag kände mig stolt och glad och jättetrött när jag äntligen var nere. Det tog 50 minuter ungefär och jag hade som högst en puls på 180. Det var tufft och nu känner jag mig färdig med väggen nu. Jag har inget behov av att åka ner där någon mer gång i livet. Det är mättat. Överstökat. Färdigt.

Välförtjänt vila och vatten i restaurangen på toppen

Vi vilade oss i värmestugan efteråt. Jag drack ett stort glas vatten och försökte bara lugna ner mig. Efteråt valde jag en grön backe. Den var nästan helt platt i jämförelse med väggens 45 graders lutning. Men trots den plana backen så var det knappt att benen bar. Det blev ett par åk till och sedan hem till stugan för att äta mat och vila lite. Om någon timme bär det ut i backen igen för lite kvällsåkning. Sedan är det nog färdigåkt för den här gången. Imorgon åker vi hem.

Det är sista dagen här imorgon. På torsdag morgon åker vi hemmåt igen. Jag har haft som mål att spendera 4 timmar i backarna både måndag och tisdag. Det har jag klarat. Imorgon tänkter jag att jag kanske ska skära ner till 3 timmar eller så. Det var knappt att jag orkade med dagens åkturer på grund av träningsvärken i benen. Vi får se hur det känns, men 1,5 timme förmiddag och 1,5 timme eftermiddag känns ju rimligt ändå. Det är kvällsåkning imorgon och vi planerar att ta en tur genom Trollskogen by night. Blir en fin avslutning på den här lilla trippen!

Men nu är det dags att sova!

Motljus på toppen

Det har varit en helt fantastisk dag i skidbacken! Det har varit näst intill vindstilla, inte så kallt, och solsken hela dagen! Helt underbart! Backarna var släta och fina på morgonen, men det gjorde inte åkningen lättare. Jag hade ju vant mig vid det valliga underlaget igår. Idag gick det så fort! Jag blev lite övermodig i början, men fick besinna mig när jag kom till den första branten. Det gick fint ändå och det blev många fina åk!

Vår stuga

Något bättre utsikt idag! Gick faktiskt att vistas på toppen utan problem!

Räfflor i backen! That's my cup of tea!

Vid 11 kunde man prova på att åka hundspann och jag, Lina och pappa hakade på det nöjet. Det var jättekul! Nästa gång vi åker hit vill jag gärna boka en längre tur, det finns flera olika att välja mellan.

Hundspann

Svägerskor på tur!

Lina och jag kommer i mål

Vi åkte hem och åt lunch och efter lite vila var det ut i backarna igen. Jag kände dock ganska omgående hur trött jag var. Lår- och vadmuskler skrek hela tiden och det var väldigt ansträngande. Jag ville åka en lätt backe och vi styrde kosan mot trollskogen, men kraften sinade helt och hållet på vägen dit. Fick äta mitt nödproviant (meal bar) innan jag kunde fortsätta för att helt enkelt ta mig hem. Men det var ändå några härliga åk som blev av även på eftermiddagen och jag önskar att jag hade orkat mer. Pappa och brorsan var också en smula kraftlösa efter två dagar med intensiv skidåkning.

Nu har jag duschat och planen är att åka ner till Sälen by och shoppa lite. =)

Det är häftigt när man plötsligt upptäcker sitt eget lärande och sina egna upptäckter. Idag har jag lärt mig massor om skidåkning, och inte minst om mig själv. Vi var redo att börja åka när liftarna öppnade. Jag hade sett fram emot nypistade, släta fina backar. Jag förstod dock ganska snart att det inte skulle bli så. Vind och snöfall hade skapat skapliga vallar i backarna och det var riktigt svåråkt. För några år sedan hade jag gått hem. Lös snö är svårhanterat och jag har svårt att se och planera hur jag ska åka. Dessutom har jag noll koll på tyngdpunkten och resultatet brukar bli att jag plötsligt ökar i hastighet och flyger iväg åt något håll som jag inte alls tänkte mig. Idag var backarna som de var och skulle jag ta mig ner var det bara att lära sig. Sink or swin typ. På ett ställe sjönk jag ner nästan till knäna i lössnö!

