Wanted

• Regi: Timur Bekmambetov
• Manus: Michael Brandt & Derek Haas
• Skådespelare: James McAvoy, Angelina Jolie, Morgan Freeman m.fl.
• Speltid: 1 h 55 min

”Wes Gibson är en vek, hypokondrisk 25-årig revisor vars liv är händelsefattigt och trist. Men när hans far mördas, upptäcker han att han bär på krafter han aldrig ens drömt om. Han rekryteras till Broderskapet, ett hemligt samfund med lönnmördare och utvecklar sina övermänskliga superkrafter. Med hjälp av skickliga lärare förvandlas Wes Gibson till en mördarmaskin som utplånar den ena skurken efter den andra.” Lovefilm

Wanted är full av häftiga effekter, som tyvärr är bitvis skrattretande, främst på grund av dess överdrivenhet. Hela produktionen verkar överhuvudtaget ta sig själv på för stort allvar. Skådespelarinsatserna är överlag mediokra och manuset är direkt dåligt. Många delar av berättelsen saknar förklaringar och andra delar saknar verklighetsförankring. Filmen har inget budskap och verkar inte ha något som helst att förmedla. Det enda med filmen som verkligen är bra är musiken. Filmen innehar dock viss originalitet, främst visuellt och regimässigt, som ändå gör filmen sevärd.

Patrik 1,5

• Regi: Ella Lemhagen

• Manus: Ella Lemhagen
• Skådespelare: Gustaf Skarsgård, Torkel Petersson, Tom Ljungman m.fl.
• Speltid: 1 h 42 min

”Göran och Sven har blivit godkända för adoption. Problemet är att det saknas givarländer som accepterar homosexuella föräldrar. En dag öppnar sig en möjlighet att få adoptera ett svenskt föräldralöst barn, ”Patrik 1,5″, men när Patrik anländer visar han sig vara någon annan än det trott. Ett kommatecken har hamnat fel i byråkratin och in kliver en femtonårig homofob med kriminellt förflutet.” Lovefilm

Patrik 1,5 är en frisk fläkt och är mycket bra för att vara svensk film. En anledning kan vara att Hollywood-influenserna är många, dock både på gott och ont. Filmen är till viss del överdriven, men innebär många skratt och även en del förtvivlan. Gustaf Skarsgård och Tom Ljungman briljerar i sina roller och jag väntar på dagen man får se Gustaf Skarsgård följa sin fars, och till viss del sin brors, fotsteg över Atlanten till en glimrande karriär där. Filmen tar upp djupa och engagerande frågor som även är aktuella. Tyvärr blir den lite för platonisk ibland, jag önskar att filmen kunde varit lite mer djupgående och förklarande. Det utgör dock bara små skönhetsfel på en annars fantastisk film.

Jumper

• Regi: Doug Liman
• Manus: David S. Goyer, Jim Uhls, Simon Kinberg
• Skådespelare: Hayden Christensen, Rachel Bilson, Samuel L. Jackson, Jamie Bell, Diane Lane m.fl.
• Speltid: 1 h 25 min

”David Rice är en ung man utan gränser – en ”jumper” – född med den märkliga förmågan att kunna teleportera sig själv vart som helst på jorden inom ett ögonblick. När David upptäcker att det finns fler som honom själv kastas han plötsligt in mitt i ett forntida krig. Han jagas av en blodtörsig skara fanatiker, fast beslutna att utrota alla jumpers. Nu måste David använda sin mycket speciella gåva smart för att ha en chans att överleva.” Lovefilm

Jumper är en visuellt spektakulär film med ett rätt intressant tema, men som inte lyckas leva upp till förväntningarna. Filmen är alldeles för kort och ytlig, samt innehåller ett slut som inte bara öppnar, utan förpliktigar, för en uppföljare. Handlingen är i grunden spännande, men känns samtidigt för mycket som ett hopplock från en mängd andra berättelser. Det är helt enkelt för många influenser för att den riktigt ska kunna stå på egna ben. Skådespelarinsatserna är dessutom inte de bästa, med Jamie Bell undantagen som övertygar i sin roll. Filmen var underhållande under tiden jag tittade på den, men den lämnade mig med en slags tomhetskänsla och jag kan inte låta bli att störa mig på att filmskaparna inte lyckades göra mer av det.

