Många störs av ljud från grannen i flerfamiljshus. Det framgår av en DN-artikel i dag. Men där står inget om att störningarna ibland beror på undermålig ljudisolering.

Enklast är förstås att skylla på de boende för både fastighetsägare och ansvarig myndighet. Om byggnormerna inte är uppfyllda, måste myndigheten nämligen kolla om fastighetsägaren ska åläggas att förbättra ljuddämpningen. Läs mer om det i ett av mina tidigare inlägg. 
Där finns också en förklaring till vad som hörs på den här videon och bakgrunden till LJUDsnutten med hundra decibel.

Jomenvisst, DN-artikeln fokuserar på nattligt oljud och lyfter fram ett problem som nog är mycket större än dåliga mellanväggar. Men den erbjuder också en bekväm undanflykt för dem som ansvarar för byggnadens kvalitet.

Det här känner jag igen från trafiksäkerhetsområdet, där de flesta olyckor påstås vara ’orsakade’ av de inblandade trafikanterna. På det sättet slipper ansvariga myndigheter förklara varför de inte har anpassat vägtrafiksystemet till normala, nyktra människors förutsättningar. Även laglydiga och skötsamma trafikanter råkar ju illa ut.

Likadant är det för boende som dagtid inte kan undgå att höra vad grannen har för sig. Eller som väcks ur sin sömn efter nattskiftet av grannens samtal och normala ljud. De blir ibland ovän med grannen, därför att fastighetsägaren utgår från att mellanväggarna uppfyller byggnormens krav. Inte så vanligt kanske, men de som råkat ut för dålig byggteknik ska veta att de inte är ensamma om problemet.

Videodubletten nedan tog lång tid att publicera.
Och nu går det inte att radera den första.

Det förefaller som att man inte kan göra en enda redigering av texten när det finns länk till YouTube i inlägget. Då låser det sig. 
Kanske gäller det bara för den sidmall jag använder. Det finns ju andra Metrobloggar med YouTube.

En annan funktion jag har misslyckats med är att få länkning till min blogg från nätartiklarna i DN och SvD. Det funkar på Blogger och ökar trafiken direkt. 
Se slutet på mitt inlägg 6/7.

Jag kan inte lägga mer tid på detta just nu men tipsa mig gärna i en kommentar om hur jag ska göra. Eftersom jag har viss vana vid HTML vill jag veta om det på något sätt går att få fram källkoden för ett inlägg som låst sig och inte kan (om)publiceras.

Hej så länge Metrobloggen

Innan jag övergår helt till min Bloggerblogg (http://lennartstrandberg.blogspot.com/) för kommande inlägg – åtminstone de med YouTube – gör jag ett sista försök att direktpublicera en egen video från YouTube med samma text som i gårdagens Bloggerblogg.

Whiplashbesvär kan ha ungefär samma uppkomstmekanism som en annan typ av vävnadsskador, där skelett och ligament inte uppvisar några synliga defekter. Det slog mig i ett utredningsuppdrag för en tid sedan. Förklaringsmodellen kan prövas vetenskapligt, men ännu har inga forskningspengar beviljats.  

Lördagens artikel i DN med rubriken nackskadade får ofta fel diagnos handlar visserligen om rena kotfrakturer. Men när det gäller besvär som är relaterade till pisksnärtrörelser (whiplash) i halskotpelaren, är det inte så konstigt att man ibland tvistar om diagnosen. 
Om den nya förklaringsmodellen stämmer, är skadorna svåra att upptäcka. Vävnadsdefekterna finns kanske inte ens i nacken eller i de kroppsdelar man undersöker. 

För den här idén kan jag förmodligen tacka min grundutbildning i flygteknik och ytterligare några olycksutredningar åt skadade personer, som förvägras ersättning från sina försäkringsbolag.
Dessutom hade jag satt mig in i problemområdet som ledamot i betygsnämnden, när Volvoforskaren Lotta Jakobsson försvarade sin doktorsavhandling ”Whiplash Associated Disorders in Frontal and Rear-End Car Impacts”.
Men egentligen föddes nog den lite udda idén, därför att jag själv inte har fördjupat mig i whiplashforskningens vedertagna förklaringsmodeller. 

Jag vet att många lider av whiplashrelaterade besvär och skulle gärna tillbringa många fler timmar vid telefon eller tangentbord för att lära mig mer och ge stöd. Men jag tror att min tid nu gör bättre nytta i samråd med kolleger för att ge styrfart åt hypotesprövningarna och tillhörande forskningsprojekt.

