Äsch, tid för att blogga, vem har det egentligen?

Jag vet att jag är kass, men det får ni nog nästan räkna med att jag kommer vara ett tag framöver. Istället för att klottra här får jag använda den tiden till att kladda ihop lite inlämningsuppgifter och sånt. Pluggandet känns helt okej. Inga överansträngingar ännu. Och människorna jag läser ihop med verkar helt okej de också. Jag ska nog överleva de här tre åren utan större bekymmer.

Idag jobbade jag 4 timmar på det stället jag brukar dra mig för att jobba på. Tänkte att fyra timmar skulle väl inte vara något problem, även om många i personalen på detta ställe inte är några klara favoriter. Jag har inte jobbat på detta ställe sedan januari, brukar tacka nej till förfrågningar därifrån. Därmed känner jag inte heller de boende så himla bra, och är inte helt hemma på rutinerna för stället eftersom det är väldigt annorlunda mot där jag jobbar i vanliga fall.

Kommer dit, och det visar sig att ordinariepersonalen ska ha personalmöte, och det är jag och två av deras ”ordinarievikarier” som ska jobba. Plus en personal från en annan avdelning, som inte heller känner de boende. Den här avdelningen är uppdelad på två våningar och man jobbar två på varje våning. Det logiska för mig i den här situationen vore väl om de ”vana” vikarierna delade upp sig på varsin våning för att allt skulle gå smidigare, men nej, de är kompisar så de ska jobba ihop på en våning och lämnar oss ovana på en egen våning.

Man kan ju få krupp för mindre. Visserligen gick det ju bra för oss ändå, men de ordinarie personalen kunde ju ha upplyst om både ett och annat innan de knallade iväg på sitt möte.

Jag tycker allt sämre om att jobba på det där stället varje gång jag kommer dit! Det var sista gången jag tackade ja till att jobba där kan jag ju säga. Suck.