Som nyfödd är hon nära att bli lämnad i en snödriva.
Som sjuåring blir hon våldtagen av en alkoholist i en trappuppgång.
Som nioåring rymmer hon hemifrån och blir än en gång våldtagen av en långtradarchaufför som gett henne lift.
Som tolvåring börjar hon sälja sin kropp till fyllgubbarna i Björns trädgård på Söder i Stockholm.
Som trettonåring är hon fullfjädrad prostituerad i City och har en hallick som tar ifrån henne merparten av de pengar hon tjänar.
Som tonåring blir hon snart grovt kriminell och utnämns av pressen till Sveriges gangsterdrottning.
Hon kommer att tillbringa sexton år av sitt liv på olika institutioner, alltifrån flickhem, ungdomsvårdsskolor och psykiatriska kliniker till slutna avdelningar på såväl mentalsjukhus som kvinnofängelset Hinseberg.
Hon heter Birgitta Blondie Andersson och har levt ett liv som de flesta människor inte kan föreställa sig ens i sin vildaste och mörkaste fantasi.
Om detta liv i fattigdom, förnedring och fullständig utsatthet berättar hon osentimentalt och med kärv humor i Blondie.
Det här är på samma gång ett skakande tidsdokument, ett gripande kvinnoöde och en paradoxalt upplyftande skildring av närmast ofattbar mänsklig styrka.

Inne i boken står följande ord:  Detta är en sann historia, men ändå inte helt sanningsenlig. I verkligheten var allt mycket värre…..

Birgitta har gått igenom ett helvete och de flesta av oss skulle inte överlevt det som Birgitta överlevt. Men hon tog sig igenom det svåra, och lever idag ett bra liv. Jag beundrar dig, Birgitta! Du är en underbar kvinna och jag är så oerhört glad, och stolt, över att ha fått kontakt med dig. Om alla hade varit som du, då skulle världen se mycket annorlunda ut!

Köp Birgittas bok och läs den! Det är allt jag kan säga. Och läs gärna hennes blogg som ni hittar HÄR.

Detta är vad boken handlar om:

”Jag kanske har lite cancer”, säger Connys mamma i telefonen.

Men det är inte lite cancer. Plötsligt har den tagit över hela hennes kropp, gjort henne sjuk och trött och förfärligt mager. Ändå skickas hon gång på gång hem från akuten med starka mediciner.

Conny står maktlös och ser på hur hans mamma slutar äta och dricka och försvinner allt längre bort. En het sommar följer vi honom på resa genom Skåne, på väg mot det som bara inte får hända en son: Att mamma dör i cancer innan hon fyllt sextio år.

Med sig på vägen har han två vapendragare: Tom Waits och Jonatan Lejonhjärta. Hos dem finner han tröst när smärtan och ensamheten blir för stor för en trettioårig man som egentligen bara är en liten lort.

Detta är verkligen en bra bok som gick rakt in i mitt hjärta. En stark bok, skriven av en son som förlorar sin älskade mamma.

En kvinnas berättelse om depression och den långa vägen tillbaka till livet

Sally Brampton lever ett framgångsrikt liv i Londons mediavärld som chefredaktör för modemagasin som brittiska Elle och Red. Hon bor i ett vackert hus med en prunkande trädgård tillsammans med sin man och dottern Molly och hon har många vänner. Men steg för steg tappar hon intresset för allt det hon älskat och som skänkt hennes liv mening.

Att nudda vid botten är Sallys egen berättelse om hur hon lever med svår depression under fyra långa år – en tid präglad av förtvivlan och den förlamande känsla av ensamhet som många med svår depression upplever. Korta perioder av återhämtning följs av än svårare sjukdomsperioder, alkoholmissbruk och två självmordsförsök.

Sallys bok är förbehållslöst självutlämnade och hon har modet att i detalj beskriva det som många känner både skam och förnedring inför. Genom att låta andra dela upplevelserna, som i många fall beskrivs med befriande humor och självironi, bidrar boken till att slå hål på de myter och fördomar som omger sjukdomen.

Detta är en mycket bra bok som jag varmt rekommenderar.

När våldet exploderar reagerar den närmaste omgivningen ofta genom att slå fast att det som skett är obegripligt. Det är som om det är en tröst att tänka sig ondskan som en meteorit som plötsligt slår ner i vardagen, en oförutsedd naturkatastrof, något man inte kunnat göra något åt, något som inte kommer att upprepas. Men ondskan är inte någon meteorit. Ondskan är inte någon främling. Den finns mitt ibland oss, och ibland bär den det goda och vårdande och beskyddande samhällets symbolladdade ämbetsdräkter – läkarrocken, officersuniformen. På ett plan är kanske det mest skrämmande med det ”meningslösa våldet” inte att det saknar mening och är obegripligt, utan att det tvärtom så lätt låter sig uppfattas som ett meddelande vi helst vill slippa ta del av.

