Vi människor behöver få saker. Vi behöver mat, tak över huvudet och sömn. Det är klart fint med mänsklig närhet också. Kanske även kläder på kroppen, förutsatt att man inte är naturist.

När vi har lyckats fylla de här grundbehoven, är vi nöjda då? Nej, vi vill ha högre i tak, fylla hemmet med saker. Vi vill inte bara bära tyg på kroppen, vi vill ha nya kläder och vissa av oss vill ha dyra kläder. I ett ständigt flöde. När vi har möjligheten att äta oss mätta- är vi nöjda då? Nej, vi vill sluta äta, äta mindre, äta annan mat.

Vår levnadsstandard är så hög att jag börjar undra hur många det är som tänker på att uppskatta att vi kan välja om vi vill ha kallt eller varm vatten ur kranen. När jag duschade idag njöt jag av varenda vattenstråle, jag njöt av att kunna välja mellan olika radiostationer, ja till och med att kunna borsta tänderna. Jag tycker att det är fantastiskt att kunna gå in i en affär och välja vad jag vill ha till middag, att jag är förmögen att köpa och tillaga mat. Att kunna känna smaker. Att det har ösregnat hela dagen och jag hade ett paraply. Och att jag vet att det kommer sluta regna för eller senare.

Jag vill inte låta som en ”pånyttfödd” galning, men jag hoppas att någon kanske läser det här och inser att varje sekund du inte vet att du lever är en sekund du aldrig får tillbaks. En sekund du inte kan skjuta upp till imorgon.