Mitt liv i Alanya En blogg

Åter en härlig söndag har vi haft! Jag älskar temperaturen som vi har nu under de soliga dagarna, perfekt väder för promenader och lek utomhus.

Idag bestämde vi oss för att ta en promenad upp till borgen. Timur fick sitta i vagnen och Emrah kämpade på i uppförsbackarna =).  När vi kommit ända upp tog vi en välbehövd paus på en av utecafeerna där vi åt gözleme med te och apelsinjuice till. Timur sysselsatte sig med att jaga hönorna och katterna som fanns i området.

Här följer lite bilder från vår utflykt;

Godmorgon! Vi verkar få en lika underbar söndag denna vecka. Idag får det nog ev bli en tur upp till borgen först och kanske en lekpark lite senare, men innan dess lite frukost härhemma.

Igår hade vi besök av Micaela och Selma. Kul för Timur att träffa barn i sin egen ålder även härhemma.

De är då för söta! Timur visade Selma hur man kan gömma sig i garderoben och där satt de sedan helt tysta.

Innan vi fick gäster på besök försökte vi fixa undan lite härhemma och Timur har blivit en riktigt duktig liten hjälpreda som vet hur man hjälper mamma med både dammsugning och dammtorkning ;=)

Nu verkar det äntligen som att det går lite lättare för Timur på dagis. Även om han fortfarande gråter när vi lämnar honom så vet jag att han har roligt när han väl är där. Jag brukar tjuvkika i teven nere hos föreståndarinnan när jag kommer och hämtar honom och oftast verkar han vara mitt uppe i nån lek.

Det fungerar mkt bättre med sovstunden också nu säger fröknarna. Idag medan dagisfröken bytte om till pyjamas på ett av de andra barnen så hade Timur själv redan funnit sin säng och somnat helt på egen hand. Det var roligt att höra tycker jag!

Timur kan inte säga så många ord än men det är så kul att se hur mkt han har börjat förstå. Om jag tex säger ”Katten är hungrig, nu ska katten få lite mat” så springer han direkt och öppnar skåpet där kattmaten är. Eller om vi ber honom hämta pyjamasen, mockasinerna, en blöja eller vad det nu kan vara så vet han exakt vart han hittar grejerna. Om vi pratar turkiska el svenska har ingen betydelse, han verkar förstå båda språken.

Ngt han tycker är roligt att leka med just nu så är det köksredskap. Kastruller, bunkar, slevar och vispar ska det vara och han kan sitta med en visp och en bunke bra länge innan han tröttnar.

I söndags hade vi en helt underbar dag som vi valde att spendera ute i solskenet och 18 graders värme. Vi åkte ut till en av de fina lekparkerna på Kleopatra- sidan så Timur fick göra av med lite energi. Denna som vi valde att åka till på Kleopatrasidan passar de mindre barnen perfekt.

Sedan blev det lite piknik i gräset….

innan vi åkte vidare för att plocka apelsiner i vår apelsinhage…

Brrrr…… riktigt kallt har vi här i Alanya nu! Det blåser ordentligt kalla vindar och man blir helt genomfrusen så snart man sticker ut näsan. Termometern visar på + 4 grader men med denna vinden i tillägg känns det som att det skulle vara mycket kallare. På flera ställen i Turkiet är det massor med snö och köldrekord.

Aircondition går på högvarv härhemma men ändå sitter jag och småfryser lite grann. Ska snart bädda ner mig i soffan med duntäcket runt mig och se på favoritserien ”Öyle bir geçer zaman ki”.

Timur sover sedan en timme tillbaka, och jag stoppade om honom riktigt ordentligt så han i alla fall inte ska behöva vakna av att han fryser. Han har nu efter 2 veckors uppehåll börjat på dagis igen och han har varit så trött när han kommit hem. Han hade endast lyckats sova 40 minuter så det förklarar saken. Hoppas sovrutinerna fungerar bättre snart. Dagis har ju blivit nytt för honom igen så att säga iom att han var sjuk och borta från dagis 2 veckor, och det känns lite jobbigt att lämna honom när han gråter efter mig men jag  tröstar mig med att det kommer gå över snart.

En av Timurs favortsysselsättningar just nu ( förutom att dra ur allt ur alla skåp o lådor ) är hans låda med tillhörande former som cirklar, fyrkanter, trekanter osv. Han börjar alltid med de röda cirklarna som han vet han klarar av lätt.

En applåd måste det ju vara efter varje bit han lyckas få i !

Äntligen är Timur fullt frisk igen! Underbart att se honom busa och springa omkring härhemma igen.

Igår gick Timur och E ut på långpromenad medan jag fördrev tiden med att göra huset kliniskt rent. Ut med allt vad virus och bakterier heter, nu ska vi vara friska! Idag är det måndag och egentligen dagisdax men då det nu går vattkoppor på dagis kommer han få vara hemma en vecka till. Jag vet att  vattkopporna tar lindrigare ju mindre barnet är, men inte just nu…. Timur har varit tillräckligt sjuk för ett tag tycker jag. Här i Turkiet kan man vaccinera mot vattkoppor och jag funderar faktiskt på om Timur ska få den vaccinationen. Ska först få lite mer information angående innan jag bestämmer mig för om han ska få den eller ej.

I lördags kväll var Emrah hemma med Timur medan jag var ute o åt middag med ett par goda väninnor. Jättetrevligt och absolut ngt man borde göra oftare! Det märks i garderoben att jag inte går ut ofta nuförtiden. Bara vardagskläder och inget fint att ha på sig alls. Ett besök hos frisören och en shoppingrunda står nu högt upp på to- do-listan!

Vi är nu i mitten av januari månad och det har varit en tuff start på det nya året, i alla fall för Timurs del. Stackars liten, han har inte varit ngt annat än sjuk sedan han började på dagis… för två veckor sedan fick han pencillin mot halsinfektion. I söndags fick vi åka in akut till sjukhuset då han hade kräkts sedan fredag kväll och började få rätt så hög feber. Vi fick recept på några mediciner och vitaminer han skulle ta, men redan efter ett par timmar hemma så var vi tvungna att åka tillbaks till sjukhuset igen. Timurs läppar började svullna upp och han var matt och slapp i hela kroppen att jag började bli rädd. Han vägrade att öppna munnen för att äta eller dricka ngt och när jag väl lyckades få i honom lite vätska kom det lika fort ut igen. Denna gång valde de att behålla honom på sjukhuset och där fick vi stanna i 3 dgr. Det visade sig att han hade fått Rotavirus, vilket är en svår form för mag- spysjuka. Barn under 2 år är de som drabbas värst. Det finns ett vaccin mot detta som inte ingår i det vanliga vaccinationsprogrammet, utan det får man om man vill köpa till själv. Efter mkt funderingar valde vi att inte ge Timur detta vaccinet, då jag dels inte ville utsätta honom för ”onödiga” vaccinationer, dels att det kostade ganska mkt pengar. Jag resonerade som så att om det skulle vara en viktig vaccination så skulle den säkert ingå i det normala ”programmet” men jag vet att om jag skulle få ett till barn så skulle jag se till att det blir vaccinerat mot rotavirus.

Vi låg på en sal med 4 andra barn och mammor. Två av de andra barnen hade rotavirus som Timur, medan de andra två hade bronkit med början till lunginflammation. Det förvånade mig att barnen med spy- o magsjuka inte låg på en isolerad avdelning, och jag hoppas verkligen inte att de andra barnen också blev smittade.

Timur låg med serum och sov största delen av tiden. Medicinerna gjorde att han fick en massa gaser i magen med fruktansvärda kramper vilket gjorde att han skrek oavbrutet i ca två timmar ett par ggr om dagen. Det var riktigt jobbigt att hålla honom under dessa anfall och jag kunde heller inte släppa honom då han böjde ryggen och kastade sig baklänges samtidigt som han försökte dra ur serumet. Doktorn ordinerade ultraljud av magen för att vara säker på att smärtan inte orsakades av ngt annat. De gjorde även en lungröntgen då han har hostat under en längre period. Varken ultraljudet eller röntgen visade på någonting.

Det fanns inga liggplatser till oss mammor och på väggen hängde en skylt om att vi inte fick sitta med barnen tillsammans i deras sängar, men när kvällen kom kröp vi alla ändå upp i sängarna och la oss att sova bredvid våra barn. Sköterskorna sa ingenting utan såg genom fingrarna med det och sköterskan väckte oss alltid på morgonen med ett ”Godmorgon mamma!”.

Timur blev utskriven i tisdags, men med stränga order om att om han inte fick i sig nog med vätska och började bli slö och matt igen så var vi tvungna att komma tillbaka. Doktorn sa att diarren kommer att fortsätta ett par dagar till då rotaviruset håller i sig ca 7- 10 dagar. Timur har fortfarande diarre men han har äntligen börjat få tillbaka matlusten! För att få i honom mer vätska köpte jag små juicepaket med sugrör. Det passade så bra in att strax innan han blev sjuk lärde han sig att dricka med sugrör och det tycker han är riktigt roligt!

På sjukhuset började han även få röda utslag över hela kroppen och min första tanke var att nu kommer vattenkopporna! Utslagen utvecklades aldrig till blåsor som tur var utan ser mer ut som nässelutslag. Förhoppningsvis är det ngt som hör rotaviruset till.