Journalisten Per Svensson har följt och analyserat några av de mest uppmärksammade rättsfallen. Han söker förklaringar till brottem och redovisar sina tankar och teorier om den samtida svenska ondskan.  Detta är några av fallen som tas upp i boken:

En 18-årig pojke från ett litet skånskt samhälle mördar två jämnåriga flickor. När han erkänner ritar han en serieteckning. Både mördare och offer ler….

En försommarnatt klär sig en ung svensk fänrik i uniform, öppnar verkanseld och skjuter ihjäl sju människor…..

En man som rastar sin hund hittar ett antal plastsäckar vid Karlbergsstrand i Stockholm. Säckarna visar sig innehålla ett styckat kvinnolik där huvudet saknas…

Läs denna boken, om ni kan hitta den. Hör annars av er så kan ni låna min.

]]> http://metrobloggen.se/boktokan/den_leende_mordaren/feed/ 1 http://metrobloggen.se/boktokan/den_lilla_fangen/ http://metrobloggen.se/boktokan/den_lilla_fangen/#comments Sun, 11 Oct 2009 15:39:00 +0000 Carina Persson http://metrobloggen.se/boktokan/?p=12 Läs mer →]]> Tänkte ge er några boktips denna regninga söndag. Sitter här och lyssnar på regnet som smattrar mot rutorna och på barnen som bråkar och skriker och slåss. Vilka underbara ljud…..not. Jo, regnet, men inte bråkandet.

Nåväl, den första boken jag hittade i min bokhylla heter Den lilla fången och är skriven av Jane Elliot ( som är en pseudonym)

På bokens baksida kan man läsa följande text:

Den lilla fången är den fasansfulla, men alltigenom sanna berättelsen om en flicka som blev kuvad, trakasserad och sexuellt utnyttjad av sin endast fjorton år äldre styvfar i sjutton års tid – tills hon fick modet att anmäla honom till polisen och vittna om övergreppen i en rättegång med fällande ugång.  En hjärtslitande men hoppingivande berättelse om en ung kvinna som med stort mod segrar över ondskan.

Och detta är ett litet utdrag ur boken:

”Jag fick sällskap tillbaka till rättssalen av en brottsofferassistent, en äldre dam, Fram tills dess hade de varit noga med att jag skulle slippa använda samma ingång som Richard, min styrfar. Dold bakom håret hade jag hittills kunnat undvika att se på  honom, minnas hans ansikte alltför tydligt. När jag kom tillbaka in genom dörren med huvudet sänkt såg jag ett par skor som spärrade vägen för mig. Jag tittade upp, rakt in i ett ansikte som gjorde mig sjuk av rädsla. Ta mig härifrån, väste jag sammanbitet medan jag kände hur hans ögon borrade sig in i mina och hans tankar letade sig in i huvudet på mig igen. Jag måste bort, jag måste bort!”

Detta är en sann historia, en fasansfull berättelse, men ändå väldigt hoppingivande och författarinnan skrev boken av en anledning: Att dela med sig av sina erfarenheter och inspirera andra som upplevt liknande saker till att våga göra samma sak som hon själv, nämligen anmäla förövaren och se till så att denne hamnar bakom lås och bom för lång tid framöver.

Jag rekommenderar denna bok varmt.

”Något är helt fel. Jag känner det direkt. Det är inte helt mörkt i rummet, gatlyktan lyser fortfarande och persiennerna släpper fortfarande in lika mycket ljus. Bilden av mitt rum blir liksom räfflad. Som ett dånande, rämnande blixtnedslag är insikten att en stor man står lutad över mig och väser något. Han trycker en kniv mot mitt struphuvud.”
    

Jenny Berggren ska just ta studenten när Ace of Base börjar ta fart. Wheel of Fortune, All that she wants, Happy Nation, The Sign – snart flyger hon kors och tvärs för att bli sjunga, fotograferad, svara på journalisters frågor, sjunga, bli fotograferad igen…

I Vinna hela världen berättar hon första gången själv om framgångens pris. Hennes självförtroende sviktar, hon kämpar för att få vara sig själv medan karusellen snurrar allt snabbare, och en natt bryter sig en tysk beundrarinna in i hennes sovrum och attackerar henne med kniv. Jenny vägrar bli ett offer. Men vem är hon nu? Var finns glädjen i musiken och livet?

