Kastade mig häromveckan över en ny bok skriven av Guillermo del Toro och Chuck Hogan, Släktet, eller the Strain som den heter på engelska.

Guillermo del Toro kanske är mer känd som regissören bakom bland annat Hellboy och Pan’s Labyrinth men här har han tillsammans med spänningsförfattaren Chuck Hogan skapat en modern vampyrhistoria med vampyrer som inte alls liknar de romantiska figurer med slängkappor vi vant oss vid.

Boken börjar med att ett plan landar på JFK-flygplatsen i New York. När planet borde svänga runt och släppa av passagerare har det istället helt stannat och all elektronik är avslagen. När planet till sist bordas visar det sig att alla utom fyra passagerare är döda, utan till synes ett spår på kropparna. Första misstanken är att ett virus eller någon typ av biologisk krigsföring drabbat dem men snart kan man ana att det är långt ifrån sanningen.

Inledningen av boken är lysande och jag ryser vid tanken på den filmatiserade versionen. Sedan urartar det hela likt en zombie-slakt men någonstans är det ändå underhållande och läskigt (fega jag vill helst ha sambon hemma när jag läser den) och jag kan tänka mig precis hur snygg men vidrig filmen kommer att bli. För självklart blir det väl en film av det hela, man kan nästan ana hur författarna haft det i åtanke hela tiden och jag är inte helt säker på att jag vill se den. Sambon kommer dock att älska den, det är jag övertygad om.

Jag glömde förresten skriva att det är den första boken i en trilogi och att jag skulle ha väntat med att läsa den för nu kommer jag ju otåligt att få vänta på fortsättningen, för jag gissar att den kommer vara lika spännande.

Jag fastnade för något år sedan för den lite sorgliga men ändå positiva Ps Jag älskar dig av författarinnan Cecilia Ahern. Boken har sedemera blivit filmad med Hilary Swank och Gerard Butler och jag har tyvärr inte sett den än men nu kom jag över den andra boken som blivit översatt till svenska.

Den heter Där regnbågen slutar och handlar om Rosie Dunne och hennes barndomsvän Alex. Rosie och Alex växer upp tillsammans och följer varandra genom livets alla vindlingar med missförstånd, barn, bröllop och skilsmässor.

En annorlunda touch är att allt som händer skildras via olika sorters korrespondans, brev, sms, chat osv. Lite udda men rätt kul.

Jag gillade Ps Jag älskar dig och jag tycker även om denna och placerar henne lätt i klass med Marian Keyes och Sophie Kinsella. Karaktärerna blir levande och allvar och humor blandas i en varm stämning. Gillar ni chic lit så kommer ni nog gilla Där regnbågen slutar.

Jag lovade ju att jag skulle skriva om boken jag just läst ut och tyckte var så bra. Den är lite annorlunda från de andra boktipsen jag brukar ha.

Boken är Last chance to see av Douglas Adams och Mark Carwardine.

Boken skrevs i samband med ett radioprogram från BBC och är alltså inte en fiktiv historia utan en sann reseskildring. Douglas Adams (författare av Liftarens guide till galaxen) och zoologen Mark Carwardine gör tillsammans flera resor för att observera några av jordens mest hotade djur.

Under resorna skildras inte bara djuren utan även de härliga (och mindre härliga) människor de stöter på och de kulturkrockar som uppstår. Bland annat besöker de Kongo för att studera de vita noshörningarna, de tittar på den väldiga komodovaranen och tar sig till Nya Zeeland för att kika på flygokunniga papegojor.

Adams skriver med allvar i pennan men ändå med glimtar av humor och han har ett underfundigt underhållande sätt att formulera sig som jag tycker riktigt bra om. Så vitt jag vet finns boken bara på engelska men avskräcks inte för det, språket är relativt enkelt och som en kollega sade, Adams ska man läsa på originalspråket för att fullt kunna ta till sig boken.

Jag trodde först att boken var ytterst sällsynt men hittade den senare på cdon för 89:-. Rekommenderar den varmt även om det är skrämmande att läsa om hur mycket vi förstör på jorden och med vilken hastighet vi utrotar de varelser som har lika stor rätt till den här planeten som vi.

Underbart är att av en slump ramla på en riktigt trevlig bokrea! Nu höll jag i mig själv en smula och köpte bara tre böcker faktiskt. Det blev Martina-koden av Martina Haag och två böcker till som jag just nu fick hjärnsläpp på vilka det var… Så köpte sambon också en trevlig bok som hette Jorden runt på 80 degar, fyndigt namn på en bakbok va

Åter dags för ett boktips, har varit alldeles för dålig på det ett tag.

Mrs Zjivago och hennes hemliga liv, Olivia Lichtenstein

Mrs Zjivago är runt 40 år och börjar fundera på om detta är allt som livet ska innehålla. Är Greg den enda mannen som hon kommer ha sex med (och knappt ens det) och är det verkligen så det ska vara?

När hon träffar Ivan blommar passionen upp. Vara trogen eller inte, det är frågan.

