Last night I was sitting on the sofa watching TV when I heard my wife’s’ sweet voice from the kitchen.

”What would you like for dinner my Love? Chicken, beef or lamb?”

I said, ”Thank you, I’ll have chicken.”

She replied ”You’re having soup, asshole. I was talking to the cat.”

Jag förstår mig ärligt talat inte på dom som låter sig luras av dessa pengabreven och av sol-och-vårarna, både på nätet och IRL. 
Hur tänker man, hur är man som kvinna – för det är tyvärr oftast kvinnor har jag förstått - om man skickar pengar till någon som bedyrar sin kärlek efter en kvarts chatt på internet? 
Någon man aldrig träffat? Någon som med största sannolikhet har fru och barn någonstans?

Har även hört om kvinnor som förlovat sig med män dom aldrig träffat!!! Say what!!
Hur tänker man då? Inte för att jag tror att man tänker alls…
 
Är man väldigt naiv och godtrogen?
Eller är man bara väldigt ensam? 
Oavsett vad det är, så är det hemskt tycker jag…

För 100 år sedan ungefär, när jag läste på universitet (säger inte vad jag läste, någon kanske känner sig träffad då), så hade jag en lärare som hade asmycket saliv i mungiporna.
Så mycket att det nästan rann (shit, magen vände sig precis…)
Så äckligt… …så äckligt att jag bokstavligen fick vända mig mot läraren. Han undrade förstås om hans lektioner var så ointressanta eftersom jag vände ryggen och inte tittade på honom??

De gångerna jag försökte titta på honom, så förde jag fingrarna mot mina mungipor, ni vet, för att han skulle reagera och kanske torka sig om munnen! Men icke..han uppfattade inte vinken och fortsatte med sitt dregglande..

Hur skulle jag förklara att jag höll på att dö av klök? 
På allvar alltså. Det var fullständigt omöjligt att titta på honom. 
Jag fick verkligen kämpa för att inte kräkas mitt i lektionen.

Hursom, på något konstigt sätt så gick det vägen, jag hoppade inte av kursen och lyckades tom klara tentan. 

Vad äcklar ni er på?

Nu mer än någonsin skulle jag behöva någon som kliade mig på ryggen.. vilken tur att jag inte längre är ihop med den här killen (men vänta lite, jag har ju ingen kille alls, han kanske kunde vara bättre än ingenting…NOT!)

Anyway, en sak är klar i alla fall; jag kommer inte ställa upp som försökskanin igen för några biobiljetter. 
Inte när jag hör att det finns folk som får 35-40-tusen!… inte för samma studie såklart – utgår jag från!!

Åh nej, förlåt mig, jag tar tillbaka det.. klart jag ställer upp för några biobiljetter… jag är bara lite irriterad över att det kliar så mycket. 

Om ca 1½ timme åker klisterremsorna av – YEEES!! 
Då ska jag ta en lååång dusch och sedan powerwalka med min barndomsvän Viktor!

Så länge var jag & Viktor hemma hos Björg – time flies när man har roligt! Och roligt, det hade vi
Åt och drack gott gjorde vi oxå!

..och till efterrätt hade Björg gjort egen glass med kolasås – såå gott!

Viktor & jag

…och här Björg & jag!

Nu är det rätt i säng som gäller. 
Imorgon är en ny dag.
Det kommer vara dagen då jag slutade äta.

… är uppenbarligen inte helt ”smärtfritt”… 
Inte för att jag har ont någonstans, men det kliar på  ryggen – rätt så mycket faktiskt.
48 timmar ska klisterremsorna sitta kvar. 
Imorgon, söndag, när klockan är 10.30, då har 48 timmar gått, och först då kan jag ta bort klisterremsorna.

Vad tror ni kliandet beror på?
Mig veterligen har jag inga allergier mot parfymämnen. 

Kan det vara för att jag är så tunn och mager? 
Jag tror faktiskt det. 
Det måste vara det. 
Det finns ingen annan logisk förklaring annars.

På måndag efter lunch vet vi. 
Until then: behave!