Nyårsafton började bra. Riktigt festligt faktiskt. Vi handlade tidigt, tränade på eftermiddagen och senare skred jag till verket. I köket. MEN, matvrak som jag är nöjde jag mig inte med den planerade 3-rättersmeny och ostbollar. Nä då! Jag skulle ju slänga ihop favorki också!. Favorki. En polsk delikatess. En spröd, friterad kaka med massor av florsocker på. Denna bara smälter i munnen och har man tagit en lär man proppa i sig tills fatet är tomt.

Jag slänge ihop dessa fast använde bara hälften av degen. förberedde därefter efterrätten och började på för- och huvudrätten. Gästerna skulle ju komma snart. På menyn stod:

• mininötbiffar med gurka, coctailtomat och ostfyllda oliver
• tagliatelle med vitlöksdoftande fläskfilé i svamp och senapssås
• saffranspannacota med chokladmousse, blåbär och chokladsås
• ovannämnda polska kakdelikatesser
• ostkulor
• vit mousserande

Underbart meny, trevligt sällskap, fantastisk stämning. Maggan tog med sig en bigpack ostkulor också och en gigantisk chokladask från Jakobsen (ni vet, de stora, 1 meter långa, vita chokladaskarna)

…jag kände hur jag blev bara tjockare och tjockare. Vad fan spelar det för roll att man trampar på den jäkla crosstrainern när man trycker i sig alla godsakerna?!

Det blev en lyckad kväll. Det blev en del gott-gott över.

Imorse satte jag mig i soffan för att slötitta på Doctor Who och började med att trycka i mig resten av dessa polska eländen. Si så där 7-8 st. Därefter tömde jag det lilla som var kvar i skålen med ostkulor.

Men det räckte ju inte för denna glupska kvinna! Nähä du! När jag ändå skulle fixa kaffet fyllde jag på skålen med ostkulor till brädden och återvände till soffan.

Och där satt jag….mumsande och nöjd med livet….

….eller?

Jag såg på skålen, jag tänkte på de förbannade celluliterna jag asade på och som nu svällde lite grand, jag tänkte på alla duktiga brudar som fixar att träna, deffa och äta rätt och….

…jag reste mig från soffan, tog skålen och morrande ”nu får det fan vara nog!” gick jag till köket, hällde ut alla ostkulor i vasken och spolade med vattnet. Därefter tog jag påsen med samma skit ur skafferiet och spolade även denna i vasken.

Utrensningen slutade inte där. Jag plockade ur kylen hälften av degen till de polska kakorna som jag tänkte färdigtfritera idag och slängde även denna. Här ska inte ätas några jävla friterade kakor!! Här ska inte drickas någon sprit heller för den delen. Champagnen gjorde ostkulorna sällskap!

Jag tittade till sist på den gigantiska chokladkartongen som ingen rörde än. Tog den under armen, ringde på hos grannen och bad dem att befria mig från skiten. Det blev en kram, ett gott nytt år och för min del lättnadens suck.

Jag gav fan i nyårslöften vid midnatt. Men idag kastade jag ut matvraket. Jag hoppas att hon inte vill komma tillbaka. Senare på eftermiddagen ska jag till gymmet och ställa mig på crosstrainern!

Inte fan trodde jag året 1984, när jag grät till ”Do they know it’s Christmas” att de svältande i Etiopien kommer 25 år senare vara skönhetsförebilder för kvinnor i I-länderna.

En av många är orgasmens drottning Meg Ryan som ser ut att svälta sig själv i jakten på evig ungdom och skönhet.

Jag vet inte om det är så jäkla vackert! Förvisso släpar jag själv på en och annan envis fettvalk runt mina lår som fortfarande är imponerande 64 cm fett MEN! Jag går hellre fylld med fett och kurvig än ser ut så här

Om jag tränar som jag gör enl Max OT – tungt, 5 dgr i veckan… 

…och äter duktigt alla dessa ”vitaminer”….

……kommer min kropp förvandlas till det här då?

För ett år sedan bad jag Grottmannen att ta en bild på mig för att se verkligheten. Denna bilden skulle hänga på kylskåpet som ett avskräckande medel – jag tänkte att om jag ser det fyrkantiga arsle vill inte jag äta i onödan. Funkade det? Ha! Glöm det! Arslet är lika fyrkantigt ett år senare.

