På första stoppet kliver en familj på och köper en familjebiljett till Tollarp, 52 kr. Eftersom det sällan är någon som reser till Tollarp var han tvungen att slå upp koden i vår lilla handbok. Dessutom tog det extra tid eftersom man måste slå in var man ska byta, och det räckte inte med Malmözonen denna gång.

När vi lämnar hållplatsen är vi tre minuter försenade. Alltså tog det 3 minuter. Färska siffror från SIKA säger att vår tid är värd 51kr/h. Det var cirka 25 personer i bussen. 3 minuter är en tjugondels timme.

(51/20)*25=63.75 kr.

Biljettpris – Kostnad för passagerare att vänta 3 minuter = 52-63.75. Svaret blir negativt.

Min samhällsekonomisla beräkning visar att det inte är samhällsekonomiskt lönsamt att ha kontanthantering på bussen.

Men då väger den inte in vissa mjuka parametrar som tillexempel att det var bekvämt för familjen att köpa biljett på bussen, eller att det var obekvämt för 25 personer att vänta i 3 minuter.

Vad tycker ni om servicen på bussen kontra väntetiden det tar när vissa skall fylla på sitt pendlarkort mellan Lund och Malmö?

I Malmö är det sällan så få personer på bussen, möjligen en vardagsnatt. Jag kanske har fel men enligt mig är bra kollektivtrafik en trafik som många använder.

Förra veckan fick Linje 3 som jag åkte med i Malmö stopp på grund av dörrkrångel och alla fick kliva av. Det var sjukt irriterande och det kom säkert in n del klagomål till Skånetrafiken. I Linköping hade samma sak kunnat hända, utan att någon hade märkt det. Ingen är på bussen, ingen påverkas negativt.

SL påstår att de aldrig haft nöjdare kunder än idag. Det är säkert sant men den allmänna uppfattningen jag personligen fått när jag frågat runt i Stockholm är negativ. Men vem jag än frågar i Stockholm så har alla, jag menar verkligen alla, en åsikt. Jag skulle gissa att om man frågar runt i Linköping skulle många inte ha någon åsikt, därför att nästan ingen reser kollektivt.

Av den anledningen är det märkligt att det finns kontrakt inom kollektivtrafiken där antalet klagomål bedöms och kan ge bonus eller vite för det företag som kör bussarna.

Sett ur den synvinkeln har ju Linköping den bästa kollektivtrafiken, men inga passagerare.

Alla inom branschen vet att passagerare förväntar sig perfektionism. Är tåget fem minuter försenat är passagerare missnöjda. Bromsar man hårt är passagerare missnöjda. Är bussen full och man inte kan få plats med fler passagerare är passagerare som får stå kvar missnöjda för att de inte får åka med och passagerae som får åka med är missnöjda för att det är trångt. Om man redan vet det så vet man väl också att ju fler passagerare som använder kollektivtrafiken desto fler klagomål kommer man att få. Det går ju inte att vara perfekt. I alla fall inte i alla aspekter samtidigt.

Därför tycker jag att man inte kan mäta kollektivtrafikens kvalité i antalet klagomål.

Jag har tagit examen och jobbar nu en termin på universitetet. Därför hinner jag tyvärr inte köra buss.

Eftersom detta är tänkt som en bussblogg känner jag att det inte finns inspiration nog att skriva när jag inte kör mer än max en gång i månaden.

Kanske kommer jag att skrive igen framöver om jag arbetar direkt med/mot bussbranschen.

Bild. En bajamaja i värre skick än våra, men inte alltid övedrivet långt ifrån. (Bildkälla)

På LTH är problemet ett annat. Eftersom jag nu har börjat jobba där jag förr var student så känns det alltid som att jag gör något dumt när jag besöker personaltoaletten. Förhoppningsvis går den känslan över snart.

Sen märker jag också att teorin skiljer sig väldigt mycket från verkligheten.  Befintliga problem tas dock upp och beskrivs korrekt men det är stor skillnad mellan skolans rum och att stå mitt i det i praktiken.

Som arbetstagare får man inte överskatta det man lärt sig på universitetet, men som arbetsgivare får man inte underskatta den heller.