The Guardian

• Regi: Andrew Davies
• Manus: Ron L. Brinkerhoff
• Skådespelare: Kevin Costner, Ashton Kutcher, Melissa Sagemiller, Clancy Brown m.fl.
• Speltid: 2 h 11 min

”Kevin Costner och Ashton Kutcher har huvudrollerna i The Guardian – ett mäktigt actiondrama om den amerikanska kustbevakningens dödsföraktande ytbärgare. Tyngd av sorg efter en tragisk misslyckad räddningsaktion, får den legendariske livräddaren Ben Randall (Costner) ett uppdrag han inte vill ha – att träna upp ytbärgaraspiranter. Snart drabbar han samman med den stöddige simmarstjärnan Jake Fisher (Kutcher), som drivs av en mörk hemlighet och är mer intresserad av att slå Bens livräddningsrekord än att själv rädda liv. Men Ben ser samtidigt att Jake har vad som krävs för att bli den allra bäste. The Guardian är fylld av spektakulära räddningsscener från Berings havs livsfarliga vatten, och är en lika realistisk som gripande berättelse om havets verkliga hjältar.” Lovefilm

The Guardian är en visuellt snygg och trovärdig film med många klassiska inslag för sin genre. Historien ligger ofta och naggar på gränsen till kliché, men genom en välstyrd regi och generellt duktiga skådespelarinsatser klarar filmen sig bra och man fastnar faktiskt. Ashton Kutcher visar att han är mycket mer än bara en komedian’t och Kevin Costner är som alltid bra i sin roll. Med en del moraliska inslag spetsas filmen till mer än bara en visuellt snygg och spännande film.

Michael Clayton

• Regi: Tony Gilroy
• Manus: Tony Gilroy
• Skådespelare: George Clooney, Tom Wilkinson, Tilda Swinton, Sydnet Pollack m.fl.
• Speltid: 1 h 55 min

”Michael Clayton är en ”fixare”. Han är nyskild, har skulder och börjar ogilla sitt arbete att rensa upp advokatbyrån Kenner, Back & Ledeens allra smutsigaste uppdrag. När han ställs inför sitt livs utmaning gör han något han aldrig gjort förut… istället för att mörka det som hänt börjar han att gräva i det.” Lovefilm

Michael Clayton tar upp fler moraliska dilemman än bara det uppenbara och är en okonventionell film på så sätt att historien inte är tillrättalagd, utan du måste använda din egen fantasi och tankeförmåga för att fylla i luckorna. Du måste se och höra mellan scenerna och replikerna, så att säga. Tillsammans med att det finns lite ”tomt material” som inte tillför filmen något direkt ger filmen tyvärr ett aningen splittrat intryck. Filmskaparen, Tony Gilroy, låter dig även själv döma karaktärerna och deras handlingar. Huvudkaraktären, hjälten, i filmen är inte heller en hjälte per definition, utan är full av skönhetsfel och defekter. Filmen är inte berättad i en rak kronologisk ordning och regissören använder sig av upprepningar för att förstärka effekten av vissa scener eller dialoger. Fotot är genomgående bra och filmskaparen använder sig gärna av närbilder, samt en mörkare tonskala. Allt detta känns uppfriskande och har en fängslande effekt som den stämnings- och kraftfulla musiken av James Newton Howard förstärker. Överlag är skådespelarinsatserna bra och speciellt Tom Wilkinson briljerar i sin roll.

Nedräkning till Thailandsresa

Phuket Orchid Resort & Spa, Karon Beach (www.ving.se) 

Goal II – Living the dream

• Regi: Jaume Collet-Serra
• Manus: Mike Jefferies, Adrian Butchart
• Skådespelare: Kuno Becker, Alessandro Nivola, Rutger Hauer, Stephen Dillane, Anna Friel m.fl.
• Speltid: 1 h 50 min

I det här fartfyllda sportdramat for tsätter historien om fotbollsspelaren Santiago Munez (Kuno Becker). Newcastle Uniteds favoritspelare når superstjärnstatus – och får alla fotbollsspelares dröm uppfylld – när han börjar spela för Real Madrid i UEFA Champions League tillsammans med David Beckham, Zinedine Zidane, Raul, Guti och Iker Casillas. Medan Santiago solar sig i stjärnglansen och pengarna, upptäcker han framgångens mörka baksida – som hotar att förstöra allt han arbetat för och alla han älskar. GOAL II: LIVING THE DREAM är en riktig adrenalinkick, full av fantastisk fotbollsaction från riktiga matcher med riktiga fotbollslegender. Lovefilm

Goal II – Living the dream fortsätter på den inslagna vägen av Goal och berättar historien om Santiago Munez och hans väg från fattig mexikansk invandrare i USA till hyllad fotbollsspelare i Newcastle och nu i Real Madrid. Det riktigt intressanta är inte vad som händer på fotbollsplanen utan vad som händer vid sidan om. Störst fokus i filmen ligger därför på Santiagos privatliv, som är stormigt och plågas av det nya kändisskapet, och pengarna som kommer därtill, samt det förflutna. Fotbollsscenerna är snyggt gjorda där Santiago klippts in i verkliga matcher. Spelarna i Real Madrid medverkar även i faktiska scener där Santiago inte klippts in, exempelvis i omklädningsrummet, vilket gör att det känns ännu mer äkta. Tyvärr känns handlingen ologisk och hackig emellanåt och avslutningen av filmen är alldeles för abrupt och många frågor lämnas därför obesvarade. Dock avslutas filmen med orden ”To be continued”, så förhoppningsvis kan dessa frågor besvaras i kommande film.

