Out of the night that covers me,
Black as the pit from pole to pole,
I thank whatever gods may be
For my unconquerable soul.

In the fell clutch of circumstance
I have not winced nor cried aloud.
Under the bludgeonings of chance
My head is bloody, but unbowed.

Beyond this place of wrath and tears
Looms but the Horror of the shade,
And yet the menace of the years
Finds and shall find me unafraid.

It matters not how strait the gate,
How charged with punishments the scroll,
I am the master of my fate:
I am the captain of my soul

Fan, fan, fan…detta skulle ju bli ett sånt där ”saker-och-ting-känns-så-jävla-bra” inlägg och så får jag stekfett på tröjan, tomaterna är slut och jag trött så jag är inte så sugen på att sätta mig och plugga heller men jag måste *suck*. Det är väl detta som kallas i-landsproblem?

Förutom det så flyter väl saker och ting å ungefär som det borde, jag har fått en inneboende sen senast. Han är lite dålig på att lämna sina saker överallt och äter väldigt ofta. Man skulle kunna tro att jag har skaffa en hund men nej det är bara min kära Tomas. )

Nu ska jag fortsätta tugga på min hamburgare och kanske se ett avsnitt av Skins innan jag sätter igång med religionen eller disken…både och är otroligt tråkigt så det känns som att det kvittar vilket jag börjar med…

Vi är ett gäng som har hyrt stuga någonstans, det finns tydligen bara ett rum att sova i så där ligger vi allihop på golvet. Det börjar bli mörkt och dom flesta börjar somna ifrån kvällens bravader men jag är fortfarande vaken. Jag tycker att jag hör någon prata, först bryr jag mig inte om det men efter ett tag så går det inte att undvika…någon pratar om jordens undergång och rösten kommer uppifrån taket. Jag tar tag i första bästa människa som ligger bredvid som visar sig vara Tomas. När jag berättar vad jag har hört så skrattar han bara och säger att jag har drömt. Det blir mörkare och snart ser jag inget, jag har svårt att släppa den där rösten…efter ett tag så ser jag inget alls. Det är helt tyst i rummet och sen rycker jag till av ett skrik som tycks komma från andra sidan rummet följt av ljudet av att någon får kroppen uppsliten. Jag skriker men får inte riktigt fram något, jag får panik och sliter tag i Tomas men han tycks inte reagera. Helt plötsligt försvinner jag…efter ett par sekunder eller lika gärna timmar så vaknar jag till liv igen, det börjar ljusna utanför fönstret. Jag hör att någon reser på sig och utbrister i ett hjärtskärande skrik. Det ligger en blodig och lemlästad kropp på golvet.

Plötsligt är alla vakna och skriker och gråter i ren panik. Ingen har sett eller hört något. Jag berättar…det är fortfarande ingen som riktigt tror på mig men det är i alla fall ingen som skrattar. Alla börjar istället att skylla på varandra. Vi kan inte ta oss hem utan måste spendera en sista natt i stugan. Det är väl ingen som riktigt kan somna under kvällen men efter ett tag så somnar alla utav ren utmattning. Jag vaknar av den där rösten igen, den här gången så ser jag att Tomas redan är vaken när jag tänker putta till honom. Han hörde det också…

Sen så vaknade jag såklart. Sitter här och är tveksam till om jag kommer kunna somna om men jag ska försöka. För jag är fortfarande ohyggligt trött. Jag satt mig egentligen här bara att jag blev så skraj och var tvungen att skriva av mig. Tur att jag har valmöjligheten att sova med lampa på, om det är de som krävs för att jag ska kunna somna om. Nåja nu ska jag ge det en chans i alla fall.

Godnatt eller godmorgon…vad ni nu helst föredrar.

Det är alltså söndag, eller eftersom klockan är över 12 så är det ju måndag men jag brukar inte vara så petig. Jag är fortfarande vaken och dessutom inte speciellt trött än men är fruktansvärt uttråkad, har kollat på Napoleon Dynamite och sen ett antal avsnitt av Scrubs så jag är ärligt talat inte sugen på att se mer just nu…har även spelat Bejeweled flera gånger så det är jag inte heller sugen på. Så kort och gott finns det inte mycket att göra…och genast hamnade jag i en ganska så knivig situation.

