Det finns en fruktansvärd blogg. Jag menar det. Men jag kan inte sluta gå in där, det är nämligen så att varje gång jag läser något inlägg i denna blogg blir jag så oerhört frustrerad och vet hur jag inte vill bli. Jag vill inte leva i verklighetsflykt och jag tänker inte vara omgiven av människor som inte tänker. Som inte bryr sig om världen, inte kan tänka utanför väggarna i sitt bekväma sovrum.

Fördummande är ordet. Det är en skam att vi människor slösar bort våra liv med att inte tänka. Så mycket bra man hade kunnat åstadkomma om man orkade bry sig och engagera sig. Jag är inte mycket bättre själv, men jag tillhör å andra sidan inte bottenskrapet.  Okej okej, att inse hur mycket som är fel med världen och hur lite du kan stoppa tortyr idag är betryckande. Men det är ingen anledning att luta sig tillbaka och sluta ögonen för allt som inte är vackert.

Bloggande, jag var länge en motståndare tills den dag då jag av, till och med för mig själv, oförklarliga skäl började blogga själv. För att skriva av mig? Jag vet inte varför. Och jag vet inte varför jag läser så mycket bloggar. Det är så få som tillför någonting. Inte ens min egen. Jag önskar att jag vore bättre. Att vi alla vore bättre.