Ja, jag skulle berätta om vår restaurang..den låg vid Mariatorget..och var nog början på mitt stora vikt-problem idag..
”han” var en as duktig kock och lagade den bästaste maten och efterrätterna..men som sagt han va en stor skit(mammas pojkvänn, mina småsyskons pappa)
Vi flyttade till ett hus beläget ute i Haninge, nära sågen..
Jag fick börja i haga-skolan i början av 6:an tror jag det var!! jag var iallafall 11år..mamma följde med mig den allra första dagen, men fick inte följa med in!!
Känndes jätte jobbigt..(jag förstår idag att jag var ”mobbad” hemma)iom att jag inte hade nån trygghet hemma..jo när ”han” inte var hemma..
Jag var inte den ”mobbade” typen om man ser tillbaka..(då menar jag..hade inga glasögon, var heller inte ”överviktig, alldså inget utöver det ”vanliga)
Men det fanns vissa i klassen som var riktiga översittare och mobbare..och jag var antagligen så osäker och naiv så där fick jag för det…
Minns speciellt två utav killarna..djävla typer alldså..hatar sånna typer..
Peter och nån mer(minns inte vad han heter)..kom alltid med komentarer om hur man såg ut..och dummade sig helt enkelt..
Jag var en utav de första av tjejerna i klassen som hade fått min mens och ”början på bröst”..
och tillochmed tjejerna va emot mig och ”de andra” utsatta..
var på en varför man inte ville ducha med dom andra..pinnsmala tjejerna.. och jaaa jag hade börjat gå upp i vikt..tror att jag ökade nästan 20kilo på ett år(jag vägde 65kg i slutet av 6:an..och var ca 158cm lång..)
men i 8:an ökade jag extremt i vikt..dvs ca 20kg på ett år..
Mannen som mamma hade valt att leva med..(kanske inte alltid ett val hon var stolt över) och dessutom mina syskons pappa..jaaa vad säger man?? Jag vet juh att han slog min mamma vid ett flertal tillfällen men det var mycket psykisk misshandel som nog var det värsta..
när jag blev ”större” började han med att få mig och min mamma ”emot” varandra
konstigt..men när han inte bråkade med mamma bråkade han med mig..och dessutom var han mycket manupulativ.
jag tror att jag rör ihop allt i en ända röra..det kan bli lite svårt för er att läsa..ber så hemskt mycket om ursäkt…men det är första bloggen jag skriver..
ni får försöka ändå..
jag kommer med mera historier..
jag lovar..
Kram Anna