Cortex Haven

Jag har över helgen fått mig en ny tankeställare. I lördags var jag på födelsedagsfest på en av krogarna här i staden (ja, vi har fler än en) och temat var Uniformer. Senast jag var på fest var troligtvis 1½ år sedan sist. På festen var det inte så väldigt många jag kände tyvärr och att vara social i grupp har aldrig varit min starka sida. Hur man än vrider och vänder på det finns det alltid någon som hörs och syns mest, och då är jag hellre tyst än försöker överrösta. De värsta ställena är där man är tvungen att skrika för att höras alls. Detta ställe var lugnt till en början och man kunde prata i en helt avslappnad tonart.

När det var dags för lekar, där för övrigt min bror, utklädd till sjöman och med glittrigt ankare på hatten blev god tvåa i tävligen att äta flest marshmallows, satte jag mig vid ett bord för att beskåda. Jag hamnade jämte ett par tjejer och tänkte inte så mycket på dem egentligen. En av min brors bästa kompisar, mr. J, kom fram klädd som Dr. Dorian i Scrubs, med stetoskop och allt och körde en imponerande verbal charmoffensiv gentemot tjejerna vid bordet intill. Helt plötsligt blev jag inblandad och var överläkare Jxxxx, vilket tjejerna tyckte var jätteroligt såklart. Efter Dorians undersökning med stetoskop o allt skulle han gå ronden och bad överläkaren, alltså mig, ta över.

Det här med att vara social, det är egentligen inga problem för mig. Jag har väldigt lätt att diskutera olika saker och kör ofta med humor men kan å andra sidan även diskutera i fullaste allvar om så behövs.

Tjejerna, vars bord jag helt plöstlig satt vid, var väldigt trevliga och lättpratade. Ingen av oss var i uniform men jag hade en väldigt fin kostym vars tanke var att efterlikna en maffiamedlem. Det gick väl sådär men med trimmad skalle och bredaxlad var jag ändå mer än respektabel, allt som saknades var väl egentligen solglasögon och en AK-47a under armen så hade det varit perfekt. Vid närmare eftertanke kanske det fungerade då ingen försökte börja slåss med mig denna kväll, vilket annars brukar vara standard. Därav anledningen till jag så sällan går ut numera.

Hur som helst, tjejerna var jättetrevliga och vi började prata om en massa saker medans vi drog några öl ihop. Inte den ena dock för jag fick veta att hon var gravid och bara drack vatten. Hennes väninna däremot var inte helt otörstig Bland annat berättade hon att som förfest hade hon tagit 10 starköl och det märktes på det vis att hon frågade samma saker gång på gång. Dessutom började hon bli alldeles för kärvänlig. det tog inte många minuter innan jag kände hennes hand på mitt knä. Självklart, helt diskret (haha) började jag prata om att krogar inte var min idé om att träffa intressanta människor och att krogragg definitivt inte var något för mig. Den gravida tjejen fattade säkert vad jag menade, dock inte hennes kompis, som fortsatte att skratta, blinka, hålla handen på mitt ben och ge små vinkar om vad hon ville. Jag rådfrågade till o med min bror om hur jag skulle göra för att avvisa henne på ett schysst sätt men han rabblade något om att skylla på alkoholen, vilket jag inte förstod vad han menade. Återigen, jag och att vara social i grupp, det är något svårt. Att dessutom behöva tackla en knepig social situation, det blir bara konstigt.

Frågan jag har, till er alla: hur blir man av med någon som inte lyssnar?

Saken, eller problemet egentligen, kunde säkert ha lösts på ett antal mycket smidiga sätt, dock blev det aldrig så. Kanske på grund av alkoholens verkan, kanske för att jag ville vara snäll. Kanske för att jag inte ville dumpa av någon mitt i stan, 12 grader kallt ute och småregn som inte hade någon jacka och knappt kände till staden hon var i.

