Kapitel 1

Året var 1985 och jag var femton år. Jag bodde i liten by med ett hundratal invånare några mil norr om Kristianstad. Polarna och jag hängde vid badplatsen i hopp om att få syn på någon snygg tjej. Det hade flyttat in en familj med ett tvillingpar i vår ålder men vi hade inte sett dem. Tydligen var det två killar som båda var långhåriga och rockiga. På bryggan satt jag, Nels och Tott med fötterna i vattnet diskuterandes vad som skulle hända i helgen. – Vi drar ut med båten och fiskar så kan vi dela några bir, sa Tott. – Nej det kan vi inte göra det är ju Live Aid på lördag så jag ska vara hemma på kvällen iallafall, sa jag.

Nu hade man äntligen chansen att få se stora band live på tv och inte bara låtsas att man kände till dem när kompisarna ifrån stan pratade om vissa band. Vi bestämde att vi skulle ta helgen som den kom men att vi skulle ta en tur med båten på fredagskvällen. Det blev fredag och vi samlades vid båtbryggan för att ge oss av. Det var Nels familj som hade båten, som var en plastbåt med en femhästars motor. Tott satte sig längst fram och jag satte mig i mitten. Vi skulle åka en bit upp för att fiska och snacka, det brukade ta en tjugo minuter innan vi kom fram så det var bara på freestylen och just nu var det senaste tracks på kassettbandet.

Vi kom fram och började fiska med gott resultat. Det var alltid Tott som fick flest fiskar men alltid någon av oss andra som fick störst fiskar. När vi suttit där en stund långt ifrån civilisationen hördes plötsligt ett enormt ljud. Det lät som om en bil landat i sjön eller något annat stort. Vi satt gapades alldeles tysta innan vi bestämde oss för att ro runt krönet där ljudet beräknades komma ifrån. Ju närmare vi kom desto tydligare hörde vi röster iallafall två stycken som pratade med varandra och de verkade förbannade. – Vi går iland innan krönet, sa jag så Nels styrde båten mot land.

Vi drog upp båten för att sedan ta oss in mot männen som diskuterade. Vi kom upp till kullen där vi lade oss ner ungefär 25 meter ifrån männen framför oss. Den synen vi fick se gjorde oss riktigt skraja framför oss hade vi två män och sittandes bunden vid ett träd en man och en kvinna. Efter att ha lyssnat på diskussionen förstod vi att bilen som körts över stupet ner i sjön var parets och kvinnan var tydligen den ene arge mannens fru. – Hon har nog varit otrogen sa Nels.

Den ene arge gick fram och sparkade den bundne mannen i magen och skrek något i stil med att – Din stackare då är det din tur att stå ut med satkärringen. Männen gick mot den bil som stod där och sa att de var strax tillbaka. Vår första tanke var att gå ner och befria de fastsurrade men när vi bestämt oss för detta hörde vi en bil så vi beslöt oss för att detta har vi inte med att göra. Vi sprang ner till båten igen drog igång motorn för att bege oss hemåt. Vi var väldigt illa berörda av det som hänt men att vi inte kunde ha gjort något annorlunda i vår situation.

De var ju trots allt två arga vuxna män som såg ut som de tillbringat månader med att lyfta skrot. När jag hämtade tidningen på måndagsmorgonen fick jag en klump i magen. På första sidan stod följande: Två mördade vid Immeln på ett bestialiskt sätt. Jag skyndade mig in för att läsa inne i tidningen.

I artikeln stod följande: Under söndagen upptäckte man att två människor bragts om livet och de båda var mördade på ett bestialiskt sätt. Liken hade man funnit där vi varit i fredags. De mördade var i 25årsåldern och män. Män. Jag satte mig på mopeden för att köra till Tott. Jag kom dit och fick då väcka honom för att sedan visa honom tidningen. – Vilka blev mördade och vem gjorde det? sa Tott. – Vet inte men vafan vi kanske har sett något som vi ska berätta om, sa jag. – Hur ska vi göra då ringa polisen eller? sa Tott.

Vi ringde polisen för att berätta och de tog vår berättelse men vi hörde aldrig av dem igen. Åren har gått sedan dess och nu är jag 35 år med arbete som polis. Nyligen fick jag ett jobb som brottsutredare i Kristianstad. Knacken på min dörr väckte mig ur mina tankar. – Jag går nu, sa min assistent Anette. – Ok, sa jag. Konstigt att jag sitter och funderar på det som hände den sommaren. Jag bestämde mig för att gräva lite i arkiven kring detta brott som gäckade oss under vår barndom men inte idag jag måste hem nu.

Kapitel 2

Jag vaknade av själv vilket man börjat göra nu när man blivit äldre. Det är konstigt att man inte gjorde det när man var yngre då var man ju ändå uppe samma tid varje dag och gick till sängs i rimlig tid. Det är väl den biologiska klockan som bestämmer att det bara ska vara så. Gick till kylskåpet och tog hällde upp ett glas juice. Jag är en sådan där som aldrig blir vuxen dvs att jag aldrig dricker kaffe. Det är ju den ständiga ordföljden när man tackat nej och förklarat att man inte dricker kaffe.

Jag landade på jobbet vid niotiden och det fanns inget nytt att ta del utav. Tankarna från igår dök upp igen och jag beslöt mig för att söka i arkivet kring detta fallet. Jag loggade in och började leta efter året 1985. Jag fann vad jag sökte ganska snabbt men det stod att fallet avskrivits för att det inte fanns någon tilltänkt gärningsman. De som blivit dödade var så som jag kunde utläsa en Henrik Carlsson och en Tom Hagberg, det ringde inga klockor överhuvudtaget.

Jag läste vidare och fann att kvinnan varit Henriks flickvän och hon heter Nina Gran.