Om enbart bakhjulen vattenplanar på en bil, girar den snabbt av sig själv. Här försöker jag förklara varför sladden uppkommer. Vägverkets trafiksäkerhetsledning prioriterar andra saker.

Låt mig utgå från vindflöjelanalogin och figuren från mitt förra inlägg. 

• Tänk dig att bilen vrider sig omkring sin tyngdpunkt (T i figuren som också finns här). 
• Samtidigt rör sig tyngdpunkten nästan rätlinjigt. 
• Kraften från vägbanan på framdäcken i sidled ger ett vridmoment, som förvärrar sladden. 
• Sidkraften på bakjulen vrider bilen åt andra hållet och stabiliserar rörelsen. 

Sidkrafterna på framhjulen får alltså bilen att gira och sidkrafterna på bakhjulen rätar upp den igen. 

På sommarväglag utvecklas såna sladdar mycket snabbt. Det sladdförvärrande girmoment från de greppande framhjulen är ju stort mot asfalten. Om samtidigt bakhjulen planar, försvinner det motverkande momentet helt – med en snabb gir som följd.

I landsvägsfart fortsätter tyngdpunkten sin nästan rätlinjiga rörelse. Bilen kommer att gå på tvären i ett skede av förloppet. Då gäller det att inget står i vägen. Bilar är inte dimensionerade för att klara de åkande vid sidokollisioner i landsvägsfart.

Dessvärre kontrolleras inte däckens mönsterdjup rutinmässigt vid olyckor, inte ens om man har skäl att misstänka vattenplaning. Efteråt meddelas ibland att olycksorsaken var vattenplaning. Kanske man också skyller på för hög fart. Men så länge alla däck är lagliga (mönsterdjup minst 1,6mm), får vi inte veta om framdäcken var mycket bättre än bakdäcken.

Jag har förgäves försökt få forskningsanslag till såna studier för att kunna sätta siffror på hur mycket olycksrisken på våt vägbana påverkas av att framdäcken har större mönsterdjup än bakdäcken. 
Det finns ju risker med framhjulsplaning också.

En förstudie som jag rapporterade vid en internationell konferens tydde ändå på att flertalet svåra vattenplaningsolyckor inträffar med bilar som har betydligt större mönsterdjup fram än bak. Jag har flera såna tragiska exempel, som jag kanske återkommer till senare.

Oavsett vad trafiksäkerhetsledningen på Vägverket predikar, så kan alla råka ut för det här – även om man har följt trafikreglerna till punkt och pricka. Kunskaperna om varför man får sladd tycks inte ha något större värde om man jämför med miljardsatsningen på fartkameror och tillhörande syndabocksjakt.

Fotnoter

Har bilen ett bra antisladdsystem kanske det klarar att stabilisera rörelsen. Men sladden får inte bli för bred. Då räcker inte bromskraften på ett framhjul till för att räta upp bilen.

Är bilen framhjulsdriven, så förvärras problemet med antispinn – om det är inkopplat i hög fart. 

Åk inte i en bil, som har bättre däck fram än bak. På vattensamlingar kan den bli som en bakvänd vindflöjel. Ingen ordinär förare kan parera en sådan sladd i landsvägsfart.

Stridsflygplanet JAS-Gripen är instabilt på samma sätt. Men det är avsiktligt och kontrolleras av snabba datorer.

Många sladdolyckor har gått till så här – utan att de inblandade har förstått vad som hände. Själv har jag demonstrerat fenomenet i flera TV-program och förklarat det i Nationalencyklopedin under uppslagsordet kursstabilitet.

Du kan också läsa mer på en av de äldsta sidorna i mitt webbarkiv. Bilden nedan kommer därifrån. Nästa inlägg (fredag 13/7) beskriver med ord hur det går till när en bil börjar sladda.

Översvämningar drabbar nu många människor även i Sverige. Men det tycks inte klimatbekämparna ha reflekterat över. De fortsätter att leverera moralistiska propåer om höjda koldioxidskatter och misstänkliggör forskare, som har en annan uppfattning. 

Andra betvivlar att människan kan bekämpa klimatförändringarna. Sådan skepsis har stöd av forskning, som visar att klimatet bestäms av faktorer i världsrymden – opåverkbara för mänskligheten. Då måste vi anpassa oss till klimatförändringarna, inte satsa allt på att försöka bekämpa dem. 