Boken i sig är helt ok men det jag fastnar för är att flera av kapitlen inleds med mer eller mindre frestande recept (finns avskräckande recept också….) vilket får mig att längta efter att läsa Como agua para chocolate som egentligen är mycket bättre. Men helt ok läsning för en varm sommardag eller en stund i badet.

Nu var det ett tag sedan det kom ett boktips så det är bäst att vi tar ett igen.

Läste för inte så länge sedan ut en bok som heter De tre miss Margarets.

Boken är skriven av Louise Schaffer och handlar om tre kvinnor som alla kallar för de tre miss Margarets. De tre damerna i olika åldrar är respekterade av invånarna i den lilla staden i Georgia. Förutom av den unga Lauren som vuxit upp med ett pyrande hat mot de tre kvinnorna.

Under bokens gång får vi följa dem både i nutid och som unga kvinnor. Ju längre fram i boken vi kommer desto mer anar man att kvinnorna varit inblandade i något hemskt, något de gjort sitt bästa för att dölja men som till sist kommer upp till ytan.

Jag gillar den här typen av böcker, där man får följa huvudpersonerna genom olika stadier i livet. Miljöskildringarna av ett Georgia med rasbråk och pajbakning fascinerar och intresserar och boken lästes snabbt ut på några kvällar. Rekommenderas.

Tydligen är jag en sådan (inte helt oväntat). Gjorde ett litet test och detta blev resultatet:

Hittade testet inne på Kalikås bokblogg och det finns också här.

Har väl var och varannan människa redan läst men jag hade faktiskt sparat på den tills nu. 

Flyga drake är skriven av den afghansk-amerikanska läkaren Khaled Hosseini och handlar om pojken och senare mannen Amir.

Amir växer till en början upp i ett relativt fridfullt Aghanistan. Hans bästa vän som också känner honom bäst är hazarpojken och sonen till faderns tjänare, Hassan. Hassan avgudar Amir och är blint lojal medan Amirs vänskap inte sträcker sig lika långt.

När talibanerna tar över makten tror vissa att allt kommer att bli till det bättre men det visar sig att de har fel. Amir och hans far flyr till Amerika där fadern har vissa problem med att acklimatisera sig.

Efter att ha bott flera år i Amerika får Amir ett brev från faderns gamla vän. Han ber honom att komma tillbaka till Afghanistan för att kunna rätta till svek som skett i det förflutna. 

Flyga drake är en av de bästa böcker jag läst på länge. Redan efter några få sidor hade Khaled Hosseini fångat mig medc sitt målande språk och levande skildringar av karaktärerna i boken. Att boken dessutom tar upp hårda brutala fakta gör den inte sämre utan bara mer engagerande. Det är svårt att inse hur människor än i vår tid kan behandla varandra så illa.

Jag har bara en sak att säga, läs boken!

För det vore ju inte dumt förstås, men det är också titeln på omskrivna Anna Gavaldas novellsamling.

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans är alltså en samling mer eller mindre korta noveller om människor i olika stadier i livet.

Gemensamt för dessa människor är att de på ett eller annat sätt söker närhet och ömhet från andra, något som inte alltid är helt enkelt.

Jag lånade denna bok av en väninna utan att veta att det var noveller. Det störde mig lite först eftersom jag gärna vill sätta mig in i karaktärerna och lära känna dem och när man nästan gjort det var det hela över. Men när man väl kommit över den känslan så var boken riktigt bra.

Anna Gavalda är duktig på att beskriva människors inre och då behövs inte alltid flera-100-sidors romaner. Perfekt läsning för kvällen om man vill avsluta dagen med en liten novell.

var helt annorlunda än vad jag tänkt mig men till det bättre tror jag.

Parfymen är skriven av Patrick Süskind och handlar om mannen Grenouille. Han föds mitt under fiskrensningen i Paris under 1700-talet. När hans mor inte vill ta hand om barnet hamnar han istället på barnhem där han skrämmer de andra barnen och gör dem obehagliga till mods, knappt utan att de förstår varför.

Det märkliga med Grenouille är att han helt saknar kroppslukt. Detta kompenseras dock av att han istället utrustats med ett fantastiskt luktsinne. Han kan urskilja minsta spår av en doft och kan till och med från en flaska parfym bedöma exakt vilka olika extrakt som ingår och i vilken mängd.

Den doften som fascinerar honom mest är dock doften av unga oskuldsfulla kvinnor, en doft som han skulle vilja kunna bevara. Frågan är bara hur…

Jag hade förväntat mig att boken mer skulle handla om hans fruktansvärda handlingar men det är inte detta som boken fokuserar på. Den handlar mer om Grenouille själv, om hans förmåga och om hans oförmåga att förstå empati och vanliga människors känslor.

Boken känns språkmässigt som en klassiker trots att det bara är nästan 20 år sedan den kom ut. Vad jag hört så är boken bättre än filmen med samma namn. Filmen handlar som så många andra filmer om sensationslystnad, och givetvis är mord alltid mer spännande än den förfinade stämningen i en bok. Men jag ska nog filmen ändå om inte annat för att Alan Rickman är med i den.