Annons:
 

Sjukvården, ännu en gång…

Simon har öroninflammation. Det gick från ingenting alls i måndags kväll till att han låg i soffan och grät hela tisdagen för att han hade ont, det rann som fan ut örat och han hade 39,5 graders feber trots att han fått alvedon. Ringde vårdcentralen i tisdags morse, som skulle ringa upp ett par timmar senare. När de äntligen ringde hade de självfallet inga tider kvar, utan hänvisade oss till 1177 efter 16 för att försöka få tag på en jourtid på akuten. Ringde klockan fyra och fick en tid på akuten kvart över sex. Halv åtta fick vi komma in till läkaren, som på två minuter konstaterade att det hade gått hål på trummhinnan och att han behövde käka penicillin tre gånger om dagen i fem dagar.

Ett satans väntande för att konstatera någonting jag hade kunnat berätta för dem över telefon klockan åtta på morgonen.Men vad vet jag? Jag är ju bara mamma, och dessutom ung. Därmed antagligen dum i huvudet också. Bah.

Förra gången Simon hade öroninflammation var vi på akuten en lördag. Vi fick träffa en sjuksköterska, och då fick vi enbart höra att vi var tvugna att vänta ett par dagar för att se om det blev bättre, utan att någon ens tittade i hans stackars öra. På måndagen när vi gick till vårdcentralen fick han penicillin på en gång, och läkaren sa att det såg riktigt illa ut. Vad hade det tagit för en läkare på akuten att kika in i örat och konstatera att han faktiskt hade öroninflammation? Typ tre minuter.

Jag är inte typen som tror att penicillin hjälper mot allt, och vill helst inte trycka i barnen en massa mediciner i onödan. Men jag känner mina barn, och när jag åker till sjukhuset förväntar jag mig att bli tagen på allvar. Det är inte direkt så att man åker till akuten för nöjes skull. Kunde ungen vänta ett par dagar hade jag inte åkt. Cykelverkstad var ordet. Fuck it!

När jag blir färdig sjuksköterska ska jag ALLTID ta patienterna på allvar, om jag så måste skalla en jävla doktor för patientens bästa. Så det så. Det är fan skrämmande att höra mer och med om hur illa alla blir behandlade när de har kontakt med vården…

Puss.

2 Kommentarer

2 Responses to Sjukvården, ännu en gång…

Vill bara önska dig o din familj God Jul o Gott Nytt 2010, kram nea o barnen

Skrivet av Nea 2009-12-23 vid 09:07 Svara

Håller fullständigt med dig! Det är vidriga förhållanden man får anpassa sig till som patient inom vården. Jag är undcersköterska & funderar oxå på att plugga vidare, men frågan är om man orkar se alla orättvisor som bara ökar med tiden inom vården. Hoppas sonen mår bättre nu!
Ha det bra!

Skrivet av Mariana 2009-12-02 vid 08:52 Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Annonser: