Ni som inte lärt er adressen till den nya bloggen ännu får skylla sig själva, för nu tar jag bort den härifrån.

Kiss och bajs på er!

Jag såg den röra sig långsamt i buskagen. Det fladdrade till liksom. Med blicken fäst vid dess bröstkorg spände jag min båge. Andades lugnt. Och så lät jag pilen löpa.

Med ett vrål for den upp. Jag hade träffat, men inte hjärtat som jag siktade på. Den vände sig frustande mot mig och började rusa. Nu var goda råd dyra. Jag kastade mig åt sidan samtidigt som jag drog min jaktkniv. Med ett snabbt och välriktat hugg genomborrade jag bestens strupe. Det varma blodet rann över mina händer och den kved, likt en gnu med hemorrojder.

Så var bloggen död. Död som en kräfta i augusti.

Tack så mycket till alla er som lagt ner tid och energi på att följa den här bloggen genom alla bra och mindre bra inlägg. Nu är det dags att gå vidare, och jag går vidare tillsammans med Yrsa.

Försäljningen på loppisen gick helt okej, det var lite tunnt med folk idag, troligtvis på grund av det fina vädret. Jag sålde trots det helt okej, och jag köpte också helt okej.

En gammal skrivmaskin till Yrsa och

en fräsig jacka till mig. Yay!

Det firade vi med pizza.

Det jag undrar dock, är varför de på pizzerian fått för sig att jag är bagare?

Då har vi bestämt det va? Att vi ses i Skrapan i morgon när jag Vintageloppisar.

Jag har pysslat som en galning och kommer bland annat sälja det här

Kylskåpsmagneter tillverkade av äkta vintage Garbage Pail Kids. Och på riktigt är de inte ens spegelvända!

Gött mos!

Det där med att den första bloggläsare som kommer till mitt stånd ska få en grej. Det gäller så klart bara bloggläsare som inte känner mig personligen. Alltså bara ni som inte träffat mig IRL så att säga. Ni andra får vara glada att ni känner mig bara.

Idag har jag tagit ledigt från jobbet igen. Skönt att kunna jobba in tid på det sättet.

Åkte på ett litet bakslag med mina produkter till Vintagemarknaden igår, men ska förhoppningsvis styra upp det idag. Ni kommer väl?

Jag står på söndag, så det är viktigast att ni kommer då. OCH den första bloggläsaren som kommer till mitt lilla stånd får en present. Vet inte vad ännu, men det kommer vara awesome!

Vi ses. JA!

Jag lever, har bara mycket att stå i just nu. Underligt med tanke på att jag jobbar halvtid. Men sluta inte läsa ännu! Jag märker att ni ledsnat på bloggen, och det har jag också lite, men jag har lite kvar att ge ”Copywrite this” innan jag och Yrsa flyttar in i den nya bloggen. Jag vill inte alls låta den här bloggen förfalla längre. Låt oss begrava den vackert tillsammans. Bara en vecka kvar nu!

Idag kom Yrsa till mitt jobb och plockade upp mig, sedan lyckades hon övertala mig att vi skulle gå på bio.

Det bidde Up, i 3D. Fedt najs asså.

Nu har jag viktiga saker att ta itu med, nationens säkerhet och sånt. Ni fattar.

Idag har jag varit olydig. Jag har plankat både till och ifrån jobbet. Men det finns en väldigt bra anledning. Igår blev jag nämligen för sugen på att köpa Modern Warfare 2. Så sugen att jag ställdes inför valet att vänta med busskort till löning eller vänta med MW2.

Därför plankar jag. Och skjuter folk i massor. Inte mitt fel alltså. Jag förutsätter att SL:s kontrollanter skulle förstå mig också.

Även om det kan verka så så har jag inte legat på latsidan i veckan. Jag har bara inte berättat om allt lajbans jag har gjort.

I söndags till exempel var vi på det mysiga Classic Tea Room.

Det var gött och magsvällande som vanligt.

Sedan har jag ju jobbat så klart och pysslat med mina ”varor” till Vintagemarknaden i Skrapan. Jag kommer stå där och sälja den 29:e november, så kom dit och säg hej. Och köp alla mina prylar!

Igår var jag ledig från jobbet för att jag hade arbetat in lite tid i veckan, en fördel med halvtidsarbete. Då barnvaktade jag istället.

Baron von Matvrak har börjat gå och dessutom klättra, vilket resulterar i lite mer arbete vid barnvaktandet. Här justerar han ljuset. Det tog honom en halvtimme av att resa sig och ställa sig på stolen, klättra upp på bordet, vrida lite på dimmern, kliva ner på stolen och sätta sig, för att sedan upprepa allt, innan han hittade exakt rätt ljusförhållande för att banka med ett plastlock i bordet.

När jag inte längre orkade ränna efter honom försökte jag få honom att somna. Jag gick runt med honom, liggandes med huvudet på min axel och lyssnade på Lugna favoriter. När jag gick där, med hans dregel rinnande ner för min favorittröja, tänkte jag hur denna syn skulle få alla kvinnor i riket att vilja föda mitt barn. Så vackert var det.

I dag är Yrsa lite under vädret, så jag styrde upp en fräsig frukost till henne.

Plättar, färskpressad juice och en massa annat smått och gott. Jumjum!