I september sade jag till mig själv att jag ska tappa ett antal kilon från baken och låren (ja, hela kroppen egentligen) och ersätta det med vackra muskler. Till Thailand i februari 2010 skulle jag minsann bli vacker. Månader har passerat. I oktober tänkte jag: ”nå ja, det är fortfarande november, december, januari kvar”.

Jag kämpar som ett djur. Nu är det snart bara januari kvar. Jag har vuxit…. på bredden…. fast inte där jag ville växa….   Axlarna har blivit bredare, jag har blivit starkare, ryggen börjar bli V-formad, har t o m fått köpa jackan i stl 44 MEN….

….arslet är lika fyrkantigt, låren har imponerade 65 cm i omkrets. Vågen har jag slutat ställa mig på, byxorna börjar bli trånga – även de av baggymodell och själv fattar jag nada….vad händer???!!! Jag ligger reda under i kalloriintaget, håller kolhydrater på mycket, mycket låg nivå, ser till att jag får i mig rätt näring, mycket kött, mycket grönt, unnar mig lite på helgerna, mycket vatten….VAD ÄR PROBLEMET?!

Har aldrig behövt kämpa så med vikten som nu när jag slutade röka. Jag springer till gymmet 2 ggr/dag – 5 dgr i veckan. Jag kör 1 timme på crosstrainern på morgonen och lyfter enligt MaxOT på kvällarna. Häller i mig proteiner, knapprar på diverse tillskott, kontrollerar vad jag äter  och…

…fortsätter svälla….

snart ger jag  bara upp…. tips någon? Snälla?

Sitter och funderar på ett intressant fenomen:
Varför är det OK att klanka på den som tränar intensivt? Varför är det OK att göra det till något sjukt och ohälsosamt?! Uppenbarligen är det ok att idiotförklara en hälsosam livsstil – även om man tränar 5 dgr i veckan.

Vilken forskning påvisar att det är skadligt med 2 timmar träning 5 dgr i veckan? Vilken forskning har visat att man får cancer av proteintillskott? För det är detta jag fick höra igår.

Varför måste jag, som har valt att bygga upp muskulaturen och har detta som ideal, rättfärdiga min livsstil? Och allt detta för personer och inför personer som varken tränar, tänker på vad de stoppar i sig eller hur de ser ut?

Varför är det mig det ska vara fel på? Är det frågan om den svenska avundsjukan? För att DE inte orkar med denna livsstilen?

Hur skulle det vara om situationen var omvänd och även JAG hade synpunkter på DERAS yttre? Gäddhäng, vallkar, rangliga spinkiga axlar och hud som semskinn stolt framhävd med en vågad urringning?

Nä, jag ser hellre ut som en hälsosam transa: muskulös och välbyggd med fin fysik och kanske en och annan trivselvalk

Jag begriper inte detta. Men det är klart, man måste troligen vara en rakteforskare för att ens förstå sammanhanget….

Jag äter rätt, tränar 2 ggr/dag (cardio på morgonen, styrketräning på kvällen) och lik förbannat går jag upp i vikt!! OCH MÅTT!!!

Fattar nada! Trodde att om jag lägger till en morgonförbränning på ca 450-500 kcal extra borde vikten börja minska. SÅ HUR I HELSICKE KOMMER DET SIG ATT DEN ÖKAR?!!

Vad ska man behöva göra?! Sluta äta?! Inte undra på att så många ger upp. Så jag fortsätter med dårens envishet att kravla mig ur sängen kl 6 på morgonen och traska till gymmet för nära 1 tim crosstrainer. Jag äter mina müsli, dricker mina långsamma proteiner, äter mitt kött och grönskager, avstår pasta, ris och potatis, avstår kakor, godis och sötsaker, tar ett par frukt om dagen och pallrar mig till gymmet efter jobbet för att lyfta skrot så musklerna domnar.

Men, antingen töjer sig mitt måttband i rumstemperaturen medan den ligger i byrålådan eller så är jag ett medicinskt fenomen….