Pans labyrint

• Regi: Guillermo del Toro

• Manus: Guillermo del Toro

• Skådespelare: Maribel Verdú, Sergi López, Doug Jones, Ivana Baquero, Álex Angulo m.fl.

• Speltid: 1 h 52 min

1944 i det fascistiska Spanien, där Francos soldater försöker utplåna de sista i motståndrörelsen. Carmen är gravid och har gift om sig med den hänsynslöse officeren Vidal, och tillsammans med sin unga dotter Ofelia förflyttas hon till arméns basläger i bergen. Den fantasifulla Ofelia söker fristad i en uråldrig labyrint i närheten och möter Pan – en faun som påstår att hon är underjordens förlorade prinsessa som måste genomgå hårda prov för att åter kunna ta plats på tronen. Lovefilm

Pans labyrint är en intelligent film som har flera sidohistorier och vars handling och slut kan tolkas på flera sätt. Fotot är otroligt vackert och skapar en mytisk känsla kring historien. Skådespelet är trovärdigt och rikt på inlevelse. Att det inte är några, för mig, kända skådespelare med i filmen gör att det känns ännu mer på riktigt, det som utspelas. Filmen kretsar kring en gripande och fantastisk historia, med den lilla men modiga flickan Ofelia i centrum av handlingarna. Filmen visar upp ett nytänkande, som är sällsynt i nutidens filmindustri, och är som en frisk fläkt. Pans labyrint är en film för alla åldrar, förutom de allra yngsta, och som alla verkligen borde se.

 

Hot Fuzz

• Regi: Edgar Wright

• Manus: Simon Pegg, Edgar Wright

• Skådespelare: Simon Pegg, Nick Frost, Timothy Dalton, Jim Broadbent, Bill Nighy m.fl.

• Speltid: 1 h 56 min

Nicholas Angel är den bästa typ av snut som London har att erbjuda med ett arresteringsregister 400% högre än någon annan i polisstyrkan. Han är så bra att han får alla andra att verka dåliga. P.g.a. detta skickar hans överordnade honom till en plats där hans talanger inte kan få polisen att framstå som lika pinsam – den sömniga och till synes brottsfria lilla byn Sandford. Lovefilm

Hot Fuzz är en emellanåt sanslöst rolig film, som dock även är spännande och lite kuslig. Den driver mycket med polisfilmer, men jag vill påstå att den främst driver med en bys vilja att bli utnämnd till landets finaste by. Tyvärr tycker jag att den blir lite väl överdriven och spårar ur på slutet, men det är ändå en klart sevärd film. Det bästa med hela filmen är kemin mellan Simon Pegg och Nick Frost. De har förmågan att skapa en sådan naturlig komik, och deras växande relation gör även filmen lite småmysig. Filmen myllrar annars av kända och talangfulla brittiska skådespelare, vilket ger mer tyngd åt filmen.

 

Ghost

• Regi: Jerry Zucker
• Manus: Bruce Joel Rubin
• Skådespelare: Patrick Swayze, Demi Moore, Whoopi Goldberg, Tony Goldwyn m.fl.
• Speltid: 2 h 2 min

”Tänk dig den mest gripande kärlekshistoria du någonsin sett. Tänk dig också den roligaste komedi, den mest fantastiska övernaturliga berättelse och ett slugt thrillermysterium. Blev resultatet fyra olika filmer? Eller tillhör du de miljoner fans och kritiker som upptäckt ”Ghost”, 1990 års bästa film? ”Ghost” kommer att överraska, glädja och övertyga dig. Patrick Swayze spelar en vålnad som slår sig samman med ett medium (Oscar-belönade Whoopi Goldberg) för att ta reda på sanningen bakom mordet på honom – och för att rädda sin flickvän (Demi Moore) från ett liknande öde.” Lovefilm

Ghost innehåller verkligen allt. Den kan till vissa delar vara lite förutsägbar, men den är ändå spännande och medryckande. Temat för filmen är originellt och väcker tankar och funderingar kring vad som är viktigt i livet och vad som händer efter döden. Även om du inte tror på liv efter döden så tycker jag att filmen kan vara intressant. Patrick Swayze, Demi Moore och Whoopi Goldberg gör alla tre några av sina bästa skådespelarinsatser någonsin och Tony Goldwyn utmärker sig som en skicklig karaktärsskådespelare. Slutet av filmen är oerhört gripande och river upp känslor ur ens eget liv, samt skapar ett stort dilemma kring om filmen ska anses lycklig eller sorglig. Fotot är vackert och berättarstilen är känslig, vilket bidrar till att göra filmen ännu mer känsloladdad. Kärlekshistorien är det centrala i filmen och visar att kärleken är den största kraften av dem alla.