Vinna hela världen är Jenny Berggrens första bok, en berättelse om tro, om självbild, om integritet och om att vara älskad precis som man är.

Jag rekommenderar denna bok varmt. En mycket bra bok som är svår att lägga ifrån sig.

På morgonen den 10 december 1996 förändrades Jill Bolte Taylors liv totalt. Den 37-åriga hjärnforskaren drabbades av en kraftig stroke då ett blodkärl brast i vänstra halvan av hjärnan. Inom loppet av några timmar försvann förmågan att tala, läsa, skriva, gå och hennes minne var i det närmaste helt utraderat.

Tiden som följde blev en berg- och dalbana mellan två verkligheter: den euforiska känslan från höger hjärnhalva som styr känslor och kreativitet, och de logiska rationella tankarna från vänstra halvan som talade om för Jill att hon var sjuk och fick henne att söka hjälp i tid.

Det tog åtta år för Jill Bolte Taylor att tillfriskna helt och hållet. Tack vare en otrolig envishet, sin kunskap om hur den mänskliga hjärnan fungerar och inte minst med stor hjälp av sin fantastiska mamma lyckades hon få tillbaka det liv hon en gång hade. Idag anser Jill att stroken var det bästa som kunde hända henne. Genom att tvingas använda sin högra hjärnhalva insåg hon att vi människor kan tillgodogöra oss de känslor av frid och välbehag som den vänstra halvan gör sitt bästa för att trycka ner.

Min stroke tar läsaren med på en fascinerande resa in i den mänskliga hjärnan. Det är både en värdefull hjälp för alla som drabbats av någon form av hjärnskada och ett känslosamt vittnesmål om att djup inre frid är möjligt att uppnå för alla människor, vid alla tillfällen. Boken har i flera veckor legat på topp 10 på New York Times bästsäljarlista för faktaböcker.

Detta är vad boken handlar om:

Den 2 augusti 2006 står Anders Sundin helt plötsligt ensam med sin sexårige son. Anders har förlorat sin livskamrat och stora kärlek Karin, deras son har förlorat sin mamma. På sju månader förändrades allt.

Kärlek i cancerns tid är Anders Sundins kärleksförklaring till Karin – hon som hade en sådan aptit på livet, som inspirerade människorna omkring sig, som hade en sådan passion för böcker – som dör endast 38 år gammal.

Detta är en berättelse som självklart och skoningslöst går rakt in i hjärtat på läsaren. Med kärleksfull värme berättar Anders om den lyckliga tid de fick tillsammans. När de träffas som unga, hur Anders får kämpa för att få Karin och hur så småningom en stark kärlek växer fram emellan dem. De börjar förverkliga sina gemensamma drömmar om framtiden, flyttar hem till Gävle, börjar bygga ett eget hus och Karin får ett drömjobb som butikschef på Akademibokhandeln. Och plötsligt rasar allt samman när Karin blir sjuk. Karins dödskamp och död, begravningen och tiden efter är stark och gripande i sin kontrast till den lyckliga tiden och Anders Sundin skildrar sin smärta utan omsvep.

Detta är inte i första hand en berättelse om cancer utan en ovanligt stark kärlekshistoria. Det är också ett vackert porträtt och ett alltför sorgligt farväl av en kraftfull och spännande kvinna, älskad och saknad.

Läs denna boken! Det är en sorglig historia, men samtidigt så himla fin. Jag rekommenderar den varmt!

Anita förlorade sin son, Mattias den 15/2 2002. Han blev bara 17 år gammal.

Anita skriver så vackert om sin son. Man får följa hennes, och hennes familj, sorg och saknad men också deras väg tillbaka till livet utan Mattias. En väldigt gripande och fin bok som jag verkligen rekommenderar er att köpa och läsa. Den som är intresserad av Anitas bok kan kontakta henne via hennes blogg eller skriva till mig så förmedlar jag kontakten med Anita.

På baksidan av boken skriver Anita så här:

När det händer som absolut inte får hända…När katastrofen är ett faktum.Den här boken är skriven av mig, Anita. Jag förlorade min son i februari 2002. Följ med mig och Mattias systrar genom fyra år av sorg och saknad. Läs om hur vi planerat begravning, hur vi bemöttes av folk i vår närhet. Läs om vårt hårda jobb att ”gå vidare”. Störst av allt är kärleken…

Anita, jag tänker på dig och dina döttrar och jag önskar att Mattias fortfarande hade varit kvar hos er…..

PS: I morgon kommer jag att tipsa om er om fler böcker som är skrivna av bloggvänner. Två personer som också har förlorat ett barn. Jag är för trött för att skriva mer ikväll.