Sak och person

DNs vetenskapsredaktör, Karin Bojs, deltar i det koldioxidjagande drevet och polemiserar mot en ”mindre grupp solfysiker”, som hon förringar med epitetet ”klimatskeptiker”, trots att de inte ifrågasätter klimatförändringen. Däremot har de förklaringar som är mer komplexa än den geocentriska, där vissa människor är syndabockar, och som FNs klimatpanel ska begränsa sig till (”human-induced climate change”). 

Sannolikhet

Karin Bojs’ syn på begreppet sannolikhet här och i tidigare artiklar (alla finns inte på nätet) är värd en särskild kommentar. Hennes sätt att refererera till IPCC-rapportens ”över nittio procent” kanske är representativt för media, men det blir problematiskt i en naturvetenskaplig text och vilseleder troligen många DN-läsare. 

Vad tvingas många till 

Vad tvingas många till nu, speciellt i Östergötland. Kolla läsarbilder och reportage i Corren (Östgötacorrespondenten).

Att vada eller kunna köra genom och i djupa vattensamlingar har blivit livsnödvändigt för många människor. Inte bara på landsbygden. Även E4 hotas av översvämning. Många statliga vägar och kommunala avloppsledningar är underdimensionerade för de ökade flöden som en del Correläsare tror är en följd av den pågående klimatförändringen.

Ansvar 

Men många myndigheter och politiker motiverar sina utspel om avgifts- och skattehöjningar med att klimatförändringarna ska bekämpas. De tycks ha glömt bort att de själva är ansvariga för att anpassa den skattefinansierade infrastrukturen till mer extrema vädertyper.

Dessutom har Vägverkets trafiksäkerhetsledning framgångsrikt propagerat för att terränggående stora bilar ska straffas ut från fordonsparken. Se mitt inlägg på DN Debatt: Livsfarligt satsa på småbilar. Det har gjort det ännu svårare för många enskilda människor, som vill betala för de ökade driftskostnaderna, men som inte har ekonomiska marginaler för oförutsägbara politiska nycker. 

Verkan före orsak 

Storebrorsagerandet ter sig som ett ännu värre övergrepp, eftersom den nuvarande klimatpolitiken tycks ha förväxlat orsak och verkan. Temperaturvariationerna på jorden har nämligen legat före koldioxidkoncentrationen i atmosfären under hundratusentals år, enligt mätningar i borrkärnor från polarisarna. Det viftar koldioxidjägarna bort med snåriga cirkelresonemang. Se t.ex. DN 070527

Att orsak brukar komma före verkan tycks man utgå från vid den statliga Bilprovningen. Men för att data ska passa deras klimatkampanj sprider man ett felritat diagram, där tidsföljden är den omvända jämfört med originalet från FN:s klimatpanel, IPCC. 
Mer om det i kommande inlägg.

TV-dygnet med Live Earth gav härliga musikupplevelser med Metallica och andra nostalgitrippar för en gammal rockdiggare.

Men jag blev betryckt av kampanjens syfte, att ’undervisa’ folk i hela världen om att koldioxidjakten har högsta prioritet för att ”bekämpa” klimatförändringarna och ”rädda jorden”. Jag befarar att klimatbekämpning är både omöjlig och omoralisk. Det framgår nog av mina tidigare inlägg.

Att de flesta ändå tror på såna kampanjer beror väl på att informationen till media domineras helt av det som presenteras via regeringarnas FN-organ, IPCC. Men de vetenskapliga skygglappar som klimatpanelen har i sin instruktion innebär att ska ignorera fenomen i världsrymden. I webbdokumentet står det nämligen enbart om mänsklig klimatpåverkan (human-induced climate change).

Tänk om världens medborgare, företag och organisationer i stället enades om att anpassa tillvaron och infrastrukturen till ofrånkomliga klimatförändringar. Då skulle de regeringar och politiska krafter, som står bakom IPCC, förlora nästan allt klimatrelaterat inflytande,

Anpassning är inte lika ’sexigt’ som bekämpning och har inte alls samma effekt på energisektorn - den industrialiserade världens kanske starkaste bransch, finansiellt och politiskt..

Nåväl, luften gick ur mig när jag på TV såg publikens entusiasm för Al Gores predikningar och erinrade mig ett av hans slagord:
”you are either with me or you are with the polluters”.