Luncher för kommande vecka – avklarat

Tvättat och städat, allt vikt i garderoben – avklarat

Diskat och undanplockat – avklarat

Sorhandalt – avklarat

Dagens axel och traps pass – avklarat

MP3 laddad med ny gymmusik – avklarat

Kläder klara till imorgon – avklarat

Färgat håret – nix, får bli projekt för närmaste dagarna

I övrigt redo för kudden, nytvättat täcke och nya sängkläder. Längtar efter imorgon och morgonens cardio i crosstrainer

Jag blir matt av att läsa det ständiga gnällande om för små/stora storlekar. Den senaste på tapeten är Lindex med sin kollektion av endast S och M.

Hur man än vänder sig har man röven där bak. Jag undrar däremot VAR hittar man kläder för oss som styrketränar?! Vi kvinnor som har storlek S om baken och XL om ryggen och axlarna?

Varför ska vi diskrimineras och dömas till antingen skräddare eller träningsplagg?!

Men det är klart, vi betraktas inte som kvinnor. Vi får ”skylla oss själva” för det är inte naturligt att träna upp sina myskler till dessa storlekar.

Nä, jag antar att det är mer naturligt med size ziro och benpipor som sticker ut här och där. Lika naturligt som att kånka på 134 kg fett utöver sin muskelmassa….

 Medan de magra och feta kan hitta ett och annat plagg är vi muskulösa helt dömda – det finns inga! Snacka om att diskrimineras!

Tänk att ska vara så svårt. Att få till en vana….

Jag har skaffat mig ett medlemskap i ännu ett gym. Korkat? Nä då, praktiskt. För att säkra mitt morgoncardio har jag blivit medlem i gymmet nära hemma. Annars är det risk att jag hoppar över det med ursäkt att det är långt till mitt gym i stan och att jag inte hinner.

Att skaffa medlemsakp gick ju snabbt – det går ju alltid smidigt att göra av med pengarna. Men att sedan omsätta det i praktiken ja…. De första veckorna hade jag anledning: knäskada. Jag kunde ta det lugnt. Men veckorna gick. Knäet blev bättre men jag lyste med min frånvaro på morgoncardio.

Fullkomligt obegripligt eftersom jag både älskar powerwalka och köra crosstrainer. Jag vet precis hur underbart det känns under och efteråt. Samtidigt hatar jag vissa träningsbyxor som skär in i fläsket och får mig att likna Michelingubbe. Vissa av dem formar sig så vackert på ridbyxlåren och framhäver vartenda fettknuta på baken och låren. Att powerwalka till gymmet i stan på kvällen och köra mitt viktpass var inga problem – aldrig men dessa morgonar.

Kruxet var att kliva över tröskeln och få mig själv till gymmet på morgonen, få in den där rutinen. Jag vet inte hur många gånger har jag lovat mig att göra det, jag vet inte hur många gånger lade jag fram kläderna. Det blev samma visa varje morgon: Morgonrock, kaffe, dator och tidningar, nyheter, facebook och blogg. Tills det var dags att göra sig klar till jobbet….

MEN, precis som med triss, så blev det med mig. Plötsligt hände det! I måndags tog jag kommando över mitt liv. Jag ändrade på rutinerna.

Jag gav mig fan på att tappa 12 kg under kommande 3 månader.

Hur? Enkelt:

Måndag-Fredag

• upp kl 06.00
• Kaffe, vatten, pillertillskott
• 06.20 rask promenad till gymmet
• 45 min crosstrainer på gymmet
• rask promenad hem
• frukost, dusch, makeup, hårstyling, avgång till jobbet
• efter jobbet ombyte och till gymmet i stan - om det inte regnar gäller powerwalk – gäller dock bara söndag till torsdag, fredag är det bara morgoncardio på crosstrainer

Söndag – som ovan fast något senare crosstrainer och lite tidigare viktpasset. Lördag får vara fullkomligt vilodag.

Det och kolhydratfattig mat med mycket proteiner kommer att göra susen. Självkart med proteintillskott till mellanmål. Allt för att få i sig de magiska 180-200 g/dag. Och så tunga vikter på det. Jag längtar efter den nya kroppen!