Nej, nu får det vara slut på sjukdomar! Nu har vi fått nog för hela 2012.

Timur har nu börjat på dagis och vi är förhoppningsvis färdiga med inskolningen. Jag vet att flera av er är intresserade av att höra hur det har gått så här kommer en liten sammanfattning.

De tre första dagarna stannade vi halva dagarna och jag försvann lite då och då ut ur rummet vilket gick hur bra som helst. Det finns en kamera i alla rum så jag kunde sitta på föreståndarens kontor och observera hur Timur betedde sig när inte jag fanns i närheten. När det blev sovstund blev han ledsen och jag fick hjälpa till att söva ner honom.

Fjärde dagen gick jag hem efter frukost medan Timur stannade kvar på dagis helt själv. Jag hann knappt att komma innanför dörren innan de ringde från dagis för att tala om att Timur var jätteledsen och bara grät o grät så jag åkte tillbaka igen. Det var jobbigt att se honom så ledsen och tom efter han somnat hulkade han ca en halvtimmes tid innan han slappnade av, stackars liten!

Idag var det vår femte dag på dagis. Timur lekte bra från början men följde minsta lilla steg jag tog, och när han såg att jag tog min väska i handen förstod han att jag var på väg att gå ifrån honom och klamrade sig fast hos mig. Jag satte ner väskan igen och väntade tills frukosten dukades fram innan jag försvann ut från rummet. Jag förberedde mig på att de kom till att ringa efter mig igen, så jag väntade på Emrahs kontor inne i Alanya, men idag gick det över all förväntan. Det hade varit lite gråt när han skulle sova men när Timur såg att de andra (redan dagisvana) barnen la sig ner på sina madrasser så gjorde han det med och somnade efter bara en kort stund.

Resten av dagen hade gått bra utan några problem. Hoppas att det går lika bra eller ännu bättre på fredag med!

Det är inte bara för Timur det är jobbigt nu i början. =)

Jag tycker det är jättejobbigt att lämna honom och min största rädsla är nog att han ska få ngt i halsen. Lärarna är säkert trötta på mitt tjat om att de måsta vara noga med att ge honom små matbitar. =) Flera ggr under dagen har jag också funderat på hur han har det, vad han gör, om han är ledsen….. Det känns nog bättre bara det har gått ett par veckor hoppas jag.

Jag tror det är nyttigt för Timur att få börja på dagis redan nu med tanke på språkutvecklingen osv. På dagis tränar de ju även den sociala biten som att lära sig att dela med sig, vänta på sin tur osv.

Det är totalt 6 barn i Timurs dagisgrupp så det är en fin liten grupp. Om jag ska säga ngt negativt om dagiset så tycker jag det finns för lite leksaker för de mindre barnen och de leksaker som finns är antingen trasiga eller saknar batteri. Kan tänka mig att Timur kommer bli lite uttråkad om det inte finns lite fler saker han kan pyssla med än det jag har sett. Här i Turkiet så verkar de heller inte vara lika mkt utomhus som man är i Sverige. Jag hoppas i alla fall han kommer trivas.

Mitt lilla busfrö!

 Gott Nytt År 2012 !

Hoppas ni alla har haft en bra start på det nya året!

Vi vaknade upp till en regnig nyårsdag här i Alanya och har idag mest myst hemma med god mat, film och bus med Timurhan. Ett litet besök  till Emrahs föräldrar gjorde vi också.

Igår tog vi med Timur till frisören för första gången. Det var lite svårt att få honom att sitta stilla men efter att han fått några majskrokar i handen så gick det så bra så. En liten hårlock som vi ska klistra in i hans ”Boken om mig” fick följa med hem. Han blev så annorlunda efter han klippt sig och det är ovant att se honom nyklippt. Jag tog några foton men hittar tyvärr inte kabeln till kameran just nu så bilder kommer senare.

Imorgon är det Timurs första dag på dagis. Vi kommer ha några dagar med inskolning först där jag kommer att vara med och det blir spännande att se hur det går. Min lille kille börjar bli stor!

Nu sover han och jag hoppas han sover hela natten inatt så han är utvilad tills dagisstart imorgon.

Jag och Emrah ser på den turkiska versionen av Idol och pratar om året som gått.

Vad var bra? Vad var mindre bra? Vad önskar vi få ut av 2012? Vad har vi för mål och drömmar? Jag tror det är bra att man ibland stannar upp och reflekterar över tillvaron man lever i. Den annars så hektiska vardagen innehåller massor av måsten som inte kan vänta och det är lätt att man glömmer bort sig själv och varandra under tiden som livet bara rusar förbi en.