Mycket händer under de timmarna som passerar, det känns som tiden står still några gånger och jag sliter mitt hår för att försöka klura ut vad fan vi ska göra. Jag har turen mde mig 
Underbara människor hemma i Sverige som inte viker från min sida. Jag har nog aldrig känt mig så uppbackad som då. Fast dom var flera hundra mil ifrån mig. Det kändes som att vinden blåste emot mig (oss) men där stod dom bakom och hjälpte till att trycka oss framåt sakta men säkert. I rumänien hade jag också många eldsjälar och utan dem hade vi nog aldrig kommit hem!<3
Vi bestämmer oss för att försöka ta oss över gränsen. Gör vi inte det får vi helt enkelt vända och åka tillbaka samma väg. Vi rullar ut på vägarna igen. Skyltningen i Rumänien är inte den bästa så vi kör fel en liten liten bit. Men det löser sig snabb och vi kör mot gränsen. Klockan har närmat sig sju och trafiken är inte alls så stor som den var då vi kom in i landet.
Tullen närmar sig och jag och min manliga kollega byter med avsikt plats. Man vet aldrig;) Kanske är det fördel att en tjej sitter där.
Vi rullar fram mot tullen och ca 5-6 personer ställer sig och vinkar. Jag ser upp mot himlen ”-Gud, måtte du hjälpa oss nu!” tar ett andetag och sätter på mig masken jag annars brukade använda i kassan eller driven på Mc Donalds.
Samtalet med tullvakten följer (fast på engelska):
V:- Hej, vad har du där bak?
Jag:- Hundar
V:- Hundar? Vart ska du?
Jag:- Sverige
V:- Jaså, har ni inte hundar i Sverige?
Jag:- *skratt* jodå, men vi älskar hundar!
V:-Jag förstår, har ni pass på er och hundarna.
Jag visar upp våra pass, håller sedan upp pärmen alla papper, pekar på alla mappar med hundarnas intyg samt pekar på tv-skärmen där han ser alla hundarna inne i transporten.
V:-Okej, ha en trevlig resa.!
Sen vinkar han förbi oss!
Jag trycker gasen i botten. VAD HÄNDE! Han var trevlig, ville knappt titta på oss och vi är IGENOM! Jag vevar upp rutan och gör ett glädje tjut! Nu börjar även Tonys telefon fungera. Han messar en av eldsjälarna hemma i Sverige att vi lyckligt nog är igenom!!!!!
Jag ser upp mot himlen som nu börjar bli mörk… vi kör in i Ungern och ett enorm åskoväder!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! :O Det regnar och blixtrarna yr om oss. Vad är det här? Ett skämt?
Ungern passerar med sitt hemska väder och vi kan inte direkt köra i något vidare tempo.
In i österrike, DIMMA! Nu får någon sluta skämta!!! Tjock tjock dimma som gör att vi tyvärr får hålla ner hastigheten. Vi kör nonstopp och sover om vartannat. Stannar med jämna mellanrum för att rasta och ”vattna” hundarna.
Vi stannar till och andas på en underbar rastplats. Där får hundarna springa av sig en stund och får lite gose tid med oss. <3
I tyskland känns det nästan som om vi kommit hem och vädret börjar bli bättre. Nästan sol. Vi rullar och jag somnar…… när jag vaknar är det SNÖSTORM!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det är spårigt och jag fattar först ingenting. När jag somnade var det vår, nu… snöstorm! Bilarna försvinner en efter en och snart är vi själva på vägen tillsammans med några få enstaka bilar. Vi byter och jag sätter mig vid ratten. Det känns som det är vi mot världen. Jag funderade flertalet gånger om vi skulle stanna vid en rastplats och vänta ut stormen. MEN med 4 mil kvar till båten tuffade jag på i 40 km/h. Och fram kom vi… då trodde jag istället att vi skulle blåsa bort.! Och båten! Ska vi åka båt i den här blåsten! Jag som är så båträdd! MEn vi rullar på och det gungar lite. Danmark och ännu mer blåst kommer…:( Strax därefter bron……………………. BRON! BLÅST! JAG VILL INTE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!