Vi har alla olika anledningar, eller inte några alls till att vara desperata. Tyvärr verkar vissa vara riktigt envisa och vägrar ge sig när de inte får som de vill. Jag syftar inte på de som är desperata i att få jobb eller mat för dagen, utan jag menar exempelvis killar som inte ger sig när tjejer slutar visa sitt intresse.

Vill man inte dela med sig av precis allt i sitt liv och ge falska förhoppningar klassas man plötsligt som ”spänd”, ”uppblåst” eller ”arg” och blir eventuellt tillsagd att ändra betéende. När jag får sådana kommentarer av överdrivet kontrollerande människor känner jag bara en stark avsmak. Det går ju liksom inte att ge sitt förtroende till vem som helst eller tvinga fram känslor som inte finns där. Eller? Kan man lära sig att tycka om en person som är allmänt jobbig?

Nog med snack om desperata killar. Klockan nio ska jag titta på desperata hemmafruar på kanal 5 som är mycket intressantare.