Det blir verkligen inte mycket bloggande nu för tiden. Har helt tappat inspirationen. Det blir ändå inget roligt nerkladdat och då känns det som att det kan vara. Att tjata om vad jag gör i skolan och hur det går med det känns inte som att någon bryr sig om att läsa om ändå, och just nu är det i princip bara det mitt liv handlar om. Plugga, köra bil, hämta barn, laga mat, försöka spendera några stunder med familjen, plugga, plugga och plugga.

Idag har jag visserligen börjat praktiken, men jag vet inte om det är så himla mycket mer spännande att läsa om. Irriterad på den är jag också. Den här första ssk-praktiken handlar om grundläggande omvårdnad, och att vi ska lära oss tillämpa det vi lärt oss i vårdvetenskapen om förhållningssätt, etik och så vidare.

Rent uttalat ska vi utföra undersköterskeuppgifterna vi redan kan, och samtidigt reflektera över hur och varför vi gör som vi gör. Det känns faktiskt rätt meningslöst. Jag tycker det är en självklarhet att man respekterar patienterna och ser till deras bästa, det är ingenting jag känner att jag behöver lägga 5 veckor av min tid på. Jag vill lära mig vara sjuksköterska NU. Undersköterska är jag redan. Faktiskt.

Vi får inte ens ta ett blodsocker, ta venprov eller ge subcutana injektioner. Tydligen måste man vara i termin fyra på ssk-programmet för att göra så enkla saker som man fick göra när man läste till undersköterska. Jag vill spy på den person som satt ihop vår utbildning.

Puss.