Med tanke på herr Gores ambitioner (att bli president i USA) ger såna moralkakor obehagliga associationer till hur andra ledare har nått makten genom att trampa på syndabockar av olika slag.

För mitt eget välbefinnandes skull vill jag vila ett tag från renodlad klimatpolitik och hänvisar nedan till några sajter, som har mer att ge.

De webbadresserna har delvis nått mig genom kunniga bloggkommentatorer, som skriver sakligt utan att lägga dimridåer med irrelevanta personangrepp. De senaste dagarna har särskilt signaturen recon levererat länkar till intressanta vetenskapliga studier med slutsatser, som inte är politiskt opportuna.

NASA study: Solar trend can change climate
Science: A Variable Sun Paces Millennial Climate
The American Physical Society: … cool periods follow sunspot minima
Geoscience Canada: Celestial Climate Driver  

Prenumerera på nyhetsbrev från radioproducent i USA

Jag och de så kallade skeptikerna^a får våra fiskar varma i  kommentarerna till mitt förra inlägg^b. Där kopplade jag klimatpolitiken till Pablo Cuelhos analogi om majoritetens tolkningsföreträde.  

Personangreppen var väntade och i linje med klimatpopulismens massmediala drev. 
(Ursäkta ordvalet. Jag hittar inga lågmälda benämningar som är kortfattade och tillräckligt precisa.) 
Men de grundläggande sakfrågorna besvaras fortfarande inte av dem som insisterar att människan kan påverka klimatet och bekämpa förändringarna. Några exempel:

1. Hur kan orsak (koldioxid) komma efter verkan (temperatur)?
2. Varför sjönk temperaturen 1940-1970?
3. Varför satsas inte mer resurser på att hjälpa människor och samhällen som hotas av ofrånkomliga klimatförändringar?
4. Varför har vår generation rätt att definiera de senaste decenniernas klimat som det optimala för jorden och dess utveckling?
5. Vilka vinner respektive förlorar på ’bekämpningen’ av klimatförändringarna?
6. Hur kommer det sig att FNs klimatpanel (bildad två år efter Tjernobylkatastrofen) bara ska befatta sig med antropogena klimatändringar?
7. Vilka livshotande gifter kan kommande generationer utsättas för genom vår jakt på naturnödvändig koldioxid?

I kommentarerna uppskattar jag den höga intravetenskapliga nivån, även hos mina belackare. Kolla länkarna som finns bland kommentarerna till förra inlägget – hittills mest från signaturen recon.

Klimatforskning är dock så komplex att det krävs interdisciplinär och flervetenskaplig samverkan. Det uppnås givetvis inte om astronomer och solfysiker misstänkliggörs och utestängs från klimatforskningsresurserna.

Som flera har påpekat, saknar jag själv relevant kompetens för klimatforskning. Däremot har jag i min profession sett många exempel på hur intradisciplinär ’stuprörsforskning’ kan vilseleda politiker och beslutsfattare. På 1970-talet gjorde jag det själv, när jag några år efter flygingenjörsexamen ansågs vara en av statens främsta experter på tunga fordons dynamiska stabilitet – utan att ens ha körkort på tung lastbil.

Då hjälpte det inte med gedigen tävlingsförarerfarenhet i personbil och farkostteoretiskt kunnande. Gruppens forskningsresultat blev visserligen korrekta och internationellt uppmärksammade i akademiska fora. Men de var inte de mest relevanta för stabiliteten. 
Av finansiella skäl bortsåg vi nämligen från bromssystemets inverkan. Och jag lyssnade inte på varningarna från branschens fordonsproffs förrän jag hade fått full körkortsbehörighet – med åtföljande insikt om tryckluftsbromsarnas praktiska problem. 

Då hade det gått över ett decennium, och forskningsanslagen var förstås förbrukade. Ännu i dag ligger Sverige efter många andra länder när det gäller lagkrav och kontroll av bromsningsegenskaper för tunga lastfordon och bussar.

Så kan det gå även för klimatpolitiken, om forskningen utestänger astronomer, solfysiker och – framför allt - specialister på klimatanpassning.

^aSkeptiker kallas ofta de som ifrågasätter dagens klimatpolitik. Det är faktiskt ett epitet som vetenskapsmän vanligen känner sig hedrade av. Men i klimatdebatten uppfattar många det som skällsord. Det spelar mindre roll för de utskällda personerna, tror jag.

