Igår kämpade jag med att få klart ett grattiskort till Adams pappa Johnny som nästa vecka fyller 60. Jag ville verkligen att kortet skulle vara sådär lagom vintage, så som jag tror att Johhny skulle vilja ha det. Att ge kortet ett ”slitet” utseende var ett svårt projekt eftersom jag föredrar att ha rena och raka linjer och en enkel, elegant design. Efter ett tag släppte jag loss och började slita på pappret och de små fröpåsarna som Adams mamma skickade. Att ha med dem kändes självklart eftersom deras fröfirma trots allt är Johnnys livsverk.
Jag är väldigt nöjd med kortet och stolt över att jag vågade gå utanför ramarna och göra något som jag inte trodde jag klarade av.
Vad tycker ni?
