Varför ska känslor vara så jävla jobbiga? eller är det bara jag , ensam i världen, som känner så konstiga saker hela tiden? Jag kan inte välja, och jag vet inte vem jag känner för eller vad jag känner riktigt, allting går upp och ner från dag till dag och beroende på hur stunden är när jag träffar dem. Känslor kan vara så förvirrande, jag undrar också om man inte känner saker ibland som betyder en sak men som man tror är en annan. Och hur mycket känslor förtränger man på en skala? Tänk om du egentligen är dödskär i någon men har blivit så sårad förut att du undermedvetet förtränger det? Som beteendevetare vet jag att det faktiskt är möjligt, och det skrämmer mig lite.

Just nu vill jag bara hitta en kille som är rolig och som gör att allting får en mening igen, bli tokkär och ha det bra, är det så mycket begärt? Tydligen.

Har du känsla för ironi och sarkasm, brunögd och mellan 18-25 års åldern? MAILA FÖR FA-AN!