Ibland känns det som om jag ville ge upp. Det finns två av mig – i en kropp. Den duktiga som väljer müsli, grönsaker och magert kött och så den andra: matvraket. Matvraket tycks ha fått övertaget de sista 2 veckorna. Tur dock att båda tränar. Men tyvärr – här slutar likheterna. För matvraket har fått härja lite fritt nu och se hur det slutade!

Allt började i London – om du tror att det inte finns något gott att äta där är du banne mig kräsen och ska hålla dit till din egen mat. Jag – Matvraket - frossade i alla fall för fullt. Låt mig visa bara ett litet urval av hur det var – för alla piroger, glass, cheezcake, thaiwook, Benny’s cookies i Convent Garden sussagerolls osv finns inte med på bilderna. Inte heller alla mackor och chips som slank in eller vartenda vinglas. Jag hade i alla fall anständighet nog att hålla mig till vatten i övrigt.

Allt började på tåget från Gatwick. Fast denna muffinsen var tack och lov ganska vidrig så jag åt bara några tuggor av denna 400 kcal bomb

Innan vi slank in på Towern stärkte vi oss med lite fish ‘n ‘chips. För er som inte är bekanta med rätten är det en panerad, friterad fisk serverad med tjocka pommes. Kolla bara på kinderna! Rena rama hamster!

På eftermiddagen bättrade vi på med traditionell afternoon tea som bestod av diverse mackor, kakor, scones, ngn form tjock grädde och sylt och så tea. LJUVLIGT men jag vill inte veta kallorimängden!

Jag har förvisso varit duktig och powerwalkat runt Hyde Park – si så där dryga 1 mil men vad fanken hjälper det när man sedan trycker i sig detta till frukost?! OK, jag hoppade över brödet – hycklare som jag är. Frukostens innehåll: 2 stekta ägg, en skåpa äggröra, bacon, engelsk fläskkorv som jag är helt tosig i, stekta champinjoner, vita bönor i tomatsås, ananas och melon. Färskpressad apelsinjuice och tea.

En smärre chock kom lite senare när jag fick se den här bilden på mig själv. Snacka om en formlös kropp med ett jättearsle! Jag lovade mig heligt att sluta med dumheterna och vara en dutti kicka på diet

Vi t o m åt en nyttig lunch! EN gång! Fast det nyttiga försvann när lunchen sköljdes med ett glas vin

Det nyttiga slutade ungefär så fort tallrikarna blev tomma för vi fortsatte kvällen i Camden. Visserligen åt vi frukt - för jordgubbsglass och chokladdoppade jordgubbar är väl nyttigt? Men sedan flippade det ur. Vi hamnade i Världens ände (The End of the World) och det blev så här:

Jag måste erkänna att det är knappast vatten som jag suger i mig och i påsarna har vi…. ja, det kan man väl lätt räkna ut? Inte fan är det broccoli!

Dagen efter var inte heller så mycket bättre. Jag deklarerade att jag åker inte ifrån London om jag inte får mitt mush and sussages! Sagt och gjort. För att säkra att jag inte får för lite kallorier i mig fick jag det serverad i ett pajskal! Så vad har vi här? Stekta korvar, potatismos, ärtor, rödlöksås och krispigt paj

…och måltisdrycka blev….

Naturligtvis är det stora glaset mitt.

Jag trodde att saker skulle bli bättre när jag kom hem men inte fan hoppade jag in i det nyttiga livet direkt! Nä då! Det blev halvtonyttig mat till vardags. Ingen träning på hela vecka. Fredagen började firas redan vid lunchen med en pizza på oxfilé, bacon, lök, vitlök och prydd med bearnaisesås! På kvällen blev det en hel påse cheezballz och annat onyttigt.

Men ungefär där vaknade det dåliga samvetet. Jag tittade sorgset på mitt uppsvällda mage och ångrade vartenda tugga!

Idag – söndag – kom jag tillbaka på rätt bana. Jag hämtade mina proteiner och tillika måltidsersättning, jag powerwalkade till gymmet, jag åt vettigt hela dagen, kylen fylldes med nyttigheter och från och med imorgon gäller morgoncardio och källsträning med vikter. Målet? 10-12 kg ner till februari!

Håll tummarna! Jag har klarat att sluta röka då klarar jag att sluta frossa!