Det känns som att denna blogg nu endast överlever med hjälp av respirator.

Jag menar, vad sjutton ska jag blogga om när ingenting händer i mitt liv? Det mest spännande som hänt mig den här veckan var när jag åt etiopisk mat med händerna med FS i måndags. Det var otroligt spännande. Förstår ni då vilken typ av liv jag har?

Nu sitter jag här med värkande armar. Men ytterligare ett steg närmare min resa. Både polio- och havrixsprutan är avklarad. Bara malaria och turistdiarré kvar då… Åh, va underbart det är att sitta och tänka på dessa spännande sjukdomar samtidigt som jag stirrar på min skärm som har en ny desktopbakgrund i sköldpaddans tecken

Vad har jag för jävla grannar egentligen? Nu är det någon som spelar den där Himlen runt hörnet jättehögt. Eeeh…

Nu sitter jag är och äter den där nya goda filmjölken med banan och lime. Man kan tycka att det låter något skumt men den är faktiskt prima.

Försöker känna efter om jag är bakis men det känns ganska ok faktiskt. Har mest träningevärk från gymmet igår.

Det var jävligt trevligt igår kväll. FS:s partner in crime hade joinat oss från Helsingborg. Och som vanligt när ett gäng med riktigt skarpa intellekt strålar samman så kom vi ju fram till en massa sanningar.

Men fan fan fan vad jag hade velat ha någon att hångla med. Men inte sjutton hittade jag någon som jag kunde tänka mig att byta saliv med ute igår. Trots att det kändes som halva jävla stan hängde på Stureplan i natt.

Måste påminna mig att inte gå ut löningshelgen. Det funkar faktiskt inte.

Varför känner jag mig deppig? Det är helg och om typ en månad ska jag till Costa Rica.

Jag tror att det är för att det börjar bli vår och jag skulle så gärna vilja vara kär i någon. Någon som är kär i mig också. Men när fan kommer det att inträffa?

Jippie! Jag tror jag klarade av jobb-puben utan att skämma ut mig igår. Jag drack inte alldeles på tok för mycket och jag gick hem innan kl 23.45. Och nu sitter jag på jobbet och mår hyfsat ok ändå.

Jag borde kanske inte gå på jobbpuben. Speciellt inte när jag känner ett extremt sug efter öl. Men jag har ju varit så duktig de senaste två månaderna. Kanske har jag lärt mig…?

Just typiskt. De billiga flybiljetterna var såklart slut. Så nu fick jag köpa en dyrare. Men jag orkar inte bry mig längre. Jaha, så jag får leva på vatten och bröd i en månad. Tur att vi får ost på jobbet om eftermiddagarna. Jag får hålla mig till det. Och torra knäckebröd.

Hm… Men tänk om jag kommer att tycka att det känns jätteensamt att resa själv. Och tänk om det bara är en massa crackrökande hippies på den där sköldpaddsstranden. Och tänk om det blir jättejobbigt för att jag inte kan nån spanska. Det känns inte som att Hola, una cerveza por favor kommer att räcka i sådär 16 dagar…

Äsch, det löser sig. Hoppas jag.

Nu har jag gjort det. Pengarna är på väg till sköldpaddskvinnan Tanja and there’s no turning back! Bara kvar att köpa flygbiljett.

Åh, så spännande det känns!