Det gick hur bra som helst. Slog väl inte hastighetsrekord precis, men fick massor av balansträning och benstyrka. Vi åkte 2,5 timme på förmiddagen, åkte hem och vilade och åt lunch, och sedan ut igen. Ännu en förändring i mig. Förr hade jag stannat inne på eftermiddagen eftersom backarna var så svåråkta och vädret kasst. Men idag gav jag mig ut. Jag gillade att det var svårt. Jag tog det lugnt och fint och hade inga problem alls. Det brände rejält i låren! På eftermiddagen blev det ytterligare 2,5 timmes åkning och jag brände totalt 1983 kcal. Jag kan inte klaga!

Sikten var kanske inte så bra alla gånger, men jag hade kul och kände mig i alla fall mentalt stark. Kroppen var väl kanske lite svag, men det ska ju bli bättre med det. Jag orkade ju ändå med hela dagen. Jag älskar fjällen!

Det har varit en jättebra dag! Jag är mör, trött och fullständigt nöjd! Om en stund blir det middag och sedan lär jag nog somna ovaggad ikväll!

Snart ska jag gå upp, klä på mig skidkläderna, äta frukost och sedan ge mig ut i backarna när liftarna öppnar kl. 9. Det ska blåsa idag också, så det gäller att ta på sig ordentligt. Men idag har vi ju i alla fall stugan att gå tillbaka till och värma oss i om det skulle behövas.

Det blir nog en del lättare backar idag, och imorgon kanske vi ger oss på en brant jäkel. Väggen är ju inte öppen tyvärr, så den kan vi inte åka i, men det finns en precis bredvid som vi kanske tar oss an imorgon när vinden ska vara mindre aktiv.

Gårdagen gick  ju bra med mat och aktivitet. Får se hur det går idag, jag ränkar ju ändå med att åka skidor i i alla fall fyra timmar totalt under dagen. Två förmiddag, två eftermiddag. Så får vi se hur det blir. Beror ju på hur hård vinden är och så.

Nä, upp nu och ställa pjäxorna i värmeskåpet en stund! =D

Jag har ätit min kvällsmat. Chili sin carne. Gott och jag blev proppmätt! Om en stund ska jag gå och lägga mig. Ser fram emot det. Sängen är bäddad och klar, så det är bara att krypa ner när det blir läggdags.

När jag var och simmade fanns en stor spegel i omklädningsrummet. Jag studerade mig själv och tänkte på min målbild. Jag har kommit en bit, men det är en del kvar också. Undan för undan ska jag komma närmare slutmålet. =)

Vi åkte kanske fyra gånger. För varje gång vi kom upp på toppen blåste det lite mer. Vi gick in i värmestugan och jag frös vansinnigt om tårna. Jag bestämde mig för att inte åka mer, eftersom det var så dåligt väder på toppen och backarna var fulla med vallar och isfläckar. Det var nog ett bra beslut. De andra valde att åka ett par åk till, men tyckte att det var lite i kallaste laget.

Vi fick nycklarna till stugan och packade in alla grejer där och fikade lite. Sedan åkte pappa och jag och badade i poolariet. Det var bara han och jag där. Hur skönt som helst! Vi simmade ca 40 minuter. Det fanns ett strömt parti och jag simmade mot strömmen på skoj och det var riktigt jobbigt. Det var skönt att sitta bland de masserande strålarna också. Helkroppsmassage för under hundralappen! Inte illa!

Jag har haft en aktiv och bra dag, trots bistert väder. Det har varit skönt att röra på sig och simma var riktigt skönt för kroppen! Men jag hoppas att det blir bättre väder imorgon! Det känns som om dagen har varit jättelång, eftersom vi hunnit med så mycket! Ser fram emot kvällsmat om den stund och sedan sova!

Om en stund ska vi dra vidare mot sälen. Har tagit på mig ungefär halva min utrustning. Resten tar jag på när jag kommer fram. Vi ska ju ändå sitta i bilen i ca 2 timmar innan det blir dags att åka skidor. Men oj, vad kul det ska bli! Längtar! Har ätit varm mat tillfrukost och får ta en shake när vi kommer fram till Hundfjället. Det blir lagom. En meal bar ska jag alltid ha i fickan ifall jag känner att jag behöver lite extra energi. Det är ca -20 grader ut och det faller små små snöflingor. Jag älskar den här världen!