Känns som att jag faktiskt inte har mycket mer att komma med än det här. Så jag borde nog kanske sluta skriva nu…

Jag kan iaf säga så mycket som att jag saknar Jennie en hel del, vore jag miljonär så skulle jag ta och gräva upp Vara och lägga det här i närheten någonstans. Så skulle jag slippa sakna henne en massa <3<3

Ja ibland hittar man ju tillbaka hit igen, som idag ungefär…ofta vet jag inte vad jag ska skriva, det händer saker i mitt liv men jag vet aldrig om jag ska dela med mig av det och hur jag isåfall ska formuela mig. Vi kan nog konstatera att jag aldrig blir någon storbloggare iaf.

Inatt eller ja snarare innan jag vaknade så hade jag en ganska skrämmande dröm och det är inte första gången jag drömmer något liknande…alltid samma personer, alltid samma situation som utspelar sig, fast på olika ställen. Den här gången skiftade personerna utseende en bit in i drömmen, det tar jag som ett gott tecken…

Anyway nog om det, idag är det extremt tråkigt väder ute…är ju inte direkt förvånad, det är ju november som sagt. Det får gärna bli fint väder till fredag för ja då mina vänner slutar jag skolan och blir en fullfjädrad undersköterska. Då ska det firas, ja eller en klassfest har vi iaf lyckats ordna. )

Mitt hjärta blöder…en sån underbar cover…

Herregud. Vad håller jag på med? Tyvärr kan ju inte du svara på det, fast ärligt talat kan inte jag det heller.

Jag måste sluta plåga mig själv, mår illa nu…
(fast det kan bero på pirogen också)

Jag är förövrigt otroligt trött idag, fast det visste jag att jag skulle vara. Somnar man inte förrän efter klockan två och så ska man upp fyra timmar senare så är det ju helt enkelt förutbestämt att man kommer vara en aning trött. Det var ju tur att jag hade trevligt på Liljan iaf, annars hade det blivit knepigt att försöka hålla sig vaken.

Är en aning seg idag, känner egentligen inte för att göra så mycket men jag måste iväg och handla lite och sen även plugga. Den enda ”lediga” dagen den här veckan, jag borde väl egentligen göra något som är lite roligare. Plocka svamp eller dylikt.

Jag trivs förövrigt bra på Smörblomman, trevliga brukare och personal. På lördag ska vi iväg på Bowlingtävling i Fagersta, det kan ju bli intressant. Blir även Länsdans och lite annat kul längre fram sen. När dessa 4 veckor är över så ska jag tillbaka till skolan igen men bara för 3 veckor, sen är jag klar. Det vill säga jag kommer vara färdigutbildad Undersköterska. Det trodde jag aldrig att jag skulle bli.

Jag kommer ihåg de första veckorna i skolan när vi träffade klassen som var färdiga senare under hösten, vad avundsjuk man var. Det kändes som det var så långt bort för oss, fast nu är vi äntligen där själva. Den 19:e november…då ska det firas vill jag lova, STORT! )

Det är 8 månader idag förövrigt, ingenting att fira men det är ju i alla fall trevligt att nämna det…tiden går fort mina vänner…

Where do we go when we go from here
Feels like a circle around me while I wait for more
Know that I wanna know where I follow you
Don’t wanna go down the street where you once came from
And I wanna know

Then you came to me and you said
I was not really sure enough how to feel
I pretend like you’re not real
Then you came to me and you said
I was not really sure enough how to feel
To pretend like you’re not real to me

What’s the point
What’s the point
What’s the point of doing anything
If you’ll never know this
I would sit and wait for you again
What’s the point of doing anything
If you’ll never know this
I would sit and wait for you again

Jag är fruktansvärt trött idag, sov dåligt inatt och när alarmet sen gick igång vid halv 7 så ville jag kasta mobilen i väggen. Fast det hade ju varit ganska dumt dock…

Om lite mer än två timmar så ska jag i väg på ett möte, eller om jag nu kan kalla det så…det låter ganska vuxet att gå på möten och jag ska ju egentligen bara börja min 4-veckors praktik. Förövrigt så upptäckte jag att det faktiskt är en bit att gå dit, vilket betyder att det skulle ha passat utmärkt att ha en cykel till hands nu. Jag måste räkna ut hur lång tid det tar att gå men jag får nog räkna med att gå en halvtimme innan jag börjar. Jag babblar på om sträckor och tid i brist på annat att skriva. Jag var ju trött som sagt, upprymd men inte särskillt motiverad. Nåja, bara jag får sova lite sen så blir det bättre.

Ja juste, helgen…jag var trött och orkade inte göra speciellt mycket därav brist på tid framför datorn, om någon funderade vart jag hade tagit vägen alltså…om inte så har jag varit här hela tiden. Jag lovar!!