Ranelid känner inga gränser i sitt senaste uttalande: ”Jag är mer djärv än hela Svenska Akademien” . Karln verkar ha drabbats av ett storhetsvansinne som saknar alla proportioner. Hade han inte varit den excentriske författare han är så är frågan om han inte hamnat på mentalsjukhus för sin meglanomani.

Vad denna djärvhet består i är väl lite dunkelt, är det att vara med i Let´s Dance och Stjärnorna på slottet? Ranelid påstår han är där folket är. Vad jag vet så är folket inte med i Stjärnorna på slottet eller Let´s Dance. Han jämför sig med en Moberg och en Dagerman som var med folket och skrev om folket. Själv kör Ranelid runt i en Jaguar med RANELID på nummerskylten och bor i en 1700-talsvåning i centrala Stockholm och har ett sommarställe på Österlen. Tycker inte det låter som Moberg eller Dagerman eller en av folket. Snarare lever Ranelid som en liten överklassprätt så långt från vanliga människor man kan komma.

Björn Ranelid är en uppkomling som inte kan hantera sin berömelse utan låter den stiga honom över huvudet. Min mor brukade säga: ”Högmod går före fall”, något som Ranelid borde betänka. Hans högmod och egenkärlek känner inga gränser. Han har redan utnämnt sig själv till detta sekel och förra seklets störste svenske författare. Jag är ganska säker på att han i löndom går och förväntar sig att få Nobels litteraturpris som krona på sitt författarskap. Oturligt nog för Ranelid så är det just Svenska Akademien som utser litteraturpristagaren och han är ju lite på kant med denna institution.