Idag tänker jag skriva om något som är väldigt vanligt men som få är beredda att visa eller ens erkänna för sig själva, som kan ta evigheter att ta sig igenom och som oftast orsakas i samband med någon man älskar; sorg.

Jag sörjer just nu, men jag kan inte sätta fingret på exakt vad. Och jag vet att jag sörjer för att jag vaknade 8.30 av att jag fick ett sms av min pojkvän härom dagen och som av någon anledning genast fick mig till tårar, och känner man mig så vet man att jag sällan gråter, och som min bästa vän Caroline sa en gång ” Anna, du gråter över den här killen. Det händer aldrig, så sluta tvivla på vad du känner, för det är helt klart mycket mer än du vågar erkänna.”

Jag grät två gånger igår från ingenstans, jag behöver bara tänka en enkel tanke för att det ska sätta igång, och det är fan inte roligt. Jag får en slags panik ångest varje gång jag tänker på mitt ex som har gjort att jag har gått ner i vikt ganska drastiskt de senaste månaderna eftersom det har tagit bort min aptit nästan helt, men det har sakta börjat byggas upp igen.

Det jag inte kan förstå är hur han kunde gå från att kyssa mina fötter och göra vad jag än bad om till att såra mig helt öppet gång på gång trots att jag aldrig gjort annat än att stötta honom. Varför gör man så? Är det ett behov av att hävda sig? Visa att han kan få någon annan? Det vet jag redan, men han känner också till min svartsjuka, och trots allt han har gjort både innan och efter vi gjorde slut så ertappar jag mig själv med att tänka på honom flera ggr om dagen och förlåta honom varje gång.

Gråten står mig upp i halsen nu, finns inget värre än att vara svag för mig, men nu är jag det, för jag är trots allt bara människa.

Han säger att han minns allting. Hur kan det då undgå honom allt jag gjort för honom? för det måste det göra för att han ska behandla mig som han gör, för det finns inte på världskartan att jag har förtjänat det. Det är bara så jävla sorgligt att det inte kunde sluta bra och normalt, varför var han tvungen att spotta mig i ansiktet och ta mig för givet? Är jag inte värd mer än så?

Fan för killar, dem kan verkligen knulla hela ens jävla liv.

I och med att mitt internet hemma dampar ur hela tiden så har jag inte kunnat skriva på länge (dålig ursäkt jag vet, men det är sant) så kommer bara i fortsättningen att skriva när jag kan eller för att bara skriva av mig.

Sitter just nu och laddar upp lite bilder på hemsidan som kommer att äga dem för alltid så jag kan väl passa på att lägga upp några här så får ni se lite mer av mig, för ni vet, till skillnad från andra så är jag inte ett dugg rädd för att visa vem jag är .

Så har jag äntligen fått in en bild på min  tatuering på datorn, visst är den snygg?

Ps: nöjd nu Prinsen?

Det finns små grejer som man verkligen stör sig på som folk gör helt utan att tänka, t.ex. så gick jag inne i en ICA butik idag och skulle gå förbi tidningsstället och andra hyllor, bredden där mellan kanske är en meter typ, och där står en man som har ockuperat 75% av gången med sin vagn och står och bläddrar i en tidning medan hans unge som sitter i vagnen skriker och jag får ta mig förbi kämpandes bredvid vagnen, och killen gör inte en enda ansats att hjälpa till, han står där och bläddrar i tidningen som han troligtvis ändå inte ska köpa. För det första står man ju för fan inte och bläddrar i en tidning i en mataffär! Ska man ha den så tar man den och köper den och sen läser den, men fan inte i affären, det är ju bara oförskämt.

Samma sak med folk som ska ta en metro eller stockholms city tidning, de tar en, sen står dem där som fån och läser, mitt framför tidingsstället så ingen annan kan ta, vad fan tänker ni med?!

Småsaker som sagt, men det är oftast sånt man blir mest irriterad på också. Nästa gång ska jag fan fråga ” är du helt efterbliven eller vill du bara göra mig sur?”

Fast troligtvis inte… är för feg för det. Later !

Det är ganska ovanligt med tjejer som lyssnar på rap och faktiskt gillar det, förutom min tjejkompis som skulle äta ett kilo hundbajs typ för att få stå mitt emot Jay -Z och jag som fanimej skulle göra samma sak för den här snubben. Jag såg honom i december i Sverige på fryshuset, han står ut pga sin snabba erövring av fans, hur han gräver fram saker man aldrig trodde om sina konkurrenter ( alltså de som dissar honom), han har haft beef med 50 cent som är bland de största och under den tiden blev hans fanclub bara större. Hans texter och melodier är unika och har definitivt satt sina spår i rap-historien, och han vågar lite mer än de andra. Han har jobbat med genier som Kanye West, Ne-Yo och Li’l Wayne. Kan inte säga en favorit låt men One blood, L.A.X files och Let us live är bland dem.

Mannen, myten, legenden : Jaycon Terrel Taylor, mer känd som The Game.

Nu har jag ju gjort min tatuering på höger revebn, den blev sjukt jävla snygg, dock finns det ingen bild ute än på den på varken FB eller här men det ska jag snart fixa!

