Jag skapade den här bloggen för att skriva av mig, främst om mitt förhållande med min pojkvän. Jag har bearbetat jättemycket här, insett så mycket som jag aldrig någonsin trodde fanns i mitt undermedvetna. Men i takt som jag fick fler läsare kände jag mer och mer press att producera inlägg. Det hade väl kunnat fungera, om det inte vore så viktigt att driva en blogg med innehåll. Om den här bloggen ska vara stor och populär så ska det vara på grund av att den skiljer sig från mängden, att läsarna finner något djup i den. Annars känns det meningslöst.

Jag antar att jag redan lagt ner den här bloggen, egentligen. Jag tänker nästan inte alls på den längre, någon gång ibland bara. Jag känner inte längre att jag behöer hjälp att förstå eller bearbeta situationerna som uppstår. Jag känner att jag klarar mig själv nu. Men jag ska ändå inte lägga ner slutgiltigt, utan ha kvar mitt konto här på metrobloggen. Man vet ju ändå aldrig när man behöver sin bästa vän…

Nej hörni… Kanske ska man hellre satsa på varm och god ensammiddag än att vänta?

Men nu är jag ändå trött på det här. Nu vill jag sätta igång med nånting. Något kreativt, som tar mig framåt. Jag tror den viktigaste änden att börja i är jobbsökandet. Det är det som ska säkra min framtid. Och sen ska jag börja röra på mig. Okej, då säger vi det, med er läsare som mina främsta vittnen. Jobbsökning minst två timmar om dagen, sen motion. Nu kör vi!

Ja, alltså. Efter helgen då. Nästa vecka. Typ.

Tjejen blir våldtagen över 200 gånger. Hon får 155 000 i skadestånd. Och jag blir så fruktansvärt arg! Varför? Jo, för att om hon hade valt att gå på gatan och sälja sin kropp själv, så hade hon tjänat mer. 155 000 för 200 gånger blir ungefär 750 kronor per gång.

750 kronor för att tvingas till något man inte vill, som 12-årig flicka. Det dubbla om man gör det frivilligt. Känns 155 000 som ett rimligt skadestånd? Jag tycker det känns som ett hån. För vad sänder det här för signaler till överkåta gubbsjuka pedofiler? Jo, är du överkåt så är det billigare att våldta ett barn än att köpa sex.

Och visst. Snubben fick fem år i fängelse också. Men det tycker inte jag ändrar någonting. Flickan får inte ut något av det. Och han får gratis mat och logi. Kom igen!

Ännu en gång tycker jag de svenska lagarna bör skärpas till. Straffet för ett brott ska vara minst lika kännbart som brottet är för offret. Barn som våldtas ska få upprättelse, inte ett hånskratt rakt i ansiktet av självaste staten. Det ska löna sig för flickan att berätta om sin smärta, hon skäms troligtvis enormt mycket, fast att det inte är hennes fel. Den skam och smärta som hon utsätts för borde vara värd 155 000 per gång, och inte ynka 750 kronor. Eller vad säger ni?

Jo förresten… God fortsättning!

Som ni själva säkert redan förstått tar jag paus från bloggen ett tag. Över jul, sen får vi se. Tror jag är tillbaka ganska snart. Tills dess…

GOD JUL!

Nu har jag iallafall köpt sån där plastad frotté, som får agera sängöverkast de närmsta 17 dagarna. Så länge till är han här, lurvisen. Han är fin och jag tycker om honom. Men kissandet i sängen gör mig knäpp!

Han kom aldrig igår. Han sa att han skulle komma efter 20 minuter. Jag väntade till 22, sen gick jag och lade mig. Han har ju nyckel till min lägenhet, så om han skulle komma senare så skulle han ändå komma in. Men han kom aldrig. Han ringde inte ens för att tala om att han skiter i mig och vårt fredagsmys. Han skickade inte ens något sms. Han bara sket i mig!

Hur kan han på morgonen påstå att han älskar mig av hela sitt hjärta, för att på kvällen göra såhär? Hur kan han bara totaldissa mig?!