Bussen bromsas av tryckluftsbromsar som gör att det går att bromsa en buss lika plötsligt som en liten personbil, kanske till och med snabbare.

Att köra en buss med stående passagerare som skall ha det bekvämt är ungefär som att köra med ett äpple stående på instrumentbrädan utan att det skall trilla ner. Det är lätt så länge inget oväntat händer. Däremot när det händer något oförberett, tillexempel en cyklist som kör mot rött, en bil som har bråttom ut från parkeringen, bilar som plötsligt byter fil utan att blinka.

Du som är ute i trafiken ofta vet att det händer oväntade saker nästan ideligen. Att då ändå kunna köra mjukt är den svåra konsten.

Jag blir bättre och bättre men det händer fortfarande saker som är så oväntade att jag måste bromsa så plötsligt att det rycker i bussen. Jag tror inte att det går att bli fullärd, men jag jobbar på det.

Vägverket förvaltar Sveriges vägar och det är fritt fram att köra bil där. Det har vi alla betalat skatt för. Ävende som åker tåg.

Systemet är orättvist och dessutom orättvist mot det transportslag som är det mest hållbara. Det pratas mycket bland politiker om att man vill styra om trafik till järnväg men nu tvingas alla som åker tåg att betala både för att få tillgång till rälsen via biljettpriset samt för vägarna via skatten.

Det är principiellt fel att man skall få betala för att använda spåret när alla andra vägar både för cykel och bil inte kostar något (utom skatt) att åka på.

Varför är det så?

Bild. Lund Central med framsidan mot bilvägen Bildkälla

Bild. Stockholm Central med bilvägen på framsidan Bildkälla

När man tänker efter en gång till blir förstår man att det är för att bilvägarna går ända fram till byggnaderna, undantaget centralstationerna, och järnvägen bara går förbi. Dessutom bidrar järnvägen till buller som man vill skydda sig ifrån. Men det gör i och för sig bilvägarna också. För centralstationernas del tror jag att det beror på att när järnvägen byggdes innebar den nya och moderna möjligheter och då ville man ha en pampig entré till järnvägen.

Även om man kan förstå varför järnvägen ligger där den den ligger tycker jag ändå att det känns fel att ha det mest hållbara transportslaget på baksidan.

Passagerare förväntar sig perfektion och minsta avvikelse i tidtabell, hastighet, gupp eller bemötande ger kritik.

Skånetrafiken tar emot klagomål och skickar vidare till Arriva oavsett vad det gäller. Även om klagomålet är irrellevant och bussföraren i mina ögon betett sig prickfritt blir det ju så när Skånetrafiken använder mottot att kunden alltid har rätt. Ett exempel kan vara att det ringer en arg bilförare för att bussförare tränger sig före vid hållplatsen trots att det är bilisterna som har skyldighet att sakta. Vi får då ett klagomål trots att den som kört bilen inte känner till reglerna. Det finns även andra exmpel.

Arrivas trafikledning har för mycket att göra att det inte finns tid att ge beröm.

Vad var det då som händeidag? Jo det klev idag på en väldigt skakig dam i 50-årsåldern på bussen. Hennes man släppte på henne och hon skulle åka med några hållplatser. Det var uppenbart att hon var blind och hade blivit det ganska nyligen. Jag såg att hennes man åkte efter i bilen och ett par hållplatser senare klev hon mycket nervös och skakig av bussen. Dom använde antagligen bussen för lära henne att klara sig själv igen. Det förtroendet kändes underbart och det är mycket sällan det känns så bra att köra buss.

Det var dock en annan liknande känsla tidigare idag. Det var en ung tjej som hade tappat sin mobil på bussen innan. Jag ringde upp förarna på linjen som hade hittat mobilen så att hon kunde få tillbaka den.

Två mycket goda känslor på en och samma dag. Nu får jag nog vänta länge på nästa. Men bättre bussjul än så här går knappast att få.

Aftonbladet:

18 December

19 December

20 December

Men av det syntes som sagt inte ett spår igår natt. För min del var det hur lugnt som helst, men jag kanske får sura miner från kollegor om jag säger att det var så. Det var en kollega som i sin privata bil fick nyårsraketer mot sig och en annan kollega som blev rånad när hon körde buss under tumltet.