Så hur löste jag saken? Vissa personer kommer inte gilla vad jag skriver nu, men jag bjöd faktiskt hem henne. Stackaren var aspackad, frusen, vilsen och inte alls i min stil. Som natt och dag faktiskt, men jag hade inte hjärta att låta henne gå. Väl hemma pratade vi i flera timmar och jag tror klockan var runt 5:30 när vi äntligen sa godnatt, hon i min lilla säng och jag på soffan. Under tiden vi pratade frågade hon förresten ytterligare 2-3 ggr om samma saker igen och jag misstänker att hon inte var så väldigt nykter. Vi skrattade ihop, pratade om allt möjligt och det var väldigt trevligt. Jag får sällan chansen att verkligen snacka med någon sådär spontant så jag trivdes. Något mer hände inte. Vi sov, hon snarkade som en karl, jag hade öronproppar och höll på att frysa ihjäl i soffan men på ett sätt var det helt okej faktiskt

Morgonen efter var väldigt avslagen, iaf för hennes del. Jag, med en till en början skränande röst, försökte liva upp stämningen en smula men det gick inte så bra. Hon nobbade världens godaste kaffe, var väldigt tyst medan hon fick massor av sms från någon och sedan gick hon. Troligtvis undrandes vem fan jag var, hur hon hamnat här och vad vi hade gjort under natten. Eller kanske hon undrade varför jag inte hade gjort något med henne. Stackaren. Hoppas hon mår bättre idag.

Inte konstigt att man inte går ut så ofta. Antingen vill folk slå mig på truten eller hångla med mig. Herregud, jag borde bli eremit.

Det dåliga ragget? Det var nog jag.

Bilder från www.photobucket.com

Egentligen finns det massor av dem, sorry men smaken är olika. De jag gillar bäst är de som har filosofiska inlägg, med tankar, funderingar, intressanta ämnen och lite dikter.

De som går bort är….

• Sexbloggar – Jag är inte intresserad av att du kom 18 gånger under en natt och att din kille hade 2 cm men hyrde in grannen för att hjälpa till.
• Klagomurar – Visst, jag gillar att hjälpa till även till okända människor, men när det är inlägg efter inlägg om hur du spyr galla över vardagliga saker….nej tack.
• Kändisbloggar – Hur roligt är det att göra en kommentar och inte få svar på den? Även om du råkar vara ett totalt geni som vet allt om allt så skiter de i dig.
• Vardagsbloggar – Men inte alla. Balansen är hårfin här mellan intressant och blahaj. Inlägg som handlar om hur du gick till brevlådan är ganska tråkiga, men om du däremot gick dit i bikini, ja då kanske jag läser. Om den är i rätt färg!
• Recensioner – Låt mig skaffa kunskapen själv om olika saker genom att testa själv, snälla? Ingen är intresserad av vad du tycker, inte egentligen.
• Listorna – Att bara läsa om olika ändamål där man ska skriva på listor är så otroligt tråkigt! Det spelar ingen roll om det handlar om djurporr, barnslakt eller regeringens löner. Vill jag något tillräckligt mycket, då gör jag något åt det.
• Mammabloggar – Din unge är gulligast i världen och ja, förlossningen var jättejobbig, det kan vi nog alla förstå men vet du vad? Du är inte den enda i världen som har krystat fram en trekilos klump. Fråga bara min morsa som fick pressa ut 3,5 kilo plus en gigantisk hjärna. De trodde jag var en utomjoding!
• Träningsbloggar – Likadant här som med listorna, jag gör något åt det om jag vill, behöver och kan. Så enkelt är det.
• Modebloggar – Ni är ju bara lurade haha. Att spendera massor av pengar på något som är ”ute” om bara några månader, det borde ju vara olagligt att slänga pengar omkring sig så. Ni har ju bara blivit lurade av modehusen som vill utnyttja er till max. Det är ju synd om er.

Vad finns då kvar att läsa? Tamejfan ingenting! Nej jag skojade bara, det gör det faktiskt haha. Som jag sa först, de som stimulerar till eftertanke, beundran, filosofi och sundare värderingar. Det finns inte många sådana, det har jag ju märkt men när man finner ett sådant guldkorn bör man inte släppa det i första taget. Se min favoritlista.

Jo, jag vet att det gör ont att tänka men det går över efter ett tag. Jag lovar.

Det finns väl knappast någon som har missat debatten om Feministisk porr som har pågått nu i några dagar. Anledningen är att dokumentärfilmaren Mia Engberg ihop med 12 regissörer har försökt spegla vad det fenomenet verkligen är, i form av en porrfilm vid namn Dirty Dairies.

Först förstod jag ingenting, vaddå ”feministisk” porr? Efter diverse diskussioner på nätet antar jag att det är antingen soft porn eller möjligtvis dominant sex med födel för kvinnan.

Sedan hittade jag en artikel på Dagens Nyheters hemsida som beskrev det hela lite närmare. Dock hittade jag lite konstiga förklaringar och jag fick intrycket att även debattörerna, såväl som skaparna är minst lika förvirrade själva haha

Vanja Hermele, genusvetare, journalist och författare säger: ”Idag får feminister bli upphetsade av vilken film de vill utan att skämmas. Men problemet hon ser med mainstreamporren är att man inte kan vara säker på att kvinnorna i filmen arbetar under schyssta villkor” och det kan jag ju gå med på, det är faktiskt en viktig ståndpunkt i sammanhanget. Allt för många kvinnor behandlas illa i den branschen och tvingas till sex, ibland får de betalt och ibland inte. Ett fenomen som följer världsekonomin, vilket man tydligt kan se på den altmer utbredda företéelsen webcam girls.

Regissören Suzanne Osten säger: ”- När jag hörde att Mia Engberg försöker göra en ny slags porr är jag därför nyfiken på; går det?” och jag får nog fråga mig samma sak, är inte alltid porr, hur man än vrider och väner på det, alltid porr? En väldigt konstig debatt som bara gör mig förvirrad och kanske ett omöjligt uppdrag, vi får väl se. Men biten om schyssta villkor låter ju jättebra.

Läs hela artikeln från DN här.

Hittade en grej på Metro.se som jag tyckte var lite lustig…

Hade det inte varit lämpligare om tidningen hette Kista Downdate? Eller möjligen Kista Updig.

Eller är vi gravallvarliga angående detta?

Varför blöder mitt hjärta, varför skriker min själ?
Att hela min kropp lider, till det finns 1000 skäl.
Döda mig du som har förstånd & makt.
”Mig kvittar det lika” har många sagt.

Döda mig du som verkligen vill och kan.
”Ingen förlust” – den frasen är sann.

Frossa i min sorg och strö salt i mina sår.
Gör vad du vill men jag ska aldrig fälla en tår.
Släpp mig lös & släpp mig fri.
Jag hyllar dig, du min svorne fi.

(99-04-07)

Sitter och funderar på ärlighet, speciellt på internet. Hur vet man att någon är äkta? Vad ska man säga för att visa att man är ”ren” och ärlig, att man bara vill väl och är någon att lita på?

Knäppt egentligen, jag borde ju veta eftersom jag började med chatt redan 1997 men har man blivit något klojkare under alla dess år? Svar: nej och varför? För att människor är mångsidiga och man vet aldrig vad någon tänker.

Puh…säger jag bara. Gimme a break.

Läste nyss i Metro att yngre jobbsökande ofta överdriver eller rent av ljuger om sina meriter eller personliga egenskaper.

Tillåt mig att vara förbannat cynisk nu, men det var väl det jag anade. Med fusk kommer man längst, som ärlig kan du få en spark i arslet av Försäkringskassan när de slänger sina hot över dig.

Jag har aldrig ljugit om något i mina ansökningar, allt är 100% sant och jag behöver inte breda på extra för jag vet att jag duger, bara jag får chansen att visa det.

I och för sig, nu blir man ju lite sugen att börja fuska. Hellre det än hamna på soc iaf.

Läs artikeln här.

Tack vare Thess kom jag på Veckans Projekt, ett helt nytt koncept som kan hjälpa de man gillar extra mycket.

Det hela går ut på att varje vecka ta någon i sin ”Favoritblogglista” och sätta denne bloggares förstasida som sin egen startsida i sin webbläsare. Så det är det jag gör nu, varje torsdag väljer jag någon ny ur min egen lista och har den en hel vecka som startsida. Först trodde jag det skulle bli jobbigt men i ärlighetens namn, hur jobbigt är det att skiva google.se varje gång man vill surfa?

Denna vecka är det iaf Thess som gäller, nästa vecka blir det Fiddeli

För några månader sedan fick jag reda på något som fått mig att börja fundera.

Vid tidpunkten gick jag en kurs om Diabetes, mest för att friska upp minnet, träffa likasinnade och lära mig lite nya saker. En dag mådde jag inte så bra så jag stannade hemma men hörde inte av mig för att berätta det via telefon. Det var en liten grupp så alla visste namnen på övriga deltagare, och i efterhand fick jag veta att alla hade väntat på mig och undrat vad som hade hänt. Detta förvånade mig faktiskt väldigt mycket.

Varför hade de undrat? Vad kunde väl jag tillföra till gruppen, egentligen? Det spelade väl ingen roll om jag var där eller inte, de skulle ju klara sig ändå. Visst hade jag en åsikt och något att tillföra våra diskussioner, men varför skulle någon bry sig om vad jag sa?

Som ni redan gissat, var min självkänsla körd nästan ner i botten, det är ju inte svårt att lista ut, men denna situation och vetskap fick mig att börja fundera. Både hårt och länge. Egentligen var det inte svårt att förstå varför det hade gått så långt eftersom jag alltid har känt mig utanför gemenskapen i alla år och det händer fortfarande. Jag har t.ex. gärna diskussioner men bara i mindre grupper för hur man än vrider och vänder på det så finns det alltid någon som hörs mer än andra. Då är jag hellre tyst än skränar än värre.

Det är det som är så bra med en blogg. Man kan diskutera något, vrida och vända på olika ämnen, begrunda och värdera och risken att man ger ett obetänkt svar i ilska är betydligt mindre.

Egentligen får jag alldeles för lite skit tillbaka genom mina inlägg för att det ska kunna bli en bra balans, men det är som Kajsalisa har skrivit, att min blogg har utvecklats sedan starten och jag vet precis vad det beror på. All den respons jag får tillbaka, alla snälla och trevliga ord, intressanta diskussioner och chans att se saker ur andra vinklar, det är guld värt för mig. Jag trivs verkligen när jag får läsa era bloggar, era tankar och funderingar. Det får mig att växa. Det får mig att bli inspirerad, bli ambitiös och vilja sträva framåt.

Det må verka konstigt för vissa och självklart för andra, men för mig är ord något väldigt positivt. Kanske man bara kan förstå det om man själv älskar att skriva, dikta, komposera, sjunga och skapa. För vissa människor betyder det mer att tala genom nävarna eller att tiga still. Hur som helst, att skriva är mitt främsta intresse och jag trivs verkligen med det men kom ihåg detta, att utan er hade det varit värt så oerhört mycket mindre.

Ett jättestort tack till alla er goa människor som orkar läsa allt mitt virrvarr av myriaders tankar. Hoppas vi kan växa tillsammans. Ni vet vilka ni är och ni är inte mina favoriter för inte.

Jag hittade ett intressant test på Charlottes blogg….

Ja jag säger då det, det var väldigt ackurat resultat. Jag har hemligt gömställe under täcket, äter ofta häst, har ett hemligt vapen under midjan och gillar blått…