Värre är att vetenskapligt oerfarna personer tror att de (vi) som är skeptiska mot koldioxidjaktens mål och medel också tvivlar på att klimatet håller på att förändras. Så är det inte för mig i alla fall. Och jag hoppas att den sammanblandningen blir mindre vanlig med en öppen, saklig debatt – utan personangrepp och andra ovidkommande dimridåer. 

^b) Jag har ännu inte lyckats med att koppla (pinga) min metroblogg till nyhetssajterna, som jag refererar i den här bloggen, Bildrullen. Därför upptäcks inte Bildrullen av så många kommentatorer. 
Betydligt fler har hittat tvillingbloggen Tankarnas tank. Där kan jag också välja vilken mailadress, som kommentarerna skickas till. Det går inte här. Vill du kommentera Bildrullen och se resultatet direkt? Kolla då om samma text ligger i Tanktanken och skriv där! 

Den klimatpolitik som oftast omhuldas i media fick en liten känga av Dagens Nyheters kulturskribent i går enligt mitt förra inlägg. 

Även om det inte alls handlade om klimatpolitik, anade jag ännu vassare kritik på en annan sida i gårdagens DN. Där refererade skribenten till boken ”Veronika bestämmer sig för att dö” av Paulo Coelho. Ett avsnitt handlar om hur vi betraktar påståenden som avviker från den allmänna uppfattningen:

”Det spelar ingen roll vem som har rätt djupast sett, vad som räknas är vem som har rätt i andras ögon.” (citerat av Thomas Lerner i DN 070704).

Så tycks klimatdebatten föras i flertalet massmedia. På detta sätt avfärdar även DNs vetenskapsredaktion solfysikers och astronomers uppfattning om att klimatet styrs av fenomen i världsrymden. Det skulle slå undan fötterna på alla som tror sig om att kunna ’bekämpa’ klimatförändringarna.

Ett tydligt exempel är artikeln ”Inte solens fel att jorden blir varmare”  i DN 070527. Där (i avsnitt 6) erkänner DNs vetenskapsredaktör, Karin Bojs, att temperaturvariationerna i atmosfären alltid har kommit före koldioxidvariationerna. Ändå menar hon att orsakssambandet är det omvända.

 Det påminner mig om när jag var liten knatte och skulle klippa ned träden på vår tomt för att slippa blåsten. Sant? Jodå, när jag blivit äldre berättade min mamma att hon hade hittat hushållssaxen intill vår syrenbuske.

Lika komiskt är det kanske inte när DN- artikeln (i avsnitt 5) får ”en grupp solfysiker i Köpenhamn” att framstå i tvivelaktig dager – utan att nu nämna ett ord om deras forskning på fallet i temperatur under perioden 1940-1970 (blå kurva i diagrammet nedan).
Trots att människans fossila koldioxidutsläpp ökade även då, så sjönk alltså temperaturen i atmosfären.

Solaktivitet och temperatur på jorden 1865-1985.
Från Danmarks Meteorologiska Instituts webbsida ”Space Weather”)

De danska solfysikerna har påvisat att förändringar i temperaturen följer solaktivitetens variationer (röd kurva ovan). Det här ordade jag om för många år sedan på en webbsida som visar mitt nymornade tvivel mot motiven bakom koldioxidjakten 

Då skrev Karin Bojs i DN om de ’danska solfysikerna’ i betydligt mer respektfulla ordalag. Själv varnade jag på DN Debatt 1996 för Vägverkets märkliga propaganda mot stora bilar. Karin Bojs’ artikel hade då hjälpt mig att genomskåda den bakomliggande miljöpopulismen och myndighetens klimatambitioner, som började bli politiskt opportuna.

Nu har en dominerande del av massmedia tappat bort all sund skepsis. Liksom i Coelhos saga återkommer tron på majoritetsstyre inom vetenskapen gång på gång i klimatpolitiska artiklar. Jakten på mänskliga syndabockar och fokusering på klimatkonservering kväver tanken på klimatanpassning och gör klimatpolitiken u-landsfientlig.

Hos DN i dag finns lugnande ord för översvämningshotade regioner. Där förefaller det som om vi bara behöver se till så att inte ”människor fortsätter att släppa ut mera växthusgaser i samma takt som nu”. 
Få klimataktivister tycks vara intresserade av att hjälpa människor i utsatta områden mot snabba klimatkast, som härrör från opåverkbara sol- och rymdfenomen.