Funderar dessutom på att bygga ut den, typ göra lite fler blommor ut över höften.. Hm.. Har dessutom diskuterat med Carro ifall vi ska göra en likadan tatuering för varandra så jag googlade lite på kinesiska symbolen för själsfrände och hittade den här, ganska fin faktiskt och det skulle jag lätt kunna tänka mig.. Ska snart springa iväg från cp-hemmet till Sakis jobb här på Karlaplan och möta fröken och visa henne bilden så får vi se vad hon tycker.

Jag säger som Jerry Springer: Ta hand om dig och varandra, later, peace. (Fast så cool är inte Jerry Springer).

Sådär ja, nu är denna halv-galna palestiniern tillbaka i farten igen! Förlåt att jag varit så jävla efterbliven på att blogga, men trodde det var betydligt färre som läste än det egentligen var när jag såg min statistik nu trots att jag inte skrivit på evigheter, sorry mates!

Sitter just nu i soffan hos min två år äldre syster ute i Enköping hemma hos henne och hennes sambo, och av någon anledning har jag valt att spendera helgen här. Ni kommer snart förstå varför jag börjar ångra mig.

Bredvid mig sitter två bondläppar, Rickard och Pumba ( det är fanimej bara bondläppar som kommer på såna idiot smeknamn) tribal- tatuerade och piercing i ögonbrynet, då är man cool här ute vett ni, och spelar fifa som de suger på och svullar chips. Katten Simba som är väldigt gullig annars springer runt och lägger äggmökar som får doften av surströmming att verka som en parfym i jämförelse. Inte nog med det, nej han måste lägga jordens kabel inne på toan i denna etta till lägenhet, och då säger syrran, medan jag springer runt maniskt och sprayar med doftsprayen, ” Ta bara bort det istället så slutar det lukta, det finns en skrapa där inne!” Är det min kattjävel eller?!
Närmaste ICA är över 1 km bort, varenda jävel jag känner ligger antingen och sover eller spyr i ett dike, syrran sitter och gulligullar i köket med sin kille och dessa två bönder ska troligtvis stanna här hela natten, och imorgon natt också…

Stockholm i mitt hjärta.. Kutt, kutt..

Varför ska känslor vara så jävla jobbiga? eller är det bara jag , ensam i världen, som känner så konstiga saker hela tiden? Jag kan inte välja, och jag vet inte vem jag känner för eller vad jag känner riktigt, allting går upp och ner från dag till dag och beroende på hur stunden är när jag träffar dem. Känslor kan vara så förvirrande, jag undrar också om man inte känner saker ibland som betyder en sak men som man tror är en annan. Och hur mycket känslor förtränger man på en skala? Tänk om du egentligen är dödskär i någon men har blivit så sårad förut att du undermedvetet förtränger det? Som beteendevetare vet jag att det faktiskt är möjligt, och det skrämmer mig lite.

Just nu vill jag bara hitta en kille som är rolig och som gör att allting får en mening igen, bli tokkär och ha det bra, är det så mycket begärt? Tydligen.

Har du känsla för ironi och sarkasm, brunögd och mellan 18-25 års åldern? MAILA FÖR FA-AN!

Dagarna går av bara farten, jag hänger fan inte med, kan någon slå en stekpanna i mitt huvud?

Har festat på Catellin med Lisa och hennes tjejer, efter det drog vi till KC (kommandocentralen) i Älvsjö, badade jacuzzi och hade det allmänt trevligt med barnsligt Sanning & konka i poolen medan vin halsades. Jag högg ved med en as trevlig/snygg kille , sen bar det av hemmåt, stannade på 7eleven där jag numera är stammis och ägarna hade riktigt roligt med att driva med mig eftersom jag var helt efter och efter mycket om och men fick jag min beställning och lunkade hem stinkandes klor.

Igår kväll drack jag vin, käkade choklad och snackade film med en kill kompis till kl.7 på morgonen innan vi däckade i min stekheta cell.

fy fan vad jag är tråkig och mainstream men jag är så seg i huvudet just nu att jag inte pallar med annat. Bajsa.

Ja, har haft så jävla mycket att göra. Eller nej, egentligen inte ett skit som jag måste, men jag har festat, sovit, ätit och varit med Lisa i princip 24/7 så inte mycket tid till att sitta här.

I skrivande stund är jag hemma hos Lisa som stressar i duschen nu och troligtvis kommer raka av sig hälsenorna eftersom vi kommer bli sena till festen vi ska på, och jag har inte ens börjat fixa mig, men det tar 10 min, så wtf.

Idag sa jag hej då till honom, eftersom våra intentions är så olika och eftersom jag känner starkare än vad han gör, och det sista jag vill är att få ett krossat hjärta igen, men inget drama, vi möttes upp, jag fick mina grejer, lite kallprat, en puss på kinden och sen hej då. Fan, fan, fan vad ont det gjorde, min puls gick i 110 och jag glömde att jag hade tänkt säga till honom, fattar inte hur jag bara kan få tunghäfta sådär, jag är alltid den som vågar säga vad jag tycker och känner men nej, inte med honom, hatar att någon har sån makt över en. (mumlar surt för mig själv..) Ångrar redan mitt beslut, men sånt är livet, you lose some, you gain some. But all i seem to do is lose, but it doesn’t really bother me.

